Ung, urban – och förstoppad? Offentliga toaletter är en skräck för många. En av kvinnorna i artikeln drar sig i det längsta för att besöka en sådan, speciellt om toaletten har blått ljus och stinker. Om nöden tränger sig på när hon är ute och shoppar, då går hon helt enkelt hem och uträttar sina behov där i stället.
Vi kan hitta på de mest fantastiska omskrivningar för att slippa ta det där ordet som börjar på b i vår mun och många slår nästan knut på sig själva för att dölja vad som försiggår där bakom toalettens låsta dörr.
Kanske är toalettbestyren vårt sista tabu. Vad vi gör i sovrummet skrivs det numera spaltmeter om utan att någon höjer på ögonbrynen, men vid tröskeln till toaletten tycks det gå en gräns. Bortsett från ett och annat generat fniss, råder en kompakt tystnad kring vad som försiggår där inne.
Idagsidan bryter nu den här tystnaden. I några artiklar kommer vi att glänta på dörren till toaletten – eller hemlighuset som det ju kallades förr i tiden.
Först ut är ett gäng kvinnor i 35-årsåldern som – mot garanterad anonymitet – delar med sig av sina erfarenheter och tankar kring detta ”skitviktiga ämne” (som en av dem utbrast vid förfrågan om en intervju).
Vårt samtal kantas av en hel del fniss och gapskratt, men under ytan finns samtidigt ett allvar.
Det visar sig snart att de flesta runt bordet har ett mer eller mindre ansträngt förhållande till det här med toalettbesök. Helt naturligt är det i alla fall inte.
–Jag tycker att det är jobbigt att gå toa på jobbet eftersom alla vet vad man gör där inne. ”Nummer två” tar ju längre tid och de två kollegor som sitter närmast toaletten kan ju inte undgå att lägga märke till det, inleder Sara och får genast medhåll från flera runt bordet:
–Jag undviker in i det längsta att gå på toa på jobbet, säger Lisa. Är det krisläge så går jag snabbt förbi mina kollegor utan att titta dem i ögonen och sedan skyndar jag mig jättemycket så att de inte ska tro att jag gör något annat än kissar.
–Jag har egentligen inget problem med att göra ”det andra” på jobbet, säger Karin. Behöver jag, så går jag. Mitt dilemma är istället att jag blir kissnödig hela tiden och därför måste gå så ofta. Det är delvis en psykisk grej som blir extra tydlig när jag är nervös. Jag kan gå 14 gånger under en dag och till slut börjar kollegorna kommenterar det: Ska du gå igen…!
En annan orsak till att flera drar sig för att använda toaletterna på jobbet är att dessa ofta är ganska smutsiga. När vi kommer in på detta ämne levereras den ena skräckhistorien värre än den andra.
–Jag tycker att det är så konstigt, ja nästan barbariskt, att personer som jag jobbar med kan lämna en toalett efter sig i ett sådant fruktansvärt skick. Man skulle ju kunna tro att det är människor som aldrig har sett en toalettborste tidigare i sitt liv. Det är bara så äckligt med alla rester i toaletten! säger Lisa med avsmak i rösten.
En annan etikettfråga är huruvida man får ta med sig tidningen in på toaletten på jobbet eller inte. Flera konstaterar att de ofta ser manliga kollegor ogenerat trava iväg mot toaletten med Expressen under armen, medan kvinnliga medarbetare sällan eller aldrig gör det.
–Usch, jag tycker att det är äckligt med tidningar som ligger på toaletten. Aldrig i livet att jag skulle ta upp en och börja läsa. När killar kissar stänker det ju åt alla håll och då kan det ju även komma på tidningen. Dessutom vet man inte vad den föregående läsaren har haft på händerna, säger Lisa med en lätt rysning.
–Förut tyckte jag att det var pinsamt att ta med sig tidningar in eftersom det ju blir så uppenbart vad man ska göra, säger Maria. Men nu har jag lugnat ner mig lite med det. Jag kan faktiskt rekommendera läsning på toa. Om själva situationen känns lite jobbig kan man försvinna in i tidningen och bli mer avslappnad.
Att det finns en könsskillnad när det gäller tidningsläsning på toaletten förklarar deltagarna med att det över huvud taget är mer hysch hysch kring kvinnors toalettbesök. Även om naturbehoven är just naturliga så passar de inte in i den romantiserade bilden av den vackra, rena och väldoftande kvinnan.
–En gång dejtade jag en kille som förklarade att om tjejer över huvud taget bajsade så bajsade de hallon. I hans värld skulle tjejer vara rena och fina och helst inte göra något annat på toaletten än att sminka sig. Som tjej påverkas man säkert omedvetet av den typen av uppfattningar. Det är väl delvis därför som toanoja är vanligare bland oss, säger Maria och fortsätter:
–Jag tror också att tjejer kan hetsa varandra lite. En gång var vi nio tjejkompisar som hyrde ett hus tillsammans i Skåne. Det fanns en enda toalett med lövtunna väggar. Allting hördes. Eftersom vi gjorde allt kollektivt så kunde man inte heller dröja sig kvar i huset och gå på toa. Mot slutet av veckan hade nästan alla förstoppning och fick äta laxerande medel.
Så småningom glider samtalet över till offentliga toaletter. Några tycker att det är lättare att gå på dem eftersom man kan vara mer anonym. Men för andra är det närmast en mardröm.
–Allra värst är de där sunkiga och stinkande toaletterna med blått ljus. Då kan man inte ens se var det äckliga är någonstans. Särskilt jobbigt är det med toapapperet. Man vet inte vem som har tagit den sista biten – som nu sitter intill den första biten som man själv ska ta. Var den förra personen kladdig om handen? Är det vått på papperet eller toalettsitsen vet man inte heller om det är kiss eller vatten som stänkt från handfatet, säger Lisa.
Nej, det ska mycket till innan hon går in på en sådan toalett. Om behovet tränger sig på när hon är ute och shoppar, är det bara att vända hem igen.
–Men har du testat Åhléns i city? utbrister de övriga nästan i kör. Deras toaletter är suveräna. Helt tättslutande och eftersom det finns så många toaletter är det ingen som har koll på just dig. Gå dit nästa gång!
Även om offentliga toaletter annars sällan utmärker sig för att vara särskilt fräscha, kan de vara räddare i nöden. Maria berättar att hon på grund av sina återkommande magkatarrer har fått ett mer avslappnat förhållande till toaletter på stan. Plötsligt kan hon få jätteont i magen och då bara måste hon gå, genast.
–Det intressanta är att jag då går in i ett slags sjukdomstillstånd och därför helt släpper mina vanliga toanojor. Då handlar det bara om att bli av med det magonda. Ett tag hade jag koll på varenda toalett på stan. På de sunkiga lägger jag alltid tre lager papper över hela toalettringen. Dessutom lägger jag alltid papper nere i själva toaletten. Då lämnar man inga spår efter sig och det hörs inget pluppande. Det är bästa trixet!
Lättast är förstås att gå på toaletten hemma hos sig själv. Men det bygger på att man får vara helt ostörd. Lisa förklarar att hon aldrig skulle sitta med öppen dörr om det fanns en risk att hennes make plötsligt skulle komma hem.
De flesta tycker också att toalettbesök är jobbiga under inledningsfasen av ett kärleksförhållande. För att slippa skylta med sina naturbehov är flera beredda till ganska avancerade lösningar.
–Det är lite av en mardröm att behöva gå på toa om man har sovit över hos en kille första gången. Enklast är förstås att lura iväg honom att köpa mjölk eller nåt medan man själv låser in sig på toaletten. Men det är samtidigt lite väl uppenbart, konstaterar Karin.
–I en tidigare relation hade jag ganska mycket toanoja, fortsätter Lisa. De helger som jag bodde hos honom gick jag in i badrummet och satte på duschen på full fart. Sedan täppte jag igen nyckelhålet i dörren. För att kunna slappna av och göra vad jag skulle, brukade jag sedan hålla för öronen och blunda. Missade jag den här chansen på morgonen så var det helt kört för resten av dagen.
Att gå på toaletten hemma hos vänner är inte heller helt okomplicerat. Att kissa är inget större problem. Det kan man till och med deklarera öppet. Men det där andra…
–På något sätt känner man sig mer utlämnad när man känner personen väl. Om man ska sova över hos kompisar är det så himla skönt om de har två toaletter så att man kan använda varsin, säger Jessika.
–Bland det vidrigaste är vänner som har sådan där designade toalettborstar, tillägger Maria. Jag vet att de aldrig byter borsten eftersom de är så dyra. Sådana tar jag över huvud taget inte i. Då lämnar jag faktiskt hellre spår. Men varför är då det här med toalettbesök så laddat? Egentligen är det ju som sagt något väldigt naturligt…
–Visst, men allt som kommer ut ur kroppen tycker vi ju är äckligt; snor, öronvax, svett…, säger Maria.
–Jag kan också tänka mig att det har med kontroll att göra, fortsätter Lisa. Normalt försöker vi kontrollera hur vi framställer oss inför andra, men det går ju inte när man sitter på toaletten och pressar. Skulle man bli påkommen i den stunden är det nästan som att man blottar en svaghet.
–Bajs är bara äckligt, fult och geggigt! avrundar Sara. Det känns orent helt enkelt.
Fotnot: Intervjupersonerna heter i verkligheten något annat.
