Kristoffer Lindgren har på senaste året kommit att ompröva hela sitt liv och anser nu att ett liv i och av naturen är det som är bäst.
Foto: PATRIK LUNDIN
När Kristoffer Lindgren i somras deltog i ett läger för civilisationskritiker kände han att han hittat hem.
– Det var en massiv upplevelse, en känsla av acceptans och trygghet som jag aldrig upplevt förr. Det enda som spelade roll var att man var snäll mot de andra och hjälpte till om det behövdes.
Lägret kallades Urvision och arrangerades i skogen sydväst om Stockholm av ett nätverk som kallar sig Det vildväxande kollektivet. Idén med lägret var att pröva att leva mer ursprungligt och naturnära. Under en dryg vecka kunde deltagarna lära sig mer om bland annat pilbågar, näverslöjd och knopar, men också om konflikthantering, sexuella gränser, schamanism och grön anarki.
”Ett firande av det vilda och fria, i tacksamhetens anda, för allt vi blir givna. För ett liv i harmoni med naturen.” Så beskrivs lägret på kollektivets hemsida.
Urvision har hållits under flera somrar, men det här var första gången för Kristoffer Lindgren. Nu är han åter i stan men han längtar tillbaka till lägret. Över en kopp te vid S:t Eriksplan i Stockholm berättar han om hur ett hundratal människor tillbringade dagarna tillsammans i ett försök att åtminstone i vissa stycken leva stenåldersliv. Maten fick de trots allt hämta från den civiliserade världen.
Kristoffer talar varmt om den omvälvande upplevelsen på lägret. Acceptans, trygghet, gemenskap, psykologisk och fysisk närhet är uttryck som han använder.
Redan första kvällen vid lägerelden frågade en för Kristoffer okänd kille om han fick lägga sitt huvud i hans knä. Det fick han.
– Det var så otroligt befriande att det var så enkelt. Det var absolut inget erotiskt. Och även om han hade varit homosexuell hade det inte gjort någon skillnad. Varför ska inte en homosexuell och en heterosexuell kille kunna vara nära varandra fysiskt?
– Den bekräftelse som jag kände då kommer inte i närheten av om jag exempelvis är ute på en klubb och en tjej flörtar lite med mig.
Kristoffer Lindgren är 24 år och jobbar som filmare. Han beskriver sin uppväxt som normal i en vanlig familj i en Stockholmsförort. Till för ett år var han väldigt ambitiös och hade skaffat sig ett kreativt jobb inom film och tv. Men det var något som gnagde i honom och som han känt sedan slutet av gymnasieåren.
– Jag kände mig vemodig och kunde inte sätta fingret på varför jag gjorde det.
Då, för ett år sedan, kom han av en tillfällighet att läsa boken Ishmael av amerikanen Daniel Quinn.
– Den boken var en vändpunkt för mig. Jag insåg att jag inte skulle söka en lösning genom att skaffa ett bättre jobb, mer pengar eller en vacker flickvän. Lösningen är att hitta ett annat sätt att se på omvärlden.
Boken handlar om ett möte mellan en man och en gorilla, Ishmael, som visar sig kunna kommunicera med människor. Gorillan blir mannens lärare och visar hur människan är fångad i en civilisation som tvingar oss att exploatera och förstöra vår omgivning.
Efter detta läsäventyr försöker Kristoffer Lindgren omsätta insikterna i sitt eget liv. Han vill ha ett annat liv, men hans drömmar skiljer sig förmodligen en hel del från de flestas. Inga Thailandssresor, bilar eller spatiösa lägenheter får plats i hans drömmar.
– Det jag behöver för att må bra och vara lycklig har inget med status och pengar att göra. När jag levde som vi gjorde i somras mådde jag väldigt bra, mycket bättre än jag gör idag, säger han.
Kristoffer Lindgren tycker att vi har blivit för bekväma i vår moderna tillvaro med mat i överflöd och allehanda bekvämligheter.
– Om man alltid är varm, torr och mätt slutar man uppskatta att vara just torr, mätt och varm, säger han.
Det fick han själv en påminnelse om nyligen när han vandrade i Lapplandsfjällen. Som så ofta i fjällen regnade det en hel del.
– Om jag kan bli så glad över att byta strumpor, kan jag då arbeta i en månad för att köpa något som gör mig lika glad?
Trots allt arbetar han mot ersättning i pengar. Ja, han jobbar till och med så mycket övertid att det var svårt att hitta en tid för intervjun. Men han har en plan med pengarna han tjänar.
– Om jag uthärdar den här perioden och jobbar sju dagar i veckan i två månader har jag tillräckligt med pengar att, med de små utgifter jag har, vara ledig i ett halvår. Då får jag tid att fundera på vad jag vill med mitt liv.
Han drömmer om att tjäna ihop så mycket att han kan köpa en bit skogsmark och ordna läger av den typ som han var på i somras. Urvision hade inget tillstånd av markägaren för sitt läger, men äger man marken själv kan ingen protestera. Att leva längre perioder ute i naturen är inga problem, hävdar han.
– Det är maten som är det svåra. Men bor man nära en stormarknad, som vi på Urvision gjorde, är det inga problem. Vi fixade mat till hundra personer i nästan två veckor.
Det gjorde de genom att länsa stormarknadens avfallscontainer på fullt ätlig mat som slängts därför att bäst-före-datumet hade passerats, så kallad freeganism, ibland även kallat dumpster diving.
Vad tror han om den livsstil som trots allt är den vanligaste här i västvärlden, med flitigt arbetande, hög konsumtion och ekonomisk tillväxt som prioriterat mål?
– Jag tror att det liv vi lever i staden präglar sättet vi beter oss på och hur vi mår mer än vi kanske tror. Jag vet att det finns otroligt mycket att finna och lära genom att ifrågasätta premisserna för sättet vi lever på idag och söka bortom dem.
