Mia Hegdal, 44 år, och Håkan Pettersson, 42 år, träffades på nätet. I dag är de särbor, men försöker träffas så ofta de kan. När de ses tar de ofta långa promenader på Söder.
”Håkan Pettersson talar om utanförskapets styrka. Hornstulls bibliotek, tisdag klockan 19.” Vi är nio kvinnor, två bibliotekarier inräknade, som sett anslaget på dörren och satt oss för att lyssna.
Det är pinsamt tyst i det lilla rummet, men så presenterar bibliotekarien kvällens gäst. Med vänsterhanden styr Håkan den trilskande högerhandens långfinger över bokstavstavlan. Mia, som sitter bredvid, läser orden han pekar fram. ”Jag heter som sagt Håkan Pettersson och jag ska läsa om utanförskapets styrka.”
Så börjar Mia läsa hans färdigskrivna föredrag. Det är en berättelse om en födsel med strypt syretillförsel i 45 minuter och en åtföljande cp-skada ”som varit mig trogen sedan dess”.
Mycket gick fel, men läkarna konstaterade att penis i varje fall var u a. ”Jag har papper på att min är utan anmärkning. Det ni!” Det är en berättelse om sluddrigt tal som bara föräldrarna förstod, om spastiska armar som inte fick upp skolans dörrar, om böcker som var ogenomträngliga tills Ulf Lundells Jack väckte lusten att läsa och skriva i gymnasieåren och om det mödosamma författandet med näsan mot datorns tangenter.
Men det är också en berättelse om en lång längtan efter en kvinnas kärlek och att till slut finna den vid 40 års ålder. Han beskriver sin älsklings vackra ögon och plötsligt förstår vi att hans älskade är Mia som sitter bredvid.
Några dagar senare träffas vi hemma hos Håkan Pettersson i hans trea på Söder i Stockholm med hänförande utsikt över Skinnarviksberget, ett berg han för övrigt inte kunnat bestiga eftersom det inte går att ta sig upp i rullstol. Mia Hegdal häller upp kaffe och te åt oss vid köksbordet medan hennes sjuåriga dotter Sofia sitter i soffan, tittar på barnprogram och mumsar muminkex.
– Håkan är den första normala människa jag har lärt känna, han är den första människa som jag upplever att jag förstår och som förstår mig. När jag läste hans dikter kändes det som om de bara var för mig, säger Mia Hegdal och torkar lite saliv från Håkans mun med servetten.
Håkan lutar sig fram och dricker kaffet med sugrör.
De träffades på nätsajten Vilda Webben. Mia hittade Håkans sida, läste hans dikter och blev intresserad. De började chatta med varandra. Då var Mia i slutfasen av ett annat förhållande och kände sig egentligen inte redo för ett nytt. Håkan däremot ville träffa någon.
– Nätet är ett smart sätt att träffas på. Att gå på krogen började bli tröttsamt, pekar Håkan på bokstavstavlan.
I hans tycke blev väntan på första träffen alldeles för lång. Mia ville sälja lägenhet och avsluta sitt förra förhållande först. Men det var nog bra, resonerar båda i efterhand, de kunde i lugn och ro lära känna varandra och Mia lärde sig mer på nätet om cp-skador. I fyra månader chattade de så gott som varje kväll. Över jul- och nyårshelgen hade de inte kontakt, men när de kom tillbaka efter helgerna skrev båda i nästan samma stund ”Jag saknar dig.”
– Då kände vi båda att nu är det dags. Jag gick bara runt och smålog, det var rätt kört för min del, berättar Mia Hegdal och skrattar.
Håkan bjöd över Mia på en drink. ”Det är alltid trevligt att ta en drink med en bra människa”, skrev han.
– Det var roligt formulerat och jag kände mig ganska misslyckad efter det spruckna förhållande, då var det skönt att höra att jag var en ”bra människa”.
Den gången blev det ingen drink, men en tid senare tackade Mia ja till att komma över på ost och rödvin.
När hon satt på pendeltåget var hon så nervös att hon tänkte att ”nu kliver jag av”. Men det gjorde hon inte, vilket hon är innerligt tacksam för i dag.
Håkan var inte mindre nervös. När han skulle bada och göra sig fin inför träffen stänkte han ner hela badrummet. Spänningen gjorde spasmerna värre än vanligt.
– Jag var som en elvisp i badkaret!
Men så fort Mia klev in genom dörren tänkte Håkan ”Oj, det här blir bra.”
Håkan har personlig assistent 24 timmar om dygnet. Assistenten var med först och visade Mia hur bokstavstavlan fungerade, men lämnade dem sedan i fred. Ansikte mot ansikte kunde Mia ställa alla ”dumma” frågor som hon inte vågat ställa på chatten, som ”ligger du aldrig still, inte ens när du sover?”
– Jag hade aldrig känt någon som sitter i rullstol och aldrig någon som har personlig assistent. Håkan blev inte stött utan svarade snällt på alla mina frågor.
Nu har de varit tillsammans i två år. På juldagen förra året förlovade de sig hemma hos Håkan och firade med skaldjur och champagne. Den kvällen fick assistenten gå hem.
– Någon måtta får det vara, säger Mia och skrattar.
Annars har hon vant sig vid att en assistent alltid är där.
Håkan fick vänta länge på kärleken. I krönikor på sin hemsida skriver han om tonårens plågsamma längtan och berättar med humor om när han till slut befriades från sin oskuld vid 25 års ålder. På krogen uppenbarade sig en barmhärtig samarit, i form av en tatuerad och berusad kvinna som åkte färdtjänst med honom hem, länsade kylskåpet och därefter tog hans oskuld. Henne är han evigt tacksam, men barmhärtighet bygger ingen kärleksrelation.
Mia Hegdal deklarerade tidigt att hon inte var den omhändertagande typen, att hon inte var någon husmor och varken kunde laga mat eller baka.
– Jag vill inte ha en hemmafru, jag vill ha en fri och lycklig Mia, svarade Håkan.
När de beskriver sin kärlek till varandra handlar mycket om respekt och frihet. Håkan går på sina AIK-matcher medan Mia hejar på Hammarby. Håkan är en hängiven beundrare av Ulf Lundell, han har sett över 250 konserter och väggarna hemma pryds av Lundells målningar och munspel samt ett par bilder på en yngre och långhårigare Håkan som träffar sin idol.
– Min beundran är inte lika stor, mer behärskad kan man säga. Jag vurmar mer för Eva Dahlgren, säger Mia.
Håkan går ofta upp klockan 3 eller 4 på morgonen för att skriva, medan Mia och Sofia har vanlig dygnsrytm. Men de försöker inte göra om varandra.
– Jag fick också vänta länge på den riktiga kärleken. Vid de andra tillfällena har jag inte kunnat ta emot det jag har fått eller så har det inte varit rätt. Jag har inte vetat vad kärlek är, säger Mia.
Vad är kärlek?
– Det är en blandning av många saker: respekt, förståelse, acceptans, omsorg, ömhet, lyhördhet. Vi har vi pratat mycket om det.
– Glöden i ögat måste också finnas, inflikar Håkan.
I början när Mia träffat Håkan och var nyförälskad så berättade hon glatt på jobbet och för kompisar om de varit på konsert eller teater i helgen.
– Då låtsades folk som om de inte hörde vad jag sade. En del kompisar försvann nästan bort en tid och hoppades att det skulle gå över. Jag var inte beredd på sådana reaktioner, men Håkan sade att ”det får du räkna med”.
När Sofia första gången skulle träffa mammas fästman valde de inflyttningsfesten, med tanke på att det skulle bli mer avspänt om det var andra människor där. Sofia studerade elrullstolen och tog det naturligt, som barn ofta gör.
Livet med Håkan har gett Mia inblick i en handikappvärld som hon tycker har berikat henne, men också gjort henne arg och ledsen när de har mött nonchalans och fördomar.
– Jag tänker inte så mycket på att Håkan rycker till utan jag ser personen Håkan. Det är själen som är det intressanta. Jag tänder inte på kroppar, jag tänder på hjärnor, förklarar Mia och tilllägger att Håkan brukar inflika ”Det är en jävla tur det.”
Håkan tycker att förhållandet med Mia gjort honom lite vuxnare.
– Jag vill ta hand om Mia och Sofia.
Mia beundrar Håkan för att han inte ser hinder, utan bara möjligheter. När han drömde om att sitta på Hemingways bar på Kuba såg han till att det blev verklighet, även om det innebar att han fick lämna planet i en pirra, bagagekärra.
Håkan Pettersson har en hemsida som han varje månad förnyar med krönika, dikt och bokrecension. Mia Hegdal fotograferar och har bland annat tagit omslagsbilder till Håkans krönikesamling och en av diktböckerna.
– Flödet är så bra när vi är tillsammans. Jag kan vakna här i din säng och ha massor med idéer. Hemma försöker jag bara vakna.
Båda tycker att det är tråkigt att de inte ses så mycket. Mia bor och arbetar som receptionist i Järfälla. Varannan vecka när hon har Sofia blir det inte mycket tid att träffa Håkan.
– Vi saknar varandra mycket, men det är så det ser ut nu.
