Det var som gymnasist på Skövde Högre Allmänna Läroverk som drömmen väcktes – att få äga en Jaguar, allra helst en E-type.

Någon E-type blev det aldrig, annat än den i kristall som står i arbetsrummets fönster.

Men vid 40 års ålder hade Hans Strandberg nått den position då han plötsligt insåg att han kunde förverkliga sin pojkdröm.

Men han tvekade ett tag.

–Jaguar är en sådan bil man inte utan vidare kan köpa. Det kan upplevas fel. Man kan köpa hur stor och dyr båt som helst, ingen skulle reagera. Men köper man en bil som är lite speciell så är det fler som har synpunkter, säger Hans Strandberg.

Första tiden som nybliven Jaguarägare parkerade han bilen utanför bostaden på Strandvägen, men det dröjde bara tre veckor innan någon hade dragit en nyckel över bakluckan.

–Det förstärkte kanske den här misstanken jag hade.

Vi träffas på advokatkontoret i Stockholm där Hans Strandberg arbetar. Det är veckan före midsommar och dagen före dom i Svea Hovrätt för Hans Strandbergs klient, förre Skandiadirektören Ola Ramstedt.

Som en av Sveriges främsta ekobrottmålsadvokater har Hans Strandberg inga problem att få klienter. På skrivbordet ligger travar med akter från pågående mål. En del kommer att packas in i Jaguaren när det bär av till sommarstället på Österlen.

Hans Strandberg äger inte bara en, utan två Jaguarer, vilket han ibland kan få gliringar för.

Under vinterhalvåret kör han en klassisk sedan, Jaguar XJ8 Executive 2003 års modell.

–Det är en utmärkt vinterbil. Under den mörka årstiden kör jag den till och från jobbet, då är vädret ofta sådant att det inte går att förflytta sig till fots.

I nyskick skulle den ha kostat 800 000 kronor, men han köpte den begagnad till något lägre pris.

Sin första öppna sportbil, Jaguar XKR Convertible, skaffade han vid dryga 50 år.

–Det låter nästan lite gubbigt! Men det har att göra med prioriteringar i livet, först får man tillgodose sådant som är till nytta för familjen.

Det han drömde om när kan köpte sportbilen var att få glida fram längs slingriga vägar på Österlen och det har han också fått göra.

–Det ska vara en tidig sommarmorgon, man har passerat Gladsax och är på väg mot Baskemölla. Åh, det är så vackert! Det böljar och du ser milsvitt, rapsfälten blommar. Du hör fåglarna och så kör du ner mot fiskelägena och ser ut över det mörkblå havet. Det är min bild som jag bär med mig året om.

Jaguar XKR är ett kraftpaket med 400 hästkrafter. Maxhastigheten är elektroniskt begränsad till 250 km/timmen. Men de flesta hästarna får vila när Hans Strandberg kör. Han föredrar småvägar och tycker att det helst inte ska gå fortare än 50-70 km/timmen.

Men medtrafikanter brukar anta att alla i sportbil kör fort. När Hans Strandberg kör på motorväg och ligger i vänsterfil brukar framförvarande bilar kvickt lägga sig i högerfilen.

–Jag har vänner som har sportbilar, Porschar och sådana saker. De är iväg ibland och kör på racerbanor, men det har aldrig lockat mig. Jag tror inte heller att jag är tillräckligt skicklig bilförare för att köra i de hastigheterna.

Skönhet, njutning och mystik är ord som Hans Strandberg väljer när han ska beskriva sina Jaguarer. Han talar inte så mycket om prestanda, även om han tycker det är kul att nästan få en spark i baken när han accelererar för att köra om.

–Är man teknikintresserad kanske man skulle välja en annan bil än Jaguar. Jag tänker på BMW, Porsche eller Mercedes, men de har inte Jaguarens själ. Det är den jag söker, själen i fordonet.

För en anglofil som Hans Strandberg är det naturligtvis också viktigt att bilen är engelsk. När han köpte sportbilen var någon annan färg än den klassiska British Racing Green inte aktuell.

–Det är något speciellt med britterna som jag alltid har tyckt om. De har varit väldigt tappra genom historien, de tappar inte style.

När vi ses har han precis kommit hem från Skottland. Han spelar golf, med 8 i handikapp, och är medlem i den anrika golfklubben Royal & Ancient Golf Club of Saint Andrews.

–Jag satt på en pub i går kväll och, om vi talar om det estetiska, så kan jag störas av amerikaner som sitter i sina kepsar och t-shirts. Då ser jag hellre den engelske gentlemannen i sin tweedkavaj. Det ger mig ett större lugn.

Det enda alternativ till Jaguar som han kan tänka sig är förstås också en brittisk bil –Aston Martin. Men han tvekar inför att gå upp en prisklass.

–Det får inte bli larvigt dyrt.

Men han är inte mer priskänslig än att han gärna byter upp sina Jaguarer när det kommer nya modeller.

–Det är naturligtvis dumt att köpa en ny bil, men ibland kan det vara lite kul att känna den där nybilslukten, även om det är en mycket dyrbar lukt. Det finns en läderlukt i den som är så fräsch.

Det är roligt att ha en bil som är exklusiv, som inte alla kör runt i. Men att ha en åtråvärd bil innebär att andra åtrår den. I våras när Hans Strandberg skulle köra ut sin sportjaguar ur garaget, den är avställd under vinterhalvåret, hängde kapellet misstänkt skrynkligt. Tjuvar hade skruvat loss skärmar och hela fronten. Motorn stod bar.

Stöldbegärligheten är nackdelen med att ha en exklusiv bil.

Vad betyder det för självkänslan att ha en fin bil?

–Jag har ett yrke som ger mig ganska mycket självkänsla och jag har haft turen att få jobba med intressanta och uppmärksammande mål. Något behov av att ha den flottaste bilen för att stärka självkänslan har jag inte. Det här riktar sig nog mer inåt än utåt, njutningen att få sitta i den, få köra den, få höra den.

Men han tillägger att han naturligtvis blir glad när folk stannar och säger ”vilken vacker bil”.

–Så fåfäng är man ju.

Att komma körande till en förhandling i en skraltig Toyota Corolla kan han inte tänka sig.

–Jag skulle ha svårt överhuvudtaget att ge mig ut och åka i en skraltig bil, eftersom jag är lite noggrann till min läggning. Det har snarare med personlighet att göra, jag vill ha saker som är hela, rena och fungerar.

Trots att han ägt Jaguarer i snart 20 år har han inte blivit blasé. Det händer fortfarande att han stannar upp innan han sätter sig i sin sportbil, bara för att se hur vacker den är.

Skönhet och kvalitet är viktigt för honom, han uppskattar vackra hem och välklädda människor. Men när det kommer till bruksföremål, och dit räknar han cyklar, är det inte så noga med skönheten.

–Då är det bara funktion som räknas. Där är jag ganska ekonomiskt medveten.

Senast han köpte cykel i Skåne var det till extrapris och han minns inte ens vad det är för märke.

Hans Strandberg är medlem i Svenska Jaguarklubben, om än passiv. På hemsidan pågår en engagerad debatt om vad man ska säga om dem som kör hem bräder på taket på sina Jaguarer. ”Bruksigt” och ”porrigt” är några omdömen.

Jaguar är inte den optimala bruksbilen, vilket blir tydligt i en familj där hustrun och döttrarna rider. Hästhår på ljusa lädersäten är inte snyggt. Det är familjens Volvo XC70 som får köra hästsläpen och frakta sadlar och hästtäcken.

Hans Strandberg har fyra barn, två vuxna i 30-årsåldern och två tonåringar som fortfarande bor hemma. Med undantag för äldste sonen är det ingen som visar något större intresse för pappas Jaguarer.

–Hustrun är inte så intresserad heller. Hon tycker att det är opraktiskt med ljus klädsel och förstår inte det där med att fälla ner taket, det tycker hon bara är blåsigt och är kallt. Så det är väl typiskt grabbigt.

När semestern börjar är det en 59-årig grånad gentleman som sätter på sig sin gröna engelska keps och njuter av färden ner till sommarstället på Österlen. Bagageutrymmet är fyllt av akter och i baksätet åker katterna, de enda i familjen som ryms där.

–När man är nästan 60 har man kommit dit där man kanske kan få unna sig en vacker sportbil. Det lustiga är att man egentligen hellre hade haft den när man var 30, men så fungerar inte livet.