Sydafrikas fattiga befolkning hoppades mycket på de löften om bättre boende som ANC utlovade när de kom till makten 1994. De såg fram emot att lämna sina skjul och lerhus för att bli ägare till små enkla, men egna hus.
”En miljon bostäder på fem år” lovade ANC. Framför allt de fattigaste av de fattiga skulle få det bättre. 15 000 rand (1 rand är ungefär 1 krona) per hushåll erbjöds de organisationer eller byggföretag som byggde lågkostnadshus och såg till att även svarta kunde få köpa mark och hus, att vatten, el och sanitet drogs in till de nya husen.
Löftet skulle helst infrias före nästa val. Men hur gick det?
På fredag disputerar Erika Lind vid kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet, om husbyggande för de fattiga i Sydafrika. Hon har studerat hur bostadsreformen genomförts i landets fattigaste provins Östra Kap.
Utfallet av den ambitiösa reformen har försenats. En anledning var maktkamper mellan ANC-folket i de nybildade kommunerna och de som tidigare haft makten där. Markägande är
en ytterst komplicerad fråga i Sydafrika, bl a en följd av att apartheidregimen inte tillät de svarta att äga mark i de områden som definierades som ”det vita Sydafrika”.

Mer om avhandlingen på: www.kultgeog.uu.se