Djurrättsgruppen Älska din nästa gör en manifestation i samband med ärkebiskop Anders Wejryds installation i Uppsala i september.
Den kristna djurrättsgruppen Älska din nästa ska under ett år utgöra en djurrättskommunitet (en kommunitet är en religiös avskild gemenskap där medlemmarna förbundit sig till vissa regler, reds anm). Gruppen består av Klaus Engell-Nielsen,38 år, Annika Spalde, 38 år, och Pelle Strindlund, 35 år. De tre började i september 2006 att systematiskt arbeta för djurens rättigheter med främst kyrkor, församlingar och enskilda kristna som målgrupp.
– Vad var det som gjorde Jesus kontroversiell, frågar sig Pelle Strindlund. Jo, att han vidgade människors omsorg till att gälla grupper som då inte ansågs förtjäna den, spetälska, prostituerade och andra föraktade.
Pelle Strindlund framhåller att olika grupper därefter har strävat efter att vidga omsorgskretsen.
– Frågan är hur vi vidgar medlidandet i dag? Det är alltid de starka som bestämmer vilka rättigheter de svaga ska ha och hur de ska avgränsas. Därmed är det också de starkas ansvar att visa omsorg gentemot utsatta. Jämfört med djuren är vi människor mycket starka och därmed ska vi, som Pippi Långstrump påpekade, vara mycket snälla.
Älska din nästa anser att dagens industrialiserade produktion av kött, ägg och mjölk sker på ett sätt som orsakar stort lidande för de djur som är inblandade. Hönor avlivas när de inte längre värper och i äggindustrin avlivas hälften av kycklingarna efter födelsen, nämligen tuppkycklingar som inte kan ge ägg.
För närvarande bor kommuniteten i en gemensam lägenhet i Tidaholm. De arbetar på en bok, och skriver debattartiklar. De besöker församlingar och grupper som vill få information. De välkomnade den nya ärkebiskopen, Anders Wejryd, till Uppsala utklädda till höna och ko. De stjäl djur för att ”befria dem”.
– Men vi befriar aldrig fler djur än vi kan ta ansvar för. Vi skulle aldrig släppa ut djur vind för våg utan ser till att de får komma till ett gott hem, säger Annika Spalde, som är diakon i Svenska kyrkan.
Natten mot den 27 november stal de 12 hönor från Sverigs Lantbruksuniversitets (SLU) forskningsanläggning utanför Uppsala. De lämnade en julblomma efter sig och noggranna uppgifter om vilka de är och hur man kan få tag i dem. Några dagar senare skrev de i Aftonbladet under rubriken ”Därför fritog vi hönorna” och förklarade hur de kört hönorna till en familj på landet där de får leva goda hönsliv, sprätta i marken, söka föda, vila i solen och – i stället för i ett djurstall – vistas i en så liten grupp som hönor brukar trivas i.
SLU kallar aktionen för stöld, inbrott och egenmäktigt förfarande. Hönorna ingick i ett försök att få fram bättre naturligt foder till värphöns i ekologisk produktion, och anläggningen som rymmer 1500 värphöns måste vara strikt smittskyddad. En sanering kan kosta över en miljon kronor, enligt SLU i Uppsala.
– Doktoranden har forskat i två år och måste nu börja på ny kula, berättar dekanus Arvid Uggla. Vårt arbete har omintetgjorts.
Han är också upprörd över att djurrättsaktioner tvingar SLU till extra bevakning av sina hittills öppna försöksanläggningar.
– Vi har tillstånd från djurförsöksetisk nämnd och forskar med medel från offentliga bidragsgivare. Aktionen är tragisk. Och hur kan en diakon i svenska kyrkan göra inbrott och begå stöld?
Det ovanliga med Älska din nästa som djurrättsgrupp är att deltagarna är tio år äldre och lämnar visitkort, konstaterar Mikael Jansson, pressekreterare på SLU.
– Nu är det en polissak, säger han.
Hur kan det vara ett kristet handlande att begå brottsliga handlingar och åstadkomma skadegörelse, besvär och kostnader för andra?
– Som kristna har vi vår största lojalitet mot Gud, inte mot staten, säger Annika Spalde.
Men ni förstör ju för andra människor som vill väl, till exempel genom att forska för utveckling av ekologiska metoder.
– Eftersom SLUs forskning är en del av den industriella äggproduktionen där tuppkycklingar varje dag dödas genom att malas ner så är våra handlingar avsedda för att skydda dessa individers liv. Vi kan inte låta bli att ingripa när levande varelser far illa.
Vad har djuren för värde jämfört med människan, ”skapelsens krona”?
– I den kristna traditionen är människan med sina särskilda förmågor en sorts Guds representant på jorden, en förvaltare, säger Pelle Strindlund. Det särskilda ligger främst i det ansvar vi fått. Det ger oss inte rätten att skada andra för att det gagnar oss.
En viktig gestalt inom den moderna djurrättsrörelsen är filosofen Peter Singer. Han anser att människors och djurs lidande ska betraktas som något lika ont, en tanke som hävdades redan av upplysningsfilosofen Jeremy Bentham.
– Tillämpar vi denna princip, menar Pelle Strindlund, blir industriell djurhållning oacceptabel. Eftersom vi aldrig skulle plåga människor för något så trivialt som att framställa en viss sorts livsmedel, bör vi inte heller plåga andra kännande varelser.
Den viktigaste författaren för kristna djurrättsaktivister är teologen Andrew Linsey. Svaga grupper, som barn och djur, bör ha en särställning för kristna enligt Linsey. De kan inte hävda sin egen sak och bör därför ges särskild omsorg.
Djurförsök i medicinska syften – hur ser ni på det?
– Det är viktigt med medicinsk forskning, men den måste vara etisk, säger Klaus Engell-Nielsen. Hundarna och mössen som plågas i experimenten har inte orsakat våra sjukdomar.
Sällskapsdjur då?
– Jag har inga invändningar så länge de behandlas med kärlek och omsorg, säger Annika Spalde.
– I bästa fall visar vårt förhållande till husdjuren hur relationen mellan människa och djur skulle kunna fungera, säger Klaus Engell-Nielsen.
I ett av gruppens nyhetsbrev står det: ”Gör inte mot något annat djur vad du inte vill att någon ska göra mot din egen hund”.
Finns det inte viktigare saker att kämpa för i dagens värld?
– Vår tanke, svarar Pelle Strindlund, att varje ko, gris och ekorre ska ha rätt att leva för sin egen skull, står inte i någon motsättning till en kamp mot andra orättvisor. Jag tycker man kan ställa en motfråga: På vilket sätt får de fattiga i Latinamerika det bättre av att jag äter kalops i stället för kikärtsgryta på söndag?
– Man måste inte ransonera medkänsla, säger Annika Spalde. Medkänsla som utövas har en tendens att växa.
Men om vi inte ska äta djuren, var ska vi göra av dem? Många djur är genom både evolution och manipulation genetiskt omkodade och skulle få svårt att överleva även om de blev fria.
Gruppen konstaterar att alla människor sannolikt inte kommer att sluta äta kött över en natt. Det handlar om en övergångsperiod som i och för sig kan bli lång, men även en lång marsch börjar med ett första steg. Djuren skulle inte vara så många som i dag om köttindustrin slutade med sin massuppfödning.
– I stället för att stirra på alla hinder och frågor som vi inte har svar på är det bättre att med enkla medel göra något som leder till en förändring av djurens ställning: Man kan äta annorlunda. Man kan sluta att köpa läderskor. Man måste inte titta på tjurfäktning. Förr eller senare märker man en samlad effekt, säger Klaus Engell-Nielsen.
– Som kristen utmanas jag ständigt av Jesus. ”Följ mig. Ta ett steg till, kom närmare”, säger han. Det är ju det som både är så fint och så jobbigt med att vara kristen, att Jesus bankar på och säger ”Hallå, kom med”. Vi kan alla ta ett steg till på medkänslans väg oavsett vilka vi är.
– Jag skulle för min del inte vilja stå där då Jesus frågar: ”Vad har ni gjort för dessa mina minsta?” och tvingas säga: ”Aha, jaså, gällde det dom också?”, säger Annika Spalde.
