Lou Rossling berättade om hur hon brukar ge anonyma gåvor. Flera läsare har hört av sig med egna berättelser om tjänster och gåvor de fått av snälla anonyma välgörare.
Jag blev glad då jag läste om snällhet på Idagsidan. Stefan Einhorns bok och nu artikelserien i SvD ger en föraning om att vi svenskar håller på att förändra vår inställning till snällhet. Många har en nedlåtande inställning till människor som utan betalning vill hjälpa andra. ”Dom vill bara känna sig duktiga”, kan det heta.
Vad är det för fel, kan man ju fråga sig, om man känner sig duktig för att man har gjort någonting bra för någon annan? Är det bättre att bara sitta och tänka på sig själv? Sverige skulle vara ett ännu bättre land att leva i om vi alla blev lite mer uppmärksamma på våra medmänniskor.
AnnKristin
Nyskild, stressad och med barn i bilen så lossnar avgasröret till hälften och stöter i gatan, pang, skrap, tjoflöjt! På Engelbrektsgatan, precis framför Valhallavägen, blir jag stående!
En välklädd man kommer fram och erbjuder sin hjälp. Jag får leta fram en galge från kemtvätten i bakluckan, som han sedan vrider till och försvinner med under bilen. Det måste vara minst en professor från KTH hinner jag tänka innan han går vidare. Jag ville tacka på något sätt, men han försvann med orden: Hjälp någon annan i stället! Och det gör jag fortfarande med tacksamt minne!
Ulla Cronstedt
”God” och ”ond” brukar man säga är motsatspar. Men ”snäll” och ”ond” är inga motpoler – det gäller att veta vad orden betyder. Att vara snäll är inget negativt eller jagsvagt utan står för något positivt och godhjärtat. På engelska tänker man på uttryck som ”loving kindness” vilket ofta används i buddhistiska och religiösa sammanhang. Det står ju för något eftersträvansvärt och betyder ju att en person är utvecklad och mogen.
Människor som blir utnyttjade eller dem som man i folkmun kallar för ”för snälla” är inte snälla i ordets rätta betydelse. Det handlar om något annat, en rädsla och dålig självkänsla. Under ytan på en människa som inte kan sätta gränser ligger mycket ilska. Ilska och frustration över att man går med på saker man egentligen inte vill. Det är långt ifrån snällhet och har som sagt mer med konflikträdsla och jagsvaghet att göra.
”Ond”, engelskans evil, är nog det starkaste ordet för det mest negativa man kan tänka sig. Det är ondska bakom folkmord, Nazityskland och tortyr. Men att kalla en upprörd känsla inom en som ”ond” är inte rätt. De som beskriver den känslan med sådana ord bär nog på en rädsla för arga känslor. Ilska kan ofta vara berättigat, medan ondska aldrig är det.
Det är viktigt att reda ut begreppen och speciellt viktigt är det att ordens betydelse inte blandas ihop. Äkta ”loving kindness” och snällhet, kommunikation och rättvisa är något som behövs i det privata och globalt för att inte människor ska spränga varandra i bitar. Det är farligt att inte veta vad ord betyder.
Annika
Läser med stort intresse allt ni tar upp på Idagsidorna. Själv har jag alltid varit snäll. Nästan för snäll. Man ger lillfingret och folk tar hela handen. Men jag har slutat med det. Inte för att jag alltid måste ha någonting tillbaka, i form av gentjänst eller så. Men ett tack skulle sitta fint.
Däremot har jag de senaste åren gjort lite som Lou Rossling (SvD 27/12). Senast nu när jag rensade bland alla böcker. Brukar ofta ta med böcker till Myrorna, men har börjat med att ta med en bok eller två och ”glömma” den på pendeltåget med en poster med ”God Jul” på. Fjorton böcker blev det i helgen. Liksom Lou var jag jättenyfiken på vilka jag förhoppnings gjorde glada med en bra bok.
Kristin
I mitt äktenskap valde jag rollen som underordnad. Jag var kvinna, flicka – inte lika mycket värd som mannen. Jag kunde inte lika mycket som han i mina egna ögon. Det jag kunde var inte lika mycket värt som det som mannen kunde, varken i mina egna ögon eller i min mans. Min kunskap var mjukvara, hans var hårdvara.
Jag var delvis kuttersmycke. Ung, fräsch, duktig, underordnad. I vårt företag fick jag aldrig någon titel. Fast jag arbetade mer än heltid alla år och var mycket duktig på det jag gjorde. Alla andra hade titel på sitt visitkort, aldrig jag.
Efterhand började han ta beslut på egen hand, även mycket viktiga för verksamheten. Det fick följder för vårt privata liv.
Jag gick med på att han tog beslut utan att fråga mig. Jag var arg på honom många gånger för att han körde över mig. Han var mäktigare än jag, som var uppfostrad att vara snäll och inte bråka.
För några år sedan tog jag dock till slut modet till mig och hoppade av vårt gemensamma företag. Jag hade fått nog av att vara ”snäll”. Detta blev också slutet för vårt äktenskap.
Nu efter mer än fem år, och ett mycket hårt arbete med min personliga utveckling och stor hjälp från professionellt håll satsar jag på att arbeta med sådant som jag är verkligt intresserad av. Jag arbetar nu med människor på olika sätt, samt med konstnärlig verksamhet.
Fortfarande upptäcker jag bitar av mig själv som inte tillåter mig att leva min livsväg fullt ut. När ett projekt inte fungerar ute i livet vet jag att jag måste leta i mig själv efter ett stopp i mitt inre. I dag är jag så sann mot mig själv som jag förmår och jag har i dag ett bra liv.
Jag har samtidigt alltid haft en bra och genuin snällhet och en tro på människors godhet. Den snällheten har mer och mer utkristalliserat sig just till att vara bara snällhet och inte mesighet. Ibland missuppfattar folk den och tycker att jag är för snäll. Det ser inte jag som mitt problem. Vi är alla medskapare till den värld vi lever i. I den världen ger jag snällhet och får enormt mycket snällhet tillbaka.
En kvinna på väg
Efter att ha läst er artikel ”Snällhet ingen säker väg till framgång” (4/1) kan jag bara gratulera till att ni fångat upp och beskrivit en intressant utmaning för individer såväl som företag. Jag har själv lång erfarenhet inom ett av Sveriges större exportföretag och tillhör kategorin snälla chefer.
Det är helt klart så att framgångsrika företag har en förmåga att växla chefstyp efter situationen. Ju tuffare neddragningar som är nödvändiga och ju fortare de ska gå, desto mindre empati bör man ha för att vara framgångsrik. Motsatt situation, då en verksamhet ska växa snabbt och det gäller att få med sig organisationen och skapa teamkänsla, kräver däremot ett mycket större inslag av empati.
Det största problemet är när det uppstår ett glapp mellan situationen och chefens profil. Sålunda kommer jag själv mest till min rätt i en stabil eller växande verksamhet snarare än i en pressad som ska rationaliseras. Att kunna kontrollera sitt samvete är en viktig chefsegenskap. Det är mycket svårt att under en längre tid ta med sig problemen hem, kanske sova dåligt och sedan nästa dag fortsätta ta itu med dem med ny energi.
Att få höra att jag missat en möjlighet till högre befattning för att jag anses för snäll har jag varit med om.
Det verkar som om tuffa egocentriska chefer föredrar likasinnade, samtidigt som de med empatiska drag vill ha underställda som liknar dem. Så inom varje företag pågår en strid mellan olika fraktioner och när en fraktion får överhanden finns det de som lämnar för att hitta ett annat företag som behöver eller i högre grad premierar deras personliga egenskaper.
För egen del kommer jag att fortsätta att slåss för ett större inslag av empati inom min sfär och tänker inte ge upp!
Sten
Att var snäll är faktiskt gratis. Det kostar ingenting men ger mycket tillbaka. Det är ganska enkla saker: Att hålla upp dörren för den som kommer bakom dig i affären till exempel. Lyssna på en vän som har problem. Det vinner du på. Nästa gång kanske du har det jobbigt och då kommer din vän att ställa upp. Gör saker för andra människor för att du vill det – inte för att kräva gentjänster.
Margita Elofsson
