Jag har länge mått dåligt av detta fenomen som växer fram bland husdjursägare i dag. Jag lider med dessa djur, och tycker det är på gränsen till vanvård.
Själv växte jag upp på ett litet jordbruk i västra Sverige, vi hade även jakthundar som min morfar jagade hare och rådjur med. Alla våra djur hade tydliga gränser, men de var samtidigt väldigt älskade och värdefulla för oss. Vi barn lekte med alla djur när vi växte upp, och gav också alla djur personliga namn. Jag tror att alla våra djur mådde väldigt bra, men de visste att de hade en bestämd plats att hålla sig på. Min bestämda åsikt är att ett djur mår allra bäst av att veta vilken plats de har. Om djuren inte vet det så blir de nervösa och oroliga, det kan resultera i att de faktiskt blir farliga.
Ett bra exempel är en familj jag känner som har två så kallade jakthundar, det är vad mannen i familjen menar att de är, men de är bara två ”kakhundar”. Frun i familjen gör särskilda små smörgåsar till hundarna när familjen äter frukost och, ja, hundarna
får sitta på varsin stol vid bordet. Hundarna har absolut ingen koll på vilken rang de har i familjen. Den ena hunden som är en 3-årig tax har attackerat och huggit mannen i familjen två gånger. Jag har sagt till familjen att de inte kan ha det så. När en hund attackerar sin ägare är det mycket allvarligt, och faktiskt farligt för andra människor.
Jag har aldrig varit rädd för hundar, men den hunden är otäck. Om man råkar sätta sig på hundens stol när man är på besök så blir den helt tokig och skäller och morrar som besatt.
Givetvis tar inte familjen itu med detta beteende, utan fortsätter gulla med hunden. De tycker synd om hunden för att den blir av med sin plats vid bordet. Det är helt sjukt, och jag fattar inte hur man kan leva med djur på det sättet. Jag brukar säga till dem, att om hunden flyger på mig så kommer det att sitta en tax klistrad i väggen. De brukar då ta ut hunden och låta den vara i hundgården.

Catharina

Jag och sambon valde att skaffa hund i stället för barn. Vi är bägge i karriären och ett
barn hade inte mått bra hos oss. Hunden klarar sig via hunddagis och vänner! Inget daltande, men vi kallar oss för mamma/pappa, då husse och matte låter töntigt och passé; matmor/husbonde passar liksom inte in idag.

Allsvensken

För mig finns det inte något motsatsförhållande mellan att ha en arbetade hund och att sätta på den ett halsband i strass eller ett från Gucci!
Man kan vara smart, ambitiös och fin samtidigt! Det tar inte speciellt mycket tid i anspråk att shoppa lite fina koppel, täcken osv. jämfört med den tid det tar att träna, motionera och tävla en hund. I mina öron är det en väldigt tråkig fördom att påstå att de djurägare som shoppar prylar till sina djur gör det i brist på tid tillsammans. Att se lite piffig ut betyder ju inte att man samtidigt inte kan uträtta något vettigt!

Bling-bing schäferägare

Min sköthäst Jets betyder allt för mig! Han betyder mer för mig än alla människor i hela värden! Jag träffade honom i oktober 2003 första gången.
Jets är som en liten åring. Han tigger om godis hela tiden. Han älskar att bli
borstad. När jag är i stallet så borstar jag honom, smörjer hans utrustning och tvättar hans vattenkopp. När Jets är i hagen så brukar han vara med sin tjej Cioccolata (hon kallas Cia) och busa med dom andra hästarna. Jag brukar borsta Jets i 2-3 timmar och vara i stallet i 5 timmar.
Jag tycker inte att djur ska ha kläder om det inte är för kallt.
Jag tycker att det är oschyst mot djuren om dom inte verkar gilla det.

Hälsningar en djurvän

Med tanke på hur världen ser ut i dag med en allmän osäkerhet inför framtiden, hot om sjukdomar och sorger över stora katastrofer, är det inte konstigt att människor söker nya vägar för att finna kärlek och trygghet.
Behovet av kärlek är större än någonsin och när man inser att den faktiskt finns, dock i form av en fyrfota vän, väljer man att ta den till sig och låter den fylla alla tomrum. En kärlek som är helt kompromisslös, någon som älskar en tillbaka oavsett vem man är, till och med när man är dum, vem vill inte ha det? Jag har vid två tillfällen insett att min hund inte skulle tveka
att ge sitt eget liv för att försvara mig. Vem kan mäta sig med det? Och han är verkligen min kompis. Varje dag, år ut och år in, stadigt vid min sida när andra sviker.
Att vi köper kläder till våra hundar, katter och marsvin beror troligtvis på att vi verkligen behöver någon att skämma bort. Ett uttryck för kärlek. Något som vi alla behöver mer av.

Karin

Klä ut och dalta hur mycket ni vill med jyckarna, bara ni har dem i koppel och plockar upp skiten de sprider. Och snälla, jämför dem inte med barn. Det låter bara patetiskt i andras ögon.

Robbo

Jättebra artikelserie! För mig har det alltid varit enklare att umgås med djur. Jag har lite av social fobi och har ofta svårt för att prata med andra människor.
Jag trivs bäst med djur, man behöver inte prata väder och vind, det är rakare kommunikation, det finns inga baktankar och ingen falskhet hos djur.
Behandlar man dom väl så får man så mycket tillbaka. Jag tycker det är trist att så många tror att djur är substitut för barn, för vissa är det kanske det men de är
i minoritet.

Cina

Skäm bort hunden mera! Varför inte! Hundarna lider inte av att bli ompysslade, tvärtom. Kärlek har aldrig skadat någon, inte djur heller. Hundar störs inte av kläder som sitter bra, tvärtom är det ofta skönt för dem i vårt kalla klimat.

Mia

Förra året tvingades jag avliva min hund. Hon var då 11 år. Nog visste jag att vi hade en nära relation, men inte förrän hon var borta förstod jag vidden av den.
Jag trodde att den tid som hundägandet tog framförallt handlade om omvårdnad, promenader och träning. Det tog kanske två–tre timmar per dag. Men det jag nu ser, är att det var kommunikationen med henne som tog enormt mycket tid och kraft.
Givetvis gav det mig fantastiskt mycket. Jag var alltid hennes fokus, oavsett tid på dygnet eller vad jag gjorde. Hon tränade också mig i konsten att vara närvarande och fokuserad. Vår kommunikationskanal var bred med ett stort flöde. Och ändå såg jag det nog inte, så länge hon levde. När hon försvann och kommunikationen tystnade, blev det så oerhört tyst!
Jag har familj och många vänner som jag älskar. Jag har ett jobb som är utvecklande och där jag är uppskattad. Och ändå gör tomrummet mig förtvivlad! Sorgen efter min hund är den största sorg jag upplevt i hela mitt liv.

Anna

Flera av mina kompisar i 25-30-årsåldern har skaffat katt i stället för barn, och de kallar sig mamma och pappa i stället för matte och husse. Själv är jag allergisk mot pälsdjur och har lite svårt att förstå att man skaffar katt som bebis-substitut.

Mimmi

Jag ser detta som en stark kärlek till hunden, såsom vavva – ägaren i artikeln – också beskriver. En eloge till den killen som verkligen vågar visa det många inte vågar eller saknar, den riktigt starka kärleken till en hund.

Borzoiägare

Som psykiater kan jag bara säga: synd att våra patienter inom psykiatrin inte får uppleva en sådan kärlek som Anders Hallgren visar för hundar. Hörde en av hans föreläsningar. Fantastiskt. Många hundägare/tränare verkar vara psykopater.

Psykiater