En kulen kväll i kvarteret Oljan på Södermalm i Stockholm träffas ett litet gäng för att ge bort en ovanlig överraskningspresent. Johan ska få en olivoljeprovning som försenad julklapp.
Sju kompisar finns på plats för att fira och delta i provningen i den gamla mjölkbutiken på Bondegatan som nu blivit Olja & Oliv. Den mest påtagliga doften i affären kommer från tvålar och krämer med oliv som säljs vid sidan om utvalda sorter av olivolja och balsamvinäger. Mitt i lokalen finns en oljebar där kunderna kan prova ut sin favorit bland de exklusiva flaskorna.
Lena Sjöberg driver den Medelhavsinspirerade butiken tillsammans med sin man Roland Mellberg. Båda är i botten arkeologer, Lena med ett förflutet från Medelhavsmuseet. Båda är dessutom sommelierutbildade, vilket innebär att de har diplom från Restaurangakademins vinutbildning.
I kväll är det Lena Sjöberg som håller i provningen. Hon blickar ut över sina åtta olivoljeprovare och utbrister:
- Det här var ett unikt gäng! Annars brukar det mest vara kvinnor i sällskapen. Här är det ju tvärtom.
Sex killar och två tjejer välkomnas med ett glas vin och en bit bröd med olivpasta. När man smyglyssnar på snacket står det klart att det här är ett ungt gäng med stort matintresse. Det talas om kvartsgrisar och hela lamm. Vid senaste middagen länsades en sjulitersgryta.

Vågar man kalla er njutningsnördar?
- Kalla oss hellre gourmander, säger Daniel Blå som säger sig vara en ”grodätare med baskiskt påbrå i samlarsläkt” och stort intresse för att laga och äta god mat. Vinkällare har han också.
- Ja, han är värsta njutningsnörden i gänget, påstår de andra. Han pratar bara om vin!
Anklevermousse är en favorit hos Daniel medan Mats Cederholm föredrar löjrom och Fredrik Laks färsk kokt hummer. Whisky och calvados finns också högt på listan bland njutningarna.
- Vi snackar mycket matporr på jobbet, tillstår Fredrik Laks.
Fyra av killarna kallar sig datanördar och jobbar som systemutvecklare.
- Många av oss har som hobby att laga mat, säger Johan Norrman som fått oljeprovningen i present.
Marika Karlsson är glad för att ha så många killkompisar som gillar att laga mat.
- Och oftast blir det faktiskt gott också! säger hon vilket förstås leder till kommentarer från grabbarna runt bordet.

Några av killarna har flickvänner som inte gärna lagar mat.
- Kvinnor är värdelösa på att laga mat, säger Daniel. Det ska vara så nyttigt och så ska de förfina allt. Jag gillar det mera primitiva, enkla rätter utan för många ingredienser.
- Det är ingen skillnad på kvinnor och män när det gäller matlagning, protesterar Fredrik.
Skratt och skarpa kommentarer om smak präglar kvällens olivoljeprovning. Borden är dukade med fyra små plastglas i snapsstorlek fyllda med olika sorters olivolja. Vid sidan finns en bit bröd i form av en grissinipinne och ett glas vatten. Under glasen ligger ett papper där var och en ska fylla i olika slags bedömningar av olivoljorna: utseende, doft och smak.
Lena Sjöberg inleder med att berätta om olivoljans historiska rötter, att många länder exporterar
den finaste olivoljan för att importera det bästa från ett grannland med lite lägre priser, att fransmän konsumerar 4,5 liter olivolja per person och år, spanjorer 12 liter och greker hela 27 liter olivolja.
I Sverige har konsumtionen skjutit i höjden med enorm hastighet de senaste åren. Dock landar vi på den måttliga nivån 0,5 liter per person och år, men så sent som år 1999 var svenskens medelkonsumtion av olivolja ynka en centiliter - 50 gångers ökning!

Efter en timmas olivoljeteori är det dags att sätta smaklökar och doftsinne i arbete.
- Det här är en resa i sinnenas värld. Vi som är sommelierutbildade betraktar olivoljan på ungefär samma sätt som vinet.
Först ska färgen bestämmas. Längst till höger står den grönaste oljan.
- Ärgad koppar eller kanske omogen banan, säger någon.
- Tyskt billigt dessertvin, är ett annat förslag.
- Päronsaft!
- Jag tänker på Gröna hissen, säger Mats Cederholm.
Det finns gott om utrymme för associationer till andra sensoriska upplevelser och det märks att gruppen
beskrivit doft- och smakupplevelser förut. Några noviser vad gäller olivolja är de heller inte.
Fredrik Laks gick över till att äta mackor med olivolja och vitlök varje morgon när han slutade röka. Någon de känner ger sina barn en tesked olivolja varje dag.
Färgerna i glasen går från klargrönt till gult. Riktiga olivoljeprovarproffs använder blå glas för att inte låta sig påverkas av färgen när de smakar.
Dags att beskriva doften.
- Kiwifrukt! säger Daniel.
- Som när man snickrar, föreslår Mats.
- Blad som går sönder, säger Marika.

Lena Sjöberg serverar även lite kuriosa under provningens gång. Hon berättar att på 1960-talet kunde man bara köpa olivolja på Apoteket i Sverige. Samtidigt är hon med och sätter ord på smakupplevelserna. Hon vill gärna att gruppen ska hitta fram till vissa beskrivningar.
När gruppen provar olivolja nummer två hörs några diskreta hostningar.
- Just det, man kan ana en lite bitter ton i den här, va? säger Lena.
Som om en liten bit chili hade fastnat i halsgropen känns eftersmaken av den här kraftfulla olivoljan. Den peppriga smaken är typisk för olivoljor från Toscanatrakten.
- Den här tvåan är flörtig, säger Daniel. Trean känns som mera allvar. Den skulle jag kunna tänka mig till en sjötunga. Bara ringla lite över
Ett betydligt bättre sortiment i butikerna och fler matprogram i tv på senare år är några av förklaringarna till ett ökande intresse för matlagning, tror det här gänget. Icke minst den brittiske kocken Floyd har inspirerat dem till ymnig användning av olivolja.

Intresset för olivolja har nått ut till en förhållandevis bred kundgrupp i dag. Zetas Fernando Luca sprider kunskap om sina italienska oljor i en ”olivoljeskola” i form av broschyrer i butikerna.
I ett land som, i amerikansk anda, blir allt mer intresserat av näringsinnehållet i maten gör olivoljan ett segertåg genom sina hälsobringande egenskaper. Njutningsnördarna uppskattar den för smakens skull. I den bästa av världar gifter sig smak och enkelomättade fetter på tallriken.
Den nyutkomna boken Olivoljeguiden (Kaibobi förlag) av Johan Blanche är en komplett guide in i den svenska olivoljedjungeln. Författaren, som är kock och sommelier, sätter poäng på 185 olivoljor (de flesta av alla som säljs i Sverige).
- Vi svenskar är ett nyfiket folk som gärna vill lära oss mer genom att gå på mat- och dryckesprovningar, berättar Johan Blanche. Nere på kontinenten skrattar de åt vår provningsiver.
Tre olika sorters olivolja bör en olivoljeälskare ha i skafferiet, anser Johan Blanche. Varför inte satsa på en lite tuffare, pepprigare sort från Toscana eller Sicilien, en mildare från Katalonien och en lite fetare och nötigare från Grekland eller Frankrike?

Kompisarna som just bättrat på sin smakkompetens funderar över vilken eller vilka olivoljor som ska inhandlas. Någon säger sig vilja jämföra ”pris och prestanda”. Det unga matintresserade gänget avslutar provningskvällen med att utöka sitt sortiment med nya favoriter. Efteråt ger de sig ut för att dricka öl - och hör jag rätt så handlar det lika mycket
om kvantitet som kvalitet.