Skidåkning på sportlovet - om barnen får välja. Bara jeans med rätt märke - om barnen får välja. Tacos på fredagar - om barnen får välja. Visst är det uppenbart att många av dagens barn har ganska stort inflytande över vart pengarna i hushållskassan tar vägen.
Forskarna Barbro Johansson och Elisabet Näsman som i två olika forskningsprojekt frågat barn om pengar och konsumtion konstaterar att barn är väldigt medvetna om hur man hanterar pengar på rätt sätt - att man inte ska köpa för dyrt och aldrig onödiga saker. Deras resonemang är hur kloka, rationella och moraliskt riktiga som helst. Samtidigt är de precis som vi vuxna. De faller för impulser, köper när suget sätter in eller när de blir övertygade av skicklig marknadsföring - och ångrar sig bittert över vissa inköp.
Och barn är, i sin bristande erfarenhet, mer utsatta. Som 11-åringen Fredrik i forskaren Barbro Johanssons bok Barn i konsumtionssamhället (Norstedts Akademiska förlag). Fredrik berättar om hur han låter sig övertygas av en munvig försäljare på en marknad:
”Jag hade lite solglasögonfixeri då. Och så köpte jag ett par solglasögon där då. Och sen gick jag till ett annat solglasögonstånd. Och då var det ett assnyggt par där också, och då ville jag ju ha dem också. Det är det jobbigaste jag nånsin Det är hur jobbigt som helst, när man har ångestkänslor. Det är asjobbigt!”

Fredrik insåg efteråt att han låtit sig luras av försäljarens ihärdiga snack och känner sig besviken på att han som barn behandlats som en vuxen för att marknadsknallen ville ha hans pengar.
Etnologen och konsumtionsforskaren Barbro Johansson vid Centrum för konsumentvetenskap i Göteborg har intervjuat ett stort antal barn mellan 8 och 12 år för Barn i konsumtionssamhället. Hon konstaterar att många barn är medvetna om sin sårbarhet. De har liten erfarenhet av att värdera, välja och motstå marknadsföring.
- Många barn jag pratade med delegerade gärna konsumtionsbesluten till sina föräldrar, säger Barbro Johansson.

Ett fenomen som förvånade henne var att flera
inte ville ha högre månadspeng än de hade. De inser att de får mer pengar och saker om mamma eller pappa betalar lite i taget. Dessutom är det skönt att slippa ansvaret för att pengarna ska räcka till allt hela månaden.
- Man slipper disciplinera sig om man väljer att inte ta ansvar. Kanske är det smart av dem att skjuta upp det, kommenterar Barbro Johansson.
En annan sida av förhandlingsfamiljen är att föräldrarna använder pengar för att få barnen att göra som de vill. Då blir alla nöjda - föräldrarna betalar i stället för att bestämma och barnen blir inte arga. Det mest uppseendeväckande exemplet i boken Barn i konsumtionssamhället kommer från Hampus, 8 år, som berättar att han får tio kronor när han duschar.
- Föräldrarna vill inte ha konflikter när familjen tillbringar så lite tid tillsammans. Då vill de inte bestämma på ett otrevligt sätt, säger Barbro Johansson.
Barnen i förhandlingsfamiljen känner sig ganska inflytelserika. Gränsen mellan barns och vuxnas domäner blir otydligare, men makten finns
fortfarande hos dem som sitter på pengarna. De vuxna. Föräldrars projekt är trots allt ofta detsamma som förr. De vill styra sina barns beteenden i vissa riktningar. Barndomen har ”monetariserats”. Pengar blir ett pedagogiskt instrument. Att få en tusenlapp om man avstår från godis under ett år är ganska vanligt. Bra betyg premieras med pengar eller att avstå från att börja röka. Flera av barnen som Barbro Johansson intervjuade berättade att man ska vara ”snäll” för att förtjäna sin vecko- eller månadspeng. Mor- och farföräldrarnas pengar bör barnen vara tacksamma för.

Elisabet Näsman och Christina von Gerber intervjuade 72 barn mellan 3 och 16 år om pengar i ett stort forskningsprojekt. Slutrapporten heter Från spargris till kontokort (Linköpings universitet). Även de minsta förskolebarnen vet ganska mycket om pengar och konsumtion, men de värderar prylar i annat än pengar. Om mormor vill ge barnbarnen presenter som är lika mycket värda i pengar är hon ute på hal is. Ett stort hårt paket är ju så
mycket mer värt än ett litet mjukt i de yngstas sätt att se på saker och ting.
Många börjar få veckopeng när de börjar skolan. Det är en markör att ”nu är du stor”. Flertalet föräldrar verkar tycka att det är bra att introducera ett ansvar för pengar ganska tidigt i barnens liv.
- Föräldrarna resonerar mycket kring att det är viktigt att man lär sig hantera pengar. Barnen själva har föreställningen att det inte är bra att ha för gott om pengar när man är liten för då kan det bli svårt när man är stor och inte har det, förklarar Elisabet Näsman.
Många föräldrar hade goda intentioner med att lära barnen hantera pengar, men att reglerna inte alltid följdes upp i så noga.

I skolan lär man sig inget om att ha hand om pengar, tycker barnen. Möjligen kamraterna emellan. Flera barn kunde berätta om hur byteshandeln går till. I lägre åldrar handlar det om kort och spelkulor. I högre klasser finns det normer för hur man byter kläder med varandra och tar lagom mycket betalt. Forskarna noterade att kläder var
viktigare för pojkar än för flickor i vissa åldrar.
Även Elisabet Näsman och Christina von Gerber fick lyssna till barns åsikter om vad man kan få betalt för och inte. De tycker till exempel inte att man ska få betalt för att sköta sig i skolan. Några av barnen som Elisabet Näsman träffade berättade om ett barn som fick betalt för att gå till skolan - vilket kompisarna tyckte var mycket upprörande.
- Alla kände till någon som fick betalt på ett eller annat sätt, säger Elisabet Näsman.
Så fort man kommer in på ämnet pengar blir det lätt väldigt många moraldiskussioner. Men faktisk kunskap om vad hushållskassan måste användas till saknades även hos de äldsta i undersökningen.
- Något vi förvånades över var hur dåligt grepp tonåringarna i årskurs åtta och nio hade om hushållsekonomin. Många kunde inte alls gissa vad som kostar mest som mat och hyra, säger Elisabet Näsman.
Flickor är dock mer bekymrade över familjens ekonomi än pojkar. De bråkade också oftare med föräldrarna om pengar.
- Kanske beror det på flickornas konsumtionsbehov. De har mer av små kostnader hela tiden och använde i större utsträckning pengar till sociala relationer. Kamrater är förstås viktiga och därför blir det också mer laddat att inte ha råd. Flickor blir därigenom oftare påminda om läget i hushållsekonomin än pojkar som vill köpa dyra saker mera sällan.
De som har allra sämst ekonomi prioriterar barnens behov och önskningar framför sina egna, eftersom de vill att barnen ska ha likadana gympadojor och jackor som ”alla andra”, enligt studier som gjorts av forskaren Torbjörn Hjort vid socialhögskolan i Lund.
Familjer som har det gott ställt ger inte sina barn mer i vecko- eller månadspeng, ofta tvärtom, men indirekt får barnen förstås ta del av familjens större konsumtion, till exempel av datorer och tv-apparater.