”Jag har varit klasslärare på lågstadiet i 40 år, arbetat i ett område med ofantligt mycket pengar i omlopp och nästan under hela min yrkesverksamma tid haft ansvar för barn med möjligheter att få vad som helst – materiellt. Därutöver har jag stor erfarenhet av mobbing bland barn på lågstadiet.

Alla småbarnsföräldrar som läser detta ska vara på det klara med att märkeskläder inte i sig leder till hög status hos barnen. Det är helt andra komponenter hos skolbarnen som är av betydelse för att de inte ska utsättas för mobbing . Ett barn som har följande egenskaper kommer med stor sannolikhet att bli omtyckt av sina kamrater:

• trygghet och självkänsla

• förmåga att ge och ta i en kamratrelation

• empati

• generositet

• leklust och kreativitet

Om ett barn blir ”mobbat” och då får fina märkeskläder som tröst och hjälp i den svåra situationen gör man det hela än värre – tvärt emot vad mamman i reportaget tror. Barnet upplevs då som patetiskt och löjeväckande av sina kamrater. Kläderna kan inte bäras upp av den redan mobbade – hon eller han är inte värdiga såna kläder! Detta har jag sett upprepade gånger.

Ge barnen några av ovanstående egenskaper istället. Jag lovar att de ger mer utdelning än kläder”.

Louise Waltman Saltsjöbaden mejlar efter att ha läst artikeln om den märkesmedvetna småbarnsmamman.

”Vad kul att höra om någon som vågar vägra denna konsumtion. Även om man inte går lika lngt som de här två måste ju tjejen som köper märkeskläder till sina barn anses som mycket konstigare. Vad är det för konstigt med att odla sin mat själv och att använda saker så länge de funkar? Sverige har blivit hysteriskt över att saker måste se rätt ut och helt glömt funktionerna”.

Signaturen Kul kommenterar artikeln om helekologiska familjen Crols-Nilsson. Men David som deltar i samma debatt håller inte med:

”Utveckling och hänsyn till miljön står inte i något motsatsförhållande till varandra”.

”Som far- och mormor till fem barnbarn har jag erfarit ett mycket starkt grupptryck på barnen,särskilt i lägre tonåren, när det gäller märkeskläder. Den som inte följer trenderna och köper rätta märken är det mycket synd om bland kamraterna - intill mobbning. Oförstående människor säger att det är ”dålig karaktär” och ”kollektivism”,när den som egentligen inte har råd ändå vill låta barnen få del i vad andra i stadsdelen får. Hur bemöter man detta? Man vill ju tänka på barnen. Trender kan väl inte påverkas av enstaka föräldrar?”

Farmor utan karaktär

”Människor som arbetar med att manipulera människor att handla mera borde skämmas”.

Jonas kommenterar artikeln om vilka knep handeln använder för att få oss att shoppa mer än vad vi tänkt.

”Vi tvingas snart alla betala priset för överflödets förbannelse, även de med mera anspråkslösa fordringar på livets villkor. Tänker att lite kan räcka länge, men mycket kan fort ta slut. Jag är tacksam att jag fostrades i en anda som gör att jag alltjämt kan fortsätta uppleva nyhetens behag med jämna mellanrum på samma vis som när jag var liten kille. Nu har mitt liv hunnit till en punkt mellan fyrtio och femtio. Känslan har inte det minsta att göra med mängd eller statusfaktor. Jag köper något för att jag behöver, inte för att exponera mig själv. Jag tycker om min nalle, en bordeaux-röd som kallas Nokia som är lika attraktiv i mina ögon nu som när jag köpte den för snart nio år sedan”.

Carl Linde

Kommentera själv och delta i debatten via länkarna till höger.