Foto: Caroline Tibell
Skönhet är något vi njuter av – det är något vi gärna vill ha omkring oss, det är något vi vill vara, tillhöra och äga. Estetik är ett socialt kitt för människor att mötas kring. Samtidigt associeras skönhet ofta till tvång och omöjliga krav. Vårt förhållande till vårt yttre och huruvida vi bryr oss om det är fyllt av motsägelser. Och vad händer egentligen när vi får allt större möjligheter att påverka vårt utseende?
Skönhet har existerat som begrepp sedan tidernas begynnelse. Vi har smyckat oss och eftersträvat ideal som varit mer eller mindre extrema. Med dagens krav på karriär och framgång, välartade barn och allmänbildning, är det kanske inte så konstigt att många väljer att fokusera på ytan – på naglar och märkesskjortor. Att bry sig om sitt utseende handlar idag om att skapa och visa upp en identitet med hjälp av kläder, varumärken och kroppar.
En arkitektur med allt fler glas och speglar har under det senaste århundradet gjort våra kroppar alltmer synliga.
Pernilla Jonsson, doktor i företagsekonomi och konsult på Kairos Future, ser en stark utveckling inom personlig coaching inom en rad olika områden.
–Vi vill alla må bättre än bra. Hela vår person ska maximeras och att se bra ut är en del av det. Idealet är att vara i ständig förändring. Och det är bra. Det hjälper oss att expandera och överskrida gränser. Men det kan också bli hämmande då vi aldrig får vara riktigt nöjda med oss själva. Samhället är idag friare och mer demokratiskt, men samtidigt fyllt av statusstress. Vi måste förtjäna vår plats i samhället – och lyckas vi inte med det är det vårt eget fel, säger Pernilla Jonsson.
Undersökning efter undersökning visar att vackra människor är mer framgångsrika. Men samtidigt har bilden av skönhet alltid varit dubbel, då fåfänga – viljan att vara vacker – har hånats och förlöjligats. Michael Toivio, universitetsadjunkt i etik, menar att många smutskastar strävan efter skönhet eftersom den kan kopplas till egocentricitet och narcissism. Andra ideal som generositet och ärlighet behandlas annorlunda.
–Men det är inte alls självklart. Exempelvis anses mode som kulturellt fenomen ofta felaktigt som ytligt i jämförelse med konst. Detta är förmodligen grundat på en missuppfattning att konsten skulle ha högre ideal och vara grundat på något slags oegennytta.
Michael Toivio menar också att individualisering ställer höga krav på individen.
–Vi känner inte längre någon självklar tillhörighet med institutioner och strukturer som kyrkan, kärnfamiljer, företag eller politiska partier. Vi är fragmentiserade och får skapa vår identitet genom en livsstil som vi köper oss till. Varje inköp kan ses som ett statement. Uttrycken för livsstilen blir det egna varumärket och vi blir alla varumärken.
–Det finns en tillfredställelse och nödvändighet i att köpa sin livsstil, att hitta sin identitet i den där tröjan som är jag. ”I shop therefore I am” som konstnären Barbara Kruger uttryckte det. Men för att möjliggöra konsumtion krävs arbete och inkomster. Många säger att de gärna skulle ha mer tid med sina barn, men att de hindras av att de måste arbeta på grund av höga bostadskostnader. De har därmed själva valt att köpa ett hus – som är förenligt med en livsstil och identitet – som innebär att det blir hård press på att dra in höga inkomster och därmed mindre tid för barnen.
Skönhetsartiklar och kläder associeras ofta med lyx. Något man unnar sig. Konstvetaren Patrik Steorn pekar på att lyxartiklar som tidigare bara fanns i en liten upplaga numera är tillgängliga för alla. Man kan handla designade kläder av Stella McCartney och Victor & Rolf på H&M och spa-branschen har vuxit lavinartat under de senaste åren. Det har gått inflation i lyxen. Ordet börjar få en ny betydelse.
–Medelklassens ledstjärna är måttfullhet. Det finns en paradox i att lyxen måste göras till något måttfullt och att masskonsumtion ska förknippas med exklusivitet och lyx.
Att män nu blivit en köpstark målgrupp inom skönhetsindustrin leder kanske till att de vattentäta skott som funnits mellan könen när det gäller konsumtion börjat falla – men istället kan det skapa nya hierarkier mellan olika konsumtionsgrupper och klasser, tror Patrik Steorn.
Vårt skönhetsideal i Nordeuropa är starkt kopplat till hälsa och naturlighet. Att vara frisk och vältränad är ett ideal. Men vi prioriterar ofta skönheten framför hälsan. Människor bantar för att bli smala – inte friska.
–När jag arbetade som kirurg inom den allmänna sjukvården kunde jag rädda livet på folk flera gånger i veckan utan att få ett tack. Här visar människor en otrolig uppskattning och tillfredställelse, säger Michael Olenius, plastikkirurg på Proforma Clinic och tidigare ordförande i svensk Förening för Estetisk Plastikkirurgi.
Skönhetsoperationer blir allt vanligare i Sverige. Teknikerna har blivit säkrare och bättre, men faktum kvarstår, vi riskerar vår hälsa för att se friskare ut.
–Ibland slås jag av vad våra patienter utsätter sig för, säger Olenius.
Enligt honom vill 98 procent av hans patienter att resultatet ska se naturligt ut. De vill inte att det ska synas att de är opererade.
Till detta bör väl tilläggas att vad som anses vara naturligt växlar. Ser vi tillräckligt många botox-pannor och restylane-läppar är de snart lika naturliga som vaxade smalben. Bilder påverkar och ögon fostras. Bröstimplantaten har till exempel blivit större på senare år.
Antropolgen Thais Machado-Borges har forskat och skrivit om synen på plastikkirurgi i Sverige och Brasilien. Skillnaden är slående. Vårt naturliga ideal ställs mot ett brasilianskt producerat ideal där man bedömer ansträngningen bakom ett utseende. Den producerade kroppen är inom vissa grupper i Brasilien lika äkta som den naturliga, och något man är stolt över. Dessutom är plastikoperationer en staussymbol i ett land präglat av social ojämlikhet.
Visst finns det status i skönhetsoperationer även i Sverige. Men även inom den per definition onaturliga plastikkirurgin kan man se en strävan efter ”lagom”.
–I USA talar plastikkirurger idag om att ”Do it the European style” för att få en mer naturlig look, berättar Michael Olenius.
Socialantropologen Hanna Wittrock tror att gränsen mellan skönhetsindustrin och läkemedelsbranschen i framtiden kommer att bli allt mer hårfin. Och hon anser att det dubbla i utvecklingen vad gäller skönhet och ideal är talande. Hanna Wittrock tycker att vi står inför en större ytlighet och ett större allvar, större lust och frihet och ett starkare tvång. Som ett exempel tar hon upp Top Model, en dokusåpa om en grupp unga kvinnor som drillas och tävlar om modellkontrakt.
–Idealet är att vara autentisk och anpassningsbar. De ska passa in och hitta det unika inom sig på en och samma gång.
Hanna Wittrock ser en postmodern utveckling med tvärvetenskap och genreblandningar där modet och ytan fått ta större plats i samhället. Idag tas till exempel trendanalytiker på största allvar. Hon frågar sig dock om vi kommer att befrias från hierarkier – eller om vi helt enkelt bara står inför andra strukturer.
