Den tjeckiske försvararen Filip Kuba i Minnesota Wild (överst) slår till Peter Forsberg, center i Colorado Avalanche, under en kvartsfinal i Stanley Cup i Denver i april 2003. Det slutade med att båda spelarna fick två minuters utvisning.
När fotbollsspelaren i den italienska ligan står kvar på bägge benen i straffområdet blir han avskedad – för att han inte låtsas ramla. Men vem diskuterar sedan idrottens gräns mellan rent spel och att vinna till varje pris?
När Peter Forsberg vill minska skadorna från alla tacklingar är det självklart – han får bättre hockeyskydd. Men vem diskuterar hur kravet på underhållning tenderar att öka våldet i rinken?
När hela laget Winnipeg Stars flyttas från Kanada för att bli Phoenix Coyotes i USA – då är det som att lyfta ut hela Leksands IF ur den lilla staden vid Siljans strand. Men vem diskuterar idrottens sociala ansvar i dagens samhälle?
Forskarna har sett det länge: Idrotten är inne i en stark förändringsprocess, på väg från en ideell sfär till att också befinna sig på en marknad med underhållningsvärde, reklampengar och skatteplanering.
Bo Carlsson, forskare vid institutionen för idrottsvetenskap på Malmö Högskola, har de senaste fem åren studerat normbildningen inom idrotten och talar om en kollision mellan olika värden: traditionell idealism och fair play å ena sidan, professionalitet och tuff vinnarkultur å den andra.
När han berättar låter det som om dessa båda värden för en ojämn kamp.
Innebär det att vi håller på att förlora något av sportens ideella och fostrande kärna?
– Nja, så enkelt är det inte, menar Bo Carlsson. Bara för att det finns en värdekonflikt kan man inte automatiskt ropa på de gamla fair play-idealen som formulerades på 1880-talet. Vi måste utgå från hur idrottens etik och ideal ser ut i våra sammanhang
i dag.
Tillsammans med två kolleger har Bo Carlsson gjort en pilotstudie över idrottens moraliska utveckling på elitnivå. När ideella föreningar blir aktiebolag, när klubbar av skatteskäl hyr spelare från Isle of White och när elitidrott blir ett yrke – då förändras självklart också normbildningen, menar de.
– Det var länge sedan Gunde Svan och Thomas Wassberg åt gröt, intervjuades i Rekordmagasinet och var präktiga i skidspåret. Den ideella idrottsfiguren syns knappast längre. Klart att det får betydelse för normerna.
Idrott kan studeras som en moralisk arena, menar Bo Carlsson. Där ska idrotten fortfarande stå för idealism och social fostran – det är bara att sådana värden är svårare att förverkliga när dagens marknad handlar om underhållning och vinnarkultur.
Har vi som publik hängt med i svängarna? Förutsätter vi inte att tävlingar sker på lika villkor med både laganda och personligt ansvar för att följa reglerna? Faktum är att underhållningsvärdet har dragit idrottsutvecklingen åt flera andra håll:
• Att vara elitidrottare blir allt mer likt ett yrke.
• Tävlingarna blir allt mer seriösa där utövarna inte har råd att lämna något åt slumpen.
• Kraven på att tekniskt kontrollera resultaten ökar.
• Med allt mer kontrollsystem har det blivit okej att försöka filma eller förstärka situationer – så länge ingen märker det.
– Jag tror dagens elitidrottare har andra mål än att idrotta för idrottens egen skull, säger Bo Carlsson.
Du tror inte de älskar sporten i sig?
– Jag är tveksam till det. De tjänar pengar och uppnår status och position. Det är inte bara för att förverkliga sig själva som de flackar runt.
Underhållningsindustrin och vinnarkulturen drar även med sig enskilda föreningar, som av skattetekniska skäl kan starta bolag på Isle of White för att hyra in eller sälja spelare.
– Om klubben ändrar form för intäktssidans skull påverkas också normbildningen. Och vad sker med klubbkänslan och lagmoralen, när man hyr in spelare på viss tid från en ö i Engelska kanalen? Man brukar beskriva effekten som att lagmoralen flyttas från planen till läktaren, till supportrarna.
Bo Carlsson menar att idrotten håller på att gå från en ideell rörelse till något som funktionärerna själva inte vet effekten av. Även om klubbarna ska vara ideella, dras de med av förändringskrafterna mot mer marknadsmässiga strukturer.
– Det gäller att ta steget och samtidigt kunna se en klubbs sociala funktion – de spelar ofta en stor roll i ett helt samhälle. Det går inte att flytta ett helt lag till en ny ort utan att fundera över vad som sker i längden. Ska idrotten kunna sälja på lång sikt bör idrotten ta socialt ansvar och ta hänsyn till den miljön de verkar inom.
I den tuffa vinnarkulturen har det blivit okej att filma, att ramla även om man kanske hade kunnat stå på benen. Allt i strid med det gamla fair play-idealet där renhårigt spel handlade om att inte lägga sig, att hedra motståndarna, att inte dra nytta av deras ofördelaktiga läge, att acceptera förlust med värdighet, att respektera domsluten. Bo Carlsson jämför med de ideal som rådde i slutet av 1800-talet.
– Dagens idrott ser helt annorlunda ut, vilket man måste ta hänsyn till när man ser på hur det är att vara elitidrottare i dag.
Bo Carlssons forskargrupp söker nu pengar för att forska vidare på nästa steg: Att idrotten som alltmer liknar ett avlönat jobb behöver utveckla sina egna etiska koder – precis som inom alla möjliga andra yrken.
– De ska inte överlåta normbildningen till marknaden eller underhållningsindustrin. Elitidrottare ska inte passivt acceptera att bli misshandlade i sin utövning och inte låta publikintressen avgöra att våldet ökar. De borde våga dra fler fall inför domstol.
Vilka vinner – marknadskrafterna eller idealismen?
– Här på högskolan i Malmö utbildar vi idrottsledare som mer och mer ska ut professionellt. De tänker inte göra jobbet gratis. Sports Management innebär att organisera och styra idrottsklubbar ekonomiskt och juridiskt, samt sälja idrottsliga event. Det är deras verklighet. Ändå är det alldeles för få debattörer som diskuterar idrottens förhållande till samhället.
Men Bo Carlsson ser flera viktiga diskussionområden: Var gränserna går för våldet inom hockeyn, hur elitidrottares kommersiella avtal ska se ut utan att bli rena slavkontrakten, och hur vi ska hantera att sporterna blir allt mer teknikberoende.
– Både inom motocross och cykel kan det snart bli själva fordonen som tävlar. Må bästa cykel vinna – är det vad det ska handla om? Hur tekniken kommer in
i idrotten blir nästa moraliska dilemma.
Vilka yrkesetiska koder kommer att utvecklas inom elitidrotten, tror du?
– Det vet jag inte. Även om idrotten själv måste ta ansvar, är det viktigt att dess professionella etik inte enbart lämnas åt elitidrottarna. De har en så oerhört stor påverkan på ungdomar, att många andra behövs i den diskussionen. Deras roll är en samhällsfråga.
