Drömmen om den lilla röda stugan kan tyckas lite omodern, men den har överlevt millennieskifte och samhällsomvandling. Om svenskarna ständigt söker nya spännande resmål för utlands­resan så är drömmen på hemma­plan samma lilla sommarhus med sjö- eller havsutsikt.

– Om man ska sammanfatta vad de allra flesta drömmer om så är det att komma nära havet och bo i ett charmigt rödmålat torp med vita knutar och kakelugnar. Det är inmurat i den svenska folksjälen att det ska se ut så. Men den kombinationen finns inte så ofta och i verklig­heten köper folk ofta något helt annat, säger Anders Törnqvist, fastighetsmäklare vid Ölandsmäklaren.

Sommarhus väcker ofta starkare känslor än villor, radhus och lägenheter. Människor är också mer trogna sina sommarboenden.

Försäljningen av småhus och bostadsrätter slog rekord 2007, men inte av fritidshus. Där har antalet sålda hus legat runt 9 000–10 000 per år under 2000-talet, medan att priserna ökat med 90 procent under perioden.

– Drömsommarhuset är en liten stuga, med sjötomt och enskilt läge. Lyckan är ett så lugnt läge att vardagen försvinner, det är mer känslan av total frihet än ett hus folk köper, säger Kathrina Israelsson, fastighetsmäklare vid Skandiamäklarna i Falun.

Hennes erfarenhet i Dalarna är att sommarhusen sällan säljs, de är ofta påkostade och går i arv från generation till generation. När de säljs är det av tvingande skäl, som dödsfall eller skilsmässa.

Värdet ligger kanske inte alltid i själva huset, utan i fågelsången och vågskvalpet.

– När man köper sommarhus handlar det mer om en liten dröm man letar efter. Budgivningen kan ibland komma upp i en nivå som ligger långt över marknadsvärdet, säger Ann-Christin Wiklund, fastighetsmäklare vid Mäklarhuset i Norrtälje och berättar om ett litet charmigt hus i en fiskarby på Vätö som såldes för över 4 miljoner kronor.

Mäklaren Anders Törnqvist på Öland har samma bild.

– Det är klart att man köper mer med hjärtat än med förståndet i många fall. I  dag köper ingen villa utan besiktning. När det gäller fritidshus struntar köpare ofta i att besiktiga av den anledningen att de helst inte vill veta.

Norrtälje är en av de sommar­stugetätaste kommunerna i landet. Där finns också flest sommarstugeområden, men majoriteten vill hellre ha ett sommarhus som ligger lite avskilt.

– De flesta vill ha sjönära, max 500 meter till badplats och många vill gärna ha ett rött hus med vita knutar. Bruna hus blir det ofta lägre pris på. Det ska vara charm och i de gamla torpen finns ofta eldstäder och atmosfär, säger Ann-Christin Wiklund i Norrtälje.

Hittills har trenden varit att människor behåller sitt sommarhus länge, ofta tills de av ålder inte orkar längre. Ann-Christin Wiklund tycker att hon sett en förändring bland de lite yngre. De köper fritidshus när barnen är små, men säljer när barnen börjar komma upp i tonåren. De har huset kanske max tio år.

– Vi har ett helt annat samhälle i dag, människor är mer mobila och vill ha förändringar.

Tvärtemot vad många tror så har många som köper fritidshus redan en villa någon annanstans, påpekar Anders Törnqvist.

– Det är mer kärlek till sommarhuset, det är inte samma krav att det ska vara perfekt ordning på tomten. Man får komma dit och gå runt i shorts och t-shirt och spika lite. Det är frihet och det behöver inte vara så stelt och inrutat.

Och som alltid när det gäller kärlek finns det någon för alla.

– Jag fick i uppdrag att sälja ett fritidshus där taknocken låg i nivå med vägen, huset låg i en grop. Det trodde jag skulle bli väldigt svårsålt. Men till slut kom en familj som sade ”det är precis det här vi har letat efter”, säger Anders Törnqvist.

Åke Daun, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet, har forskat om drömmen om sommarstugan. Sommarhus är vanliga i Sverige, Finland och Norge, men en sällsynthet längre söderöver. Enligt honom beror det på att vi har så nära i tid till bondesamhället.

Det är frihetskänslan som lockar många att köpa sommarhus, men samtidigt är det många som ägnar mycket tid åt att måla, snickra, plantera, gräva i potatisland och planera för nästa helg.

– Kännetecknande för nordborna är att de tycker om att hålla på. Vi är aktiva och det är ett arv från bondesamhället. Vi har aldrig haft den här urbana kulturen som i Sydeuropa där samvaron med andra är själva essensen i en människas liv, säger Åke Daun.

I en europeisk studie om värderingar ställdes frågan vad människor föredrog när de var lediga, att vara aktiva eller koppla av. Utmärkande för nordborna var att de ville vara aktiva, medan man längre söderut ville koppla av.

Viljan att vara igång menar Åke Daun är ett arv från den tiden när det var mycket svårare att överleva i Norden, med lång vinter och kort odlingssäsong.

Att det är så populärt att ha ett sommarhus med enskilt läge ger han också en historisk förklaring.

– Ända sedan jordreformerna på 1700-talet och framåt har byar sprängts. Gårdarna kom att ligga spridda. Den närmaste traditionen ett par hundra år tillbaka är att man inte träffar så mycket folk. Vi har lärt oss att tycka om det.

Frågan är hur ungdomar som förflyttat sig ännu en generation längre bort från bondesamhället tänker, de som har 500 kompisar på Facebook och många flera restauranger och kaféer att välja på än deras föräldrar hade. Kommer de att tycka att det är lika kul att stå vid ett enskilt beläget sommarhus, om än med sjöutsikt, och måla husgaveln med falu rödfärg droppande nerför underarmen?

Åke Daun tror att intresset för sommarhus kommer att mattas lite om 10–20 år.

– Då finns ett större inslag av människor som är mer urbana och trivs i storstadsmiljö med allt vad den erbjuder och som hellre gör utlandsresor. Men där kommer klimatfrågan in och om man i framtiden kan flyga till en rimlig kostnad.

I vågskålen ligger också prestigen i att ha två bostäder. Det är tecken på välstånd, den som har ett fritidshus att åka till kan inte vara en fattiglapp.

Bland mäklarna SvD har pratat med är bilden att kvinnorna har mest att säga till om vid köp av fritidshus.

– Jag har jobbat med fritidshusförsäljning här på Öland i 22 år och jag har nog upplevt ända från början att det oftast är kvinnorna som tar kontakt med oss och har bestämmanderätten när det gäller det här. Det är kanske de som i större mån vill se till att familjen mår bra och får den här eftersökta avkopplingen och trivselbiten, säger Anders Törnqvist.

Men enligt en forskningsstudie kan sommarhuset vara mind-re hälsosamt för kvinnor.

Terry Hartig, miljöpsykolog och forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, och Urban Fransson, forskare vid kulturgeografiska institutionen vid Handelshögskolan i Göteborg, ville veta om människor som bor i storstad har några hälsomässiga fördelar av att ha fritidshus och möjlighet till återhämtning i natu­ren. Resultatet visade på stora skillnader mellan könen.

Män som ägde ett fritidshus löpte 42 procent mindre risk att gå i förtidspension än män som inte hade något fritidshus, medan sommarhusägande inte var någon fördel alls för kvinnor. För kvinnor med eftergymnasial utbildning och högre inkomst var risken att gå i förtidspension till och med högre bland dem som hade sommarhus, än i kontrollgruppen. Analysen bygger på registerdata för 42  000 personer i åldrarna 40 till 63 år.

– Det kan ha att göra med att kvinnor som är höginkomsttagare har mer krävande arbeten. Att äga ett fritidshus med allt vad de innebär kan betyda en extra belastning. Om männen ser arbetet vid fritidshuset som ett intressant projekt och ett bra avbrott från det vanliga arbetet, så kan det för kvinnor vara en fortsättning på hemarbetet med städning, matlagning och barnpassning, säger Terry Hartig.

Han understryker att studien bygger på samkörning av register och att man behöver göra studier om attityder och hur människor använder fritidshuset för att finna förklaringar.