Blev medlem för att hålla kontakt med barnbarnen, se vad de höll på med och var intresserade av. De bor i Stockholm och jag på Öland. Konstaterade att barnbarnen var mycket engagerade av Facebookspelet Farmville, ett spel som går ut på att samarbeta, hjälpa och ge varandra gåvor. Eftersom verksamheten dessutom är bra övning i engelska, beslutade jag mig för att skaffa farm och bli deras granne.

Inte helt oväntat falnade snart deras intresse för det här spelet. Själv hade jag startat ett stallbygge, ett projekt som krävde insatser från grannskapet. Fast besluten om att fullfölja detta, annonserade jag efter flera grannar. Fick många svar från jordens alla hörn. Plötsligt hade jag ett 30-tal mer eller mindre exotiska grannar med annat modersmål och annan kultur än min egen. Och som jag aldrig träffat personligen.

Efter ett års idogt stretande med djur och växtlighet tillsammans med mina farmarvänner kan jag bara konstatera att vår samhörighet utvecklats till en värdefull och obeskrivbar vänskap. Faktum är att jag börjar undra om den ska bli bestående.

Ingrid Brinkman

– – –

På inrådan av min äldsta dotter skaffade jag ett Facebook-konto. Än så länge har det inte gett mig något som gör att jag vill fortsätta, jämför det med gula lappar som man sätter upp för att komma ihåg.

Eva Maria Smith

– – –

Kul med artiklar om Facebook. Det är faktiskt ett samtalsämne som kommer upp rätt ofta bland vänner. Ofta handlar det om människors gränslöshet.

Facebook-reflektioner: Vad är vänskap? En kompis jublar på statusraden: 200 vänner! På hans senaste kalas kom jag och två till.

Alla som tar kontakt efter tjugo år och vill bli vänner, men som sen inte svarar på ett internt mejl utan bara vill ha kontakt via statusraden.

Själv lyckades jag hålla vänskapslistan hyfsat privat med så kallade riktiga vänner i ett år, några gamla klassisar fick slinka med. Men nu när chefen har addat mig känns det jobbigt. Jag vill inte läsa om hans privata relationsfunderingar som han sitter och klurar på på arbetstid, vilket tidsangivelserna avslöjar. Och själv har jag blivit mer medveten om vad jag själv skriver. Inte lika kul. Det jag gillar med Facebook är när gamla vänner som man tappat kontakten med tar kontakt och faktiskt vill ha kontakt även ”IRL” .

E

– – –

För mig, ensamföretagare, är Facebook ett fikarum. Man tittar in på kafferasten, det är som ett besök på klubben. Man vet inte vilka som är där just då, som i levande livet, vilka som har intagit plats i fåtöljerna, framför öppna spisen och vilka som har precis gått.

Själv sitter jag där med kaffe i handen, men slipper cigarröken. Inläggen blir gamla i rasande tempo, en timme har gått och inlägget är för gammalt, blir aldrig läst.

Ariana Ramhage, arkitekt/konstnär

– – –

Själv försöker jag blanda upp de oväsentligheter jag skriver om med lite citat och länkar till roande eller intresseväckande saker.

Jag blev lite besviken över det klena gensvaret jag fick, för min uppmaning att protestera mot steningen/avrättningen av en kvinna i Iran; bara två ”gilla-tryckningar”, inte ens en kommentar.

Jag skrev också en uppmaning att lämna bidrag till Läkare utan gränser i Pakistan, för att motverka terrorism. Ingen respons. Då tänkte jag, är Facebook bara en arena för självbespegling?

FB är väl mest yta, men för mig och andra som arbetar hemifrån, kan det vara ett trevligt avbrott i arbetet, att komma i kontakt med ”vännerna”. Ett utmärkt verktyg är det också, för att komma i kontakt med personer man inte hört av på kanske många år.

Jan Roostal

– – –

Facebook skapar inga intressanta samtal och kan inte heller göra det enligt min mening. Varför då? Jo, därför att inläggen som görs oftast inte kommenteras av en enda person i den så kallade ”vänkretsen” vilket ytterligare späder på min bild av att man använder Facebook endast för att ge andra en ”fin” kanske ”intressant” bild av sig själv som en lyckad människa. ”Chatten” på Facebook kanske kan ge diskussioner med utvalda personer men för sådana samtal behövs ju inte Facebook. Så egentligen funderar jag mycket över denna märkliga företeelse som ganska många blir beroende av.

Iréne

– – –

För mig är Facebook ingenting. Samma thailländska damer som pratar om recept. Tror faktiskt de är utsända av thailändska turistbyrån så påfallande snygga som de är. Och så de där två moderaterna från Botkyrka. Ointressant. Plus några personer av okänd härkomst. Plus en lång, lång rad av svenska tanter som önskar varandra god morgon. Tittar allt mer sällan på Facebook förståeligt nog!

Anonym

– – –

Bildspelet till artikeln om de olika Facebooktyperna saknar den kategori jag själv (och många andra tillhör) – den inaktive; typ 5 vänner, inloggad en gång varannan månad, kanske svarar på nån post i bland, har aldrig postat nåt själv, gillar ingenting och är inte med i nån grupp. Enda anledningen att det finns ett konto är att nån gammal polare ”bjöd in” och man då var lite nyfiken på vad det var.

Per

– – –

Jag tycker Facebook är grymt för att minska avståndet till de vänner man annars tappat för längesedan. Alla mina bekanta är inte alls sådana som jag vill eller kan bjuda in på middag. Vissa vill jag bara ha sporadisk kontakt med och det är roligt att höra vad som händer i deras liv,

Det är dessutom mycket lättare att skicka ett kort meddelande än att behöva ringa.Och naturligtvis har jag koll på min FB, och begränsar vem som ser vad. Den som inte fattar det har ingen rätt att klaga!

Jessica

– – –

Mänsklig kontakt, kroppspråk, tonfall med mera får man aldrig fram på en bildskärm. Riktiga vänner är flerdimensionella.

Nissehult

– – –

Fejan är också en ö utanför Norrtälje. Jag trodde i min enfald att artikeln handlade om ön. Det hade varit mycket intressantare.

Ööö

– – –

Det händer att vänner kommenterar eller berörs av mina statusuppdateringar och då blir jag väldigt glad.

Åsa Lovén

– – –

Jag tror att det inte bara är privat och offentligt som glider ihop utan att vi slutar skilja på fysisk och digital verklighet. Mitt småsnack på FB är lika ”verkligt” som det vid kaffebordet. Jag ser det som umgänge och inte som att jag skickar meddelanden (som många kan läsa). Jag hör vänner säga : ”hon sa det på Facebook” vilket visar att FB är ett samtal och inte nån anslagstavla. Det är här företag får problem för de flesta kan inte snacka som folk, bara posta text.

Beata Wickbom

– – –

Fy fan vad äckligt, jag kommer aldrig skaffa Facebook.

th

– – –

Begreppet vänner borde bytas ut mot ”bekanta”, vad beträffar Facebook.

Carl