Här är några läsarbrev och mejl apropå Idagsidans artikelserie Renoveringsbehov:
Ooops! Jag som målade över den, i mitt tycke, fula, bruna hallen i den nya lägenheten, totalt ovetande om att det minsann var senaste trenden. Förresten ett bra exempel på hur fel det gått med ”Timelleffekten”; den förra familjen kunde inget om målning, utan hade kladdat brun färg på lister, golv och tak ...
Det är inte utan att jag blir både träffad, berörd och lite irriterad faktiskt när jag läser om renovering som något som bara ”drabbat” människor och fullständigt tagit över deras liv i stället för gamla tiders religion eller något sådant.
Personligen har jag ingen vidare yrkeskarriär att skryta med, däremot har jag renoverat lägenheter så det stått härliga till och på det sättet lagt en grund för min personliga ekonomi och trygghet.
Jag får en enorm tillfredsställelse i mina renoveringsprojekt och har nästan alltid samtalsämnen med grannar, vänner och andra jag träffar. Mitt intresse berikar mitt liv och har givit mig
en tro på att jag har en förmåga som kan ge mig den stimulans jag ännu inte funnit i yrkeslivet.
Sen kan alla småsnåla och avundsjuka tycka att det bara fyller ett hål för något annat, men jag tror på att människor ska skapa och arbeta med kroppen.
Jag tror att intresset för snickeri har att göra med den sjunkande bildningsnivån i det här landet. Folk har slutat utveckla sitt intellekt och väljer att förbättra sin materiella omvärld i stället. Ingen läser böcker, ingen intresserar sig för politik, dokusåporna dominerar, konsten dör - men alla kan snickra. Mina grannar hetsrenoverar för att uppnå någon form av personlig harmoni, men frågar man dem om någonting utanför deras lilla värld så har de ingen åsikt.