- Idag behandlas hundar som riktiga familjemedlemmar och eftersom vi människor allt oftare vänder oss till psykologer, tycker vi också att hundarna är värda psykologisk expertvård, säger Anders Hallgren, Sveriges första hundpsykolog, som den här dagen passade isn brors tax Tito.
”Ska du låta hundarna ligga på divanen och berätta om hur tufft de hade det under valptiden, eller?” När Anders Hallgren i början av 70-talet började titulera sig ”hundpsykolog” möttes han av spydiga kommentarer, höjda ögonbryn och överseende leenden. Något sådant hade man aldrig tidigare hört talas om. Även för människor ansågs det smått suspekt att uppsöka psykolog - och sen ta dit hunden!
- Skrattet från vissa kritiker ekar nästan fortfarande, säger Anders Hallgren - och skrattar själv åt minnet. I dag är det självklart för de flesta att även hundar har rätt till medicinsk och psykologisk vård, men då ansågs problemhundar vara antingen knäppa i huvudet eller ”mentalt dåliga”. Ofta fick ägaren rådet att avliva hunden.
Numera är situationen en annan. Både efterfrågan och tillgången på hundpsykologer har ökat betydligt sedan Anders Hallgren drog igång sin verksamhet. Hundars psykologiska problem tas på ett helt annat allvar och med hjälp av psykologiska analyser och träningsprogram anses de flesta
beteendestörningar kunna rättas till.
- Den ökade acceptansen för hundpsykologi beror på att hunden står mycket närmare människan känslomässigt numera. Tidigare var det viktigare att markera ett avstånd mellan arterna. Hundar skulle döpas till namn som Caesar eller Karo och fick inte sova tillsammans med husse och matte, utan i en korg i rummet intill.
- I dag däremot har hundar mänskliga namn som Olga eller Sven och många kryper ned i husses eller mattes säng varje natt. De behandlas som riktiga familjemedlemmar och eftersom vi människor allt oftare vänder oss till psykologer, tycker vi att hundarna också är värda psykologisk expertvård, säger Anders Hallgren.
En annan bidragande orsak till att fler hundpsykologer efterfrågas tror han är en ökad osäkerhet hos hundägare. Förr i tiden var en hund ett djur som skulle rastas och utfodras ett visst antal gånger om dagen. Punkt slut. I dag däremot går de flesta nyblivna hundägare på diverse kurser och det finns en uppsjö böcker som ger olika
uppfostringstips.
- Många hundägare som tar kontakt med mig är ofta skuldtyngda. De senaste åren har det varit mycket fokus på ledarskap. Har en hund problem anses det bero det på att matte eller husse varit en dålig ledare. Många hundägare känner sig därför misslyckade och medger skamset att de inte har varit tillräckligt mycket chef för sin hund, berättar Anders Hallgren.
Men det behöver inte alls vara det som är problemet. Precis som inom barnuppfostran finns det mycket ideologi i hur man ska träna hundar, konstaterar han. Lite hårdraget kan man säga att det finns en mjuk och en hård linje. ”Mjukisarna” förfasar sig exempelvis över hundägare som rycker hårt i kopplet och skriker åt sina hundar, medan ”hårdingarna” tycker att det är fruktansvärt att hundar inte lyder genast eller att de ”mutas” med godis.
- På samma sätt som föräldrar ses som lyckade om deras barn är väluppfostrade, ger det prestige att kunna visa upp en lydig hund i parken. Många av dagens hundägare känner sig förvirrade av de olika
budskapen inom hunduppfostran och vågar inte lita på sin egen inre känsla. I stället söker de sig till olika experter, exempelvis hundpsykologer, för att få färdiga svar, säger Anders Hallgren som själv förespråkar den mjuka linjen och tror på belöning snarare än straff.
Till skillnad från de flesta andra hundpsykologer som utbildat sig genom olika helgkurser (se faktaruta), är Anders Hallgren även legitimerad ”människopsykolog”. På frågan om vad som fick honom att välja hundar i stället för människor som patienter svarar han genast att han alltid har haft lättare för djur än folk.
- Som barn var jag ofta rädd för andra ungar. Djur däremot kände jag mig alltid trygg med. Särskilt trivdes jag när främmande hundar kom fram för att hälsa. Då fick jag både gosa med djuret - och slapp på kuppen alla jobbiga människor eftersom de ofta var rädda eller ointresserade och skyndande därifrån.
När Anders Hallgren blev äldre började han intressera sig allt mer för samspelet mellan hund och människa. Föräldrarna
föreslog att han skulle utbilda sig till veterinär, men det tyckte han själv var alldeles för blodigt.
- När jag av ren nyfikenhet besökte psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och tittade på deras kurslitteratur, upptäckte jag till min förvåning att en stor del av den psykologiska forskningen byggde på studier av råttor och hundar. Så då bestämde jag mig för att läsa till psykolog.
Bortsett från ett halvårs praktik på ett ungdomshem, har han dock aldrig praktiserat sina psykologikunskaper på människor. Efter examen började han i stället arbeta på heltid med hundar. De problem som han oftast stött på under sina dryga 35 år som hundpsykolog är rädsla och aggression.
- I huvudsak är det hundens problem jag arbetar med, men ibland är djuret bara symtombärare på svårigheter inom familjen. De vuxna kanske skriker väldigt mycket på sina barn eller bråkar mycket sinsemellan, vilket gör hunden nervös och stingslig. I de lägena måste människan göra något åt sina egna problem, säger Anders
Hallgren.
Även om många hundägare tycker att deras älskade djur har rätt till professionell psykologhjälp, ser ett besök hos hundpsykologen rätt annorlunda ut jämfört med ett ”mänskligt” terapisamtal. Förstås. I stället för att be patienten att slå sig ned i fåtöljen och berätta om sina problem, träffar hundpsykologen djuret och ägaren tillsammans under några timmar. För att få en bild av hundens livssituation ställer han en rad frågor till husse eller matte. Det kan gälla allt från att kartlägga stressfaktorer till att analysera om hunden är sjuk och har ont.
- I terapi med människor står samtalet mycket i centrum, men hundar kan inte bearbeta sitt känsloliv med hjälp av språket. Under senare år har det visserligen dykt upp personer som påstår sig kunna prata med djuren på ett telepatiskt sätt, men jag har väldigt svårt att tro på det. Även om hundar kan lära sig att förstå ett och annat ord, bygger kommunikation mellan dem och oss mest på kroppsspråk, mimik och tonfall, säger Anders
Hallgren.
Behandlingen som hundpsykologen ordinerar handlar ofta om att förändra hundens livssituation. Den kanske är stressad på grund av för mycket hetsig lek utomhus - eller understimulerad om den mest fått ligga ensam hemma under dagarna. Ibland kan Anders Hallgren också lägga upp ett specialanpassat träningsprogram. En skotträdd hund får kanske lyssna på en cd-skiva med ljud från smällare, åska eller gevärsskott. För varje gång hunden lyssnar på skivan, höjs volymen något.
- Den här typen av träning där hunden successivt exponeras för mer och mer av det som han eller hon är rädd för kan liknas vid den mänskliga terapiformen KBT (kognitiv beteendeterapi), som man använder för att hjälpa personer som är väldigt rädda för något, till exempel spindlar.
- Där slutar dock likheterna. De flesta mänskliga terapiformer går ju ut på att minnas gamla känslor, men en hund kan inte minnas vad som exempelvis hände när den var en liten valp. Människans känsloliv är dessutom mycket mer subtilt. En relativt liten
händelse kan skapa stora psykologiska sår som tar lång tid att bearbeta. Med hundar är det lyckligtvis mer raka puckar.
Att många ägare i dag lägger ¡ mer omsorg på sina hundar, ser Anders Hallgren förstås som något positivt. Samtidigt måste det ske på djurets villkor. Även om hundens psykologiska välmående ska tas på stort allvar, blir det fel om matte och husse förmänskligar sin hund och projicerar sitt eget sätt att tänka och känna på djuret.
- Ibland hör man exempelvis personer säga att deras hundar gjort något ”bara för att djävlas”. Och så fungerar kanske människor, men inte hundar. Vissa tolkar det också som att hunden skäms när den kryper ihop och ser underlägsen ut. I själva verket handlar det om underkastelse och i stället för att då strängt säga till hunden att gå och lägga sig, måste man som ägare försöka svälja sin ilska.
Anders Hallgren är också kritisk till de senaste årens trend att förmänskliga djuren genom att klä dem i glittriga dräkter, lägga upp pälsen med papiljotter eller
smycka dem med pärlhalsband. Även här måste omsorgen ske utifrån artens och individens eget behov, betonar han. En hund som får pälsen färgad blå blir kanske inte igenkänd av kompisarna i parken. Dessutom kan doften från färgen vara störande.
- Samma sak gäller när människor klär ut sina djur och exempelvis sätter på dem mössor med älghorn, vilket är populärt i USA. Mycket av kommunikationen mellan hundar sker via kroppssignaler och dyker det plötsligt upp en hund med två horn blir det förstås väldigt förvirrande. Visst är det bra att människor engagerar sig i sina djur, men i de här fallen verkar kärleken och omsorgen tyvärr ha slagit över.
