Visst gillar de sommarens bad, sol och ljusa kvällar, men även den mörka årstiden har sina ljusa sidor, enligt David Jacoby och Björn Pettersson. Då kan de nämligen ägna sig åt sitt intresse för skräckfilm, utan att störas av krav på uteaktiviteter.

–När det är mörkt ute har du ingen aning om vad som finns där ute. Du får också en känsla av anonymitet. Det är du och tv:n inget annat, säger David Jacoby, 26 år, från Karlskrona där han arbetar med it-säkerhet.

För hans del börjar säsongen för skräckfilm i dessa dagar, vid halloween, och pågår fram till dess att vårsolen börjar bli besvärande för den som försöker se skräckisar.

–Jag kan överhuvudtaget inte titta på film när det är ljust i rummet. Men om jag har sett en jättebra skräckfilm och går ut i köket och allt är mörkt är det en härlig känsla, säger han.

Men visst, han kan ha kvar en förnimmelse av obehag om han sett en riktigt otäck film. Samtidigt är den känslan en krydda i tillvaron, om jag förstår honom rätt.

Björn Pettersson är 19 år, studerande, också han från Karlskrona. För honom är det inte lika viktigt med fullständigt mörker när han ska njuta skräckfilm. Men båda konsumerar stora mängder film där människans och naturens allra mest nattsvarta sidor exponeras.

Ingen av de två erbjuder särskilt mycket för den som vill bekräfta sina eventuella fördomar om skräckfilmsälskare. Det är två vanliga killar med normal uppväxt och ordnade liv. David har just flyttat in i villa tillsammans med flickvännen. Björn spelar musik när han inte studerar eller ser på film.

David Jacoby och Björn Pettersson ligger bakom ”Swedish gore film society”, en webbsida för skräckisälskare. Här recenseras allehanda läskigheter, det mesta utgivet på dvd. Här är några av kategorierna: cannibals, extreme, monster, sleaze, splatter och zombies.

Varför intresserar sig två väl­anpassade killar för filmer med skräck, bestialiska mord, tortyr och lemlästning, för att nämna något?

–Det finns folk som ägnar hela sin fritid åt att samla frimärken. Det skulle jag aldrig kunna tänka mig, säger David

Hans skräckintresse väcktes redan i barndomen, till stor del därför att hans föräldrar förbjöd honom att se vissa filmer, vilket förstås gjorde dem än mer spännande. Numera kan han njuta de mest makabra filmer bara för ­deras specialeffekter, vars teknik ofta avslöjas i det extramaterial som medföljer de flesta dvd-filmer.

De flesta likasinnade som de träffar på skräckfilmsfestivaler och andra arrangemang är helt van­liga människor. Men visst finns det skräckfilmsälskare som stämmer med klichébilden, en svartklädd, hårdsminkad blekfis som sitter och kollar film hela dagarna.

Varken David eller Björn är mörkrädda. David säger att han inte har några problem att komma hem till ett beckmörkt hus en sen höstkväll.

–Jag är väl naiv. Jag kan gå på stan och inte ha en tanke på att någon ska hoppa på mig. Det kanske kan bero på att jag sett så mycket våld och läskiga typer på film att jag inte reagerar på om någon ser annorlunda eller läskig ut på något sätt.

Mardrömmar på grund av filmernas innehåll har de heller inte. När de var barn höll deras föräldrar noggrann kontroll på vad de tittade på.

–Det är väl först nu när jag hittat fram till en del mer obskyra filmer som går över gränsen. De kan skämta om abort eller tortyr, berättar David.

–Då handlar det inte om att göra en bra film utan bara att visa så mycket obehagligt våld som möjligt, fyller Björn i.

Har ni stött på andra personer som ni tycker borde avstå från somliga skräckfilmer?

–Definitivt. Särskilt när det kommer till våld. Våld föder våld, svarar David.

Inte för att han eller Björn slåss på stan, men han tror att personer med våldstendenser kan påverkas av filmerna. Björn invänder att någorlunda normalt funtade människor kan skilja på dikt och verklighet. David replikerar:

–Ja, men vissa kan inte det. Kolla våldet på stan. Förr fick man en smäll på käften och så var det inte mer. Så är det inte i dag.

Trots att han själv har sett det mesta av skräck och blod på film tycker David att det måste finnas gränser för barn och ungdomar.

–När jag bodde hemma bestämde mina föräldrar att jag inte fick se vissa filmer för att det var för mycket våld. Det är helt klart föräldrarnas ansvar att ha koll på om barnen klarar det.

Om du själv får barn då?

David medger att han och flickvännen har diskuterat det scenariot. Han tänker nog fortsätta att odla sitt intresse, men vara mycket försiktig med att introducera sina barn i den världen. Samtidigt vill han inte vara för hemlig eftersom det förmodligen bara gör filmerna ännu mer spännande för ett nyfiket barnasinne.

David och Björn skriver under på att man genom att titta på skräckfilm tränar sin egen beredskap mot skrämmande erfarenheter i verkliga livet. Numera krävs betydligt starkare skräckdos för att uppnå den kittlande blandningen av rädsla och upprymdhet som de hade när de var yngre.

Även om skräckfilmerna avhandlar tillvarons i överförd betydelse mörkare sidor, om så mitt på ljusa dagen, är fysikaliskt mörker en ofta exploaterad tillgång. De flesta skräckfilmerna görs med liten budget och då kan mörkret ersätta en mängd dyr rekvisita. David Jacoby och Björn Pettersson nämner den franska lågbudgetfilmen Ils (Them, på engelska), som påstås ha verklighetsbakgrund.

Den handlar om ett ungt par som flyttar till ett avlägset hus och upplever allsköns fasor när strömmen bryts och alla förbindelser med omvärlden skärs av.

–Det är nog bland det jobbigaste jag kan tänka mig, att det är mörkt i huset, du hör andra människor och du blir jagad av dessa men du kan inte se dem, kommenterar David.

Ett annat exempel på en film som till största delen utspelas i mörker är den världsberömda The Blair Witch Projekt från 1999, även den en mycket billig produktion.

Trots att höstmörkret nu erbjuder rikligt med tid för de två att ägna sig åt sin hobby tycker Björn att vinterhalvåret är påfrestande.

–Det är tråkigare att stiga upp på morgonen och att komma hem från skolan när det är mörkt. Jag trivs bättre när det är ljust.

David hävdar att sommarhalvåret handlar mer om känslor och vinterhalvåret om tankar och åsikter. Han försöker muntra upp kamraten med att teckna bilden av en mysig fredagkväll i höstrusket, då brasan sprakar i öppna spisen, vinet smakar gott och favoritfåtöljen är extra bekväm. Vad kan man mer önska sig?

Det skulle väl vara en riktigt läskig skräckfilm.