Klockan är strax före sju en tisdagskväll i januari på krogen Akkurat i Stockholm. De tjugofyra deltagarna som anmält sig till single malt-provningen slår sig ner vid borden inne i ett avskilt rum, som är dekorerat med flaskor, kartonger, lagringsfat i miniatyr och kartor över Skottland och Irland. Varje kuvert består av sex glas med en skvätt maltwhisky i varje, ett vattenglas och en tesked.
Samlingen är ganska homogen några trendnissar runt 30, några par i samma ålder, några gubbgäng runt 50, och jag kan bara räkna till tre personer av kvinnligt kön.
Akkurats egen whiskyexpert Micke Nilsson hälsar alla välkomna och ber oss stänga av signalen på mobiltelefonerna, eftersom ”de senaste rönen visar att signalerna bryter ner whiskyn så det blir tequila av den”.
– Vad är whisky? börjar Micke med att fråga.
– Sprit, svarar någon.
– Livets vatten säger en annan.
Micke förklarar att det inte finns någon universell regel för vad whisky är; olika whisky görs av olika råvaror. Står det whisky på etiketten och man inte brutit mot landets whiskyproduceringsregler så är det whisky. Men att det är livets vatten, det är riktigt.
Den tidigaste nedteckningen om whisky gjordes 1494 i en skotsk skattelängd där det nämns att en munk levererar korn för att göra aqua vitae – livets vatten. På gaeliska översattes aqua vitae till uisghe beatha, vilket i sin tur förenklades till whisky på engelska.

Alla lyssnar andäktigt medan Micke under den följande timmen fortsätter att berätta om mältningsförlopp, godkända tillsatser, destillationsprocesser och regler för lagring utan att någon så mycket som smuttar på glasen. Då och då slänger han ut en fråga bland åhörarna och får oftast tillbaka rätt svar från flera deltagare; det är inga noviser som sitter kring borden.
Så börjar provsmakningen. Genom att lukta och smaka på whiskyn ska Micke lära deltagarna att göra kvalificerade gissningar om hur gammal whiskyn är, vad lagringsfatet använts till innan och vilken destillationspanna som begagnats.

Deltagarna beordras stoppa näsan i whiskyn, säga vad de tycker det luktar, sen läppja och säga vad den smakar. Alla är överens om att den första whiskyn har en fruktig, söt smak. Därefter kommenderar Micke publiken att värma upp whiskyn genom att lägga handen på glaset i tio minuter, lukta och smaka igen. När whiskyn värms upp frigörs nya aromämnen.
Nu har smaken ändrats – ord som vanilj, olja och gummi far genom rummet. Till sist ska vatten tillsättas, en tesked i taget tills önskad smak uppnås. Micke förbereder åhörarskaran på att whiskyn nu kommer att få en skarpare, vassare smak.
Efter provningen pratar jag med ett av paren, Mario Gonzalez som är 27 år och pluggar på KTH och Therese Dorsch som är 30 och jobbar i telekombranschen. Mario fick single malt-provningen av Therese i julklapp, och båda är väldigt förtjusta i matlagning, goda viner, choklad och cigarrer.
– Jag har haft en passion för att laga mat sen jag var liten, och intresset för vin och sprit kom när jag blev äldre. Jag var aldrig den som köpte California White som ung, säger Therese.
Mario hade inte den gastronomiska fascinationen från början på samma sätt, utan började intressera sig för mat och dryck under sin tid som it-konsult.
– Jag träffade på många människor som hade den här typen av intressen och som kunde ledsaga mig när jag blev nyfiken och ville veta mer. Utmaningen med mat och dryck är att ta något man redan tycker om och göra det bättre. Man lär sig ta fram det rätta vinet, den perfekta chokladen och den bästa whiskyn till en viss meny och ett visst tillfälle.
Det här är inte den första whiskyprovningen Mario och Therese är på, och de har dessutom provat choklad, öl och vin på samma sätt.
– Man vill ju veta mer om det man tycker är gott, hitta nya nyanser och lura ut vad som passar till olika sorters mat och tillfällen, säger Therese.
– Ingen av whiskysorterna var i och för sig ny för mig, däremot var det två nya buteljeringar (samma whisky men en annan årgång). Men skillnaden med att prova dem så här är stor, smakerna och dofterna berättar så mycket mer när man får veta hur de är kopplade till tillverkningsprocessen.

Att veta bakgrunden till det man äter och dricker tycker Therese och Mario är viktigt av flera anledningar:
– Det är kul att bjuda vänner på något och även kunna berätta något om det. Det är hemskt smaklöst när någon köper det dyraste vinet utan att veta vad det är de dricker, säger Mario.
Så det handlar alltså lite om att plocka poäng i bekantskapskretsen också?
– Självklart är det kul att ta fram något som ingen annan känner till. Men det är inte för att plocka poäng, utan för att våra vänner uppskattar att få reda på nya saker; de är precis lika kulinariskt intresserade som vi. Det har ju blivit coolt att känna till de här sakerna och gå på provningar, men de som gör det bara för att kunna briljera och inte har något seriöst intresse för de här sakerna är bara patetiska, säger Mario.
Mario Gonzalez tror att livsnjutartrenden har att göra med att folk fick mer pengar i slutet av 90-talet och sökte upp nya sätt att göra sig av med dem:
– Folk började köpa fina viner, gourmétmat och cigarrer för att de hade utrymme för det i sin ekonomi. Det var startskottet till den lyxkultur vi ser idag. Och sen spred sig trenden även till dem med begränsade tillgångar, kunskap är ju gratis.

Lite längre bort sitter Jörgen Ström-Oback, 30, och Tomas Carmler, 33, och dricker ur glasen. De arbetar båda som jurister och gick hit för att de gillar whisky.
Tomas samlar på tomma whiskyflaskor på jobbet, fyllda med te:
– Jag är en samlare. Jag samlar på allt från skivor och filmer till Kiss-gubbar, och whisky har blivit en ny grej att samla på. Både kunskapen och själva flaskorna. När jag var yngre gjorde jag ingen skillnad på whisky och whisky, men de senaste fem åren har jag gradvis utvecklat ett mer sofistikerat intresse. Jag kan inte sätta fingret på vad som orsakade det.
Både Jörgen och Tomas är intresserade av matlagning, vin och cigarrer men tycker att vissa fenomen inom njutningskulturen har tagit sig överdrivna proportioner:
– Inom vissa områden, som inte är så viktiga som whisky är, har jag känslan att man upphöjer saker till något större än vad de är, säger Jörgen.
Han tar chokladprovningar som exempel.
– Det är mest en ursäkt för att stoppa i sig choklad. Å andra sidan kan man ju klart se whiskyprovningar som en ursäkt för att dricka whisky. Det kanske är lite självbedrägeri över det hela.
Jörgen och Tomas är nöjda med dagens provning. De hade smakat de flesta sorterna förut, men inte jämfört dem på det här sättet, och inte fått veta så mycket om dem:
– Det blir en större grej när man provar så här, det blir något av en ritual och mycket mer njutningsfullt. Det är kul att få veta all fakta runtomkring också, det tilltalar helt klart min samlarmentalitet, säger Tomas.
Vad gör man med all den här faktan då?
– Den kan hjälpa en att hitta nya saker att tycka om. Tycker man om en speciell sorts whisky och får veta hur den är gjord kan man leta efter liknande. Och det är roligt att dela med sig av sin kunskap till andra som är intresserade av whisky. Det är ungefär som när man hör ett nytt bra band, då vill man att alla ens vänner ska börja lyssna på det också, man vill missionera.

Fotnot: Single malt är maltwhisky – whisky gjord på enbart korn, jäst och vatten – där varje droppe i flaskan är framställd på samma destilleri.