Vi åker till Strömsholm, ridsportens riksanläggning där ridlärare och ridinstruktörer utbildas, för att höra hur ridundervisning och hästhantering har förändrats. På Strömsholm utbildades militärer i ridning under 100 år innan de civila hästutbildningarna tog över 1968.

Mari Zetterqvist Blokhuis har undervisat blivande ridlärare i pedagogik på Strömsholm i över tio år. Hon gick själv utbildningen på Strömsholm på 1970-talet. Då var det ännu militärer som undervisade.

– När man kom hit som elev skulle man tryckas ner i skoskaften och inte tro att man var någon. Man skulle mer eller mindre glömma bort det man lärt sig innan och så skulle man byggas upp enligt ett visst mönster. Det var väldigt hierarkiskt och man ifrågasatte inte. Samtidigt var militärerna väldigt kunniga efter att ha jobbat länge med hästar, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.

Målet för den militära ridningen har varit att föra en trupp från en plats till en annan plats på ett snabbt och säkert sätt. Det har präglat ridundervisningen under lång tid. I dag används avdelningsridningen bara för nybörjare, den där ridläraren står i mitten och ropar ”framåt marsch” och ”trav marsch” och alla rider i kolonn. Men många kommandon finns kvar och har en funktion. När ridskoleelever runt om i Sverige vet vad ”vänd snett igenom” betyder så minskar risken för krockar och olyckor.

Svenska Ridsportförbundets ridinstruktion för ridskoleverksamhet är från 1932, tryckt i ny upplaga senast 2005. För tio år sedan kom ”Anvisning för ridlektion” där man rekommenderar att individuella kommentarer ska användas så mycket som möjligt.

Om stretchning, uppvärmning och fysträning länge varit en självklarhet inom de flesta sporter så är det att betrakta som en nyhet i ridskolornas undervisning. Förr undervisades ridlärare i ridning och teknik. Nu finns ett annat helhetstänkande och elever på Strömsholm får lära sig hur viktigt det är för hästens skull att ridskoleelever äter bra, håller vikten och gör kompletterande fysiska övningar för att ha styrka att sitta stadigt i sadeln och inte irritera hästen. De som går ridinstruktörsutbildning på Strömsholm får även studera pedagogik, ledarskap, barn och ungdomars utveckling och får tips om modern inlärningsteknik.

– Men fortfarande kan man säga att mer än 90 procent av undervisningen sker genom att ridläraren står i mitten och pratar. Det är fortfarande för lite av moderna inslag som att till häst visa hur man gör, att låta elever känna sig fram, att använda video och olika hjälpmedel. De yngre som kommer ut möter ofta motstånd mot ny pedagogik. De som gått utbildningen för länge sedan är så säkra på sitt och de är auktoriteterna, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.

Mari Zetterqvist Blokhuis menar att utmaningen för ridningen är att utveckla undervisningen men ha kvar säkerheten.

Att det kan vara svårt att nå ut med nya metoder beror inte på ointresse utan på att tiden saknas, tror Mari Zetterqvist Blokhuis. Många ridskolor har dålig ekonomi och ridlärare har ofta egna hästar, vilket är tidskrävande. Rider du hästen en timme om dagen tar det åtminstone två timmar att sköta den.

Något som förändrats, jämfört med när dagens ridskolebarns föräldrar red, är att stallet inte är en fritidsgård i samma utsträckning. Förr ägnade stalltjejer mycket tid i stallet, ryktade, mockade, hjälpte till att leda ut och in hästar och tittade på när andra red. I dag kommer de flesta barn till sin ridlektion och åker hem efter. Barn och ungdomar får inte samma träning i att umgås med hästar.

– Det här gör det ännu viktigare att ridskolorna lär ut att hästar är ett djur med allt vad det inbegriper, säger Marianne Esseen-Söderberg, ansvarig för dressyrutbildning på Strömsholm.

Ridning är en av de mest skadedrabbade sporterna. Huvud- och nackskador bland flickor ökade 2009 jämfört med året före. Under 1998–2007 har 34 personer omkommit i ridolyckor, varav tre var barn under 15 år.

– Det är för mig obegripligt att det är så lite teori på ridskolorna. Vad du än gör som är farligt, som dykning eller bilkörning, så är det massor med teori. Men på ridskolorna säger man att eleverna inte betalar för teori utan bara för att rida. Men jag tror att vi har missat något där, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.

När Mari Zetterqvist Blokhuis själv red på ridskola på 1970-talet stod långpisken i hörnet och om någon elev inte lyckades driva på hästen tillräckligt så snärtade ryttmästaren till hästen med pisken. Obehagligt för hästen, men också för ryttaren när hästen skrämd for iväg.

I dag står ingen piska i hörnet på ridhusen. Mari Zetterqvist Blokhuis och Marianne Esseen-Söderberg är eniga om att hästar får mindre spö i dag än förr.

– Det har skett en utveckling, man förstår mer om hästens förutsättningar. Du kan inte ta en häst byggd för att hoppa 1,10 meter och tro att den ska hoppa 1,50, säger Marianne Esseen­Söderberg.

– Här är lugnt och trevligt när man sitter och rider. När jag kom hit för 20 år sedan hände det att ryttare piskade upp hästen längs en hel långsida i ridhuset, sånt ser man aldrig i dag. Det har skett en väldig förändring, säger Mari Zetterqvist Blokhuis.

Förutom spö används också ibland sporrar som en förstärkning när man ska driva hästen framåt. När Mari Zetterqvist Blokhuis är ute på ridskolor i landet ser hon alltför ofta elever använda sporrar som inte borde göra det. De kan till exempel ha så ostadig sits att de bara irriterar hästen med sporrarna.

Vad får då blivande ridlärare lära sig om att bestraffa hästar?

– I tävlingsreglementet står det max tre spöslag, sedan blir du varnad eller avstängd. En ridskoleryttare som lär sig rida får aldrig bestraffa en häst. När man utbildar en häst kan våra elever få lära sig att korrigera en häst, men det är svårt och det är något som kandidater får lära sig sista året av utbildningen. Då förstärker man en skänkel med spö, men det är aldrig att slå. Du får peta med spöet för att hästen ska svara framåt, säger Marianne Esseen-Söderberg.

I gula ridhuset på Strömsholm står skrivet på väggen ”Där konsten slutar tar våldet vid”. Devisen tillskrivs Bertil Sandström, olympisk silvermedaljör i dressyr 1920, 1924 och 1932.

Men det är inte bara ickevåldsprincipen som predikas på Strömsholm. När vi efter intervjun går runt i ridhusen så pågår hoppträning i röda ridhuset. Två elever tränar för en inhyrd tränare. De rider med långa dressyrspön. Inom hoppning är det brukligt att ha korta spön och det är också bara sådana som är tillåtna vid tävling.

När en av eleverna hoppat klart en liten bana med några hinder instruerar tränaren:

– Om du ska använda spöet så damma på ordentligt, sitt inte och peta!