Snart 50 år har gått sedan vi hörde uttrycket ”Den globala byn” för första gången. Det myntades av den kanadensiska filosofen Marshall McLuhan. Han ville beskriva hur den tekniska utvecklingen krymper världen. Och det gör den ju; allt möjligt som händer på planeten väller in genom tv:n och datorskärmen medan man själv bara sitter där i soffan.
Men tekniken har också gjort det enklare att förflytta sig själv rent fysiskt. Det är också globalisering och när den genomsyrar familjen – då kan världen i stället bli mycket stor. Om det handlar vår nya artikelserie som börjar i dag. Vi ägnar julen åt att kika in i några globala vardagsrum för att få veta hur det känns att vara hemma överallt och ingenstans för att mamma och pappa flyttat runt så mycket.
Vi tar bland mycket annat också reda på hur det fungerar att ha barnbarn på andra sidan jordklotet och hur man gör med högtiderna när medlemmarna i en och samma familj är från Brasilien, Iran och Japan.
Längtan, vemod och vardagskamp präglar några av berättelserna men här finns också dråpliga situationer och en känsla av styrka därför att inget blir främmande och oövervinnerligt när hela världen är ”hemma”.
Tack alla ni som hört av er till oss – ni har gett oss infallsvinklar vi inte tänkt på, delat med er av era fantastiska levnadshistorier och därigenom hjälpt oss att förverkliga vår serie om Globala familjer. Serien pågår till efter julhelgerna.
God läsning!
