De drar blickarna till sig, höjer antalet klick på webbsajter, är omslagsflickor som ökar tidningsupplagorna. Vi talar om blondinerna. De syns och allt fler profiterar på det blonda som sexigt ideal. Madonna, Carolina Gynning, Victoria Silvstedt, Blondinbella och många andra har gjort föreställningarna om det blonda till en del av sitt personliga varumärke.

De flesta blonda kvinnor tänker kanske inte på sig själva som ”blondiner”, men visst händer det att de undviker att förstärka ”blondinen” i sig. De väljer att inte klä sig på ett sätt som får dem att verka utmanande, i jobbsammanhang till exempel. ”Man vill ju inte se ut som en slampa”, säger de och väljer bort läppstiftet eller urringningen som brunetten kan ha utan att bli tagen för ett våp. Några blondiner bär gärna glasögon för att ge ett seriöst intryck direkt. Ännu år 2008 lever, märkligt nog, fördomar om blondinen kvar, medan den blonde mannen slipper höra blondinskämt om att han skulle vara mindre vetande än en mörkhårig kille.

Marie Nordberg, vid universitet i Karlstad, har forskat om hår. Hon har skrivit rapporten ”Det hänger på håret – maskulinitet, femininitet, makt, mode och konsumtion”. Hon har visserligen inriktat sig på mäns frisyrer och maskulinitet, men har funderat en hel del över kvinnors hår också.

– Det blonda har varit ett ideal i sexualiserade sammanhang. Fenomenet blev riktigt stort när filmen kom. Blondinen nummer ett, Marilyn Monroe, var inte äkta, men hon kunde göras till och framställde sig som en blond sexsymbol.

Det blonda kopplades samman med frispråkighet och frimodighet – med kvinnor som inte uppträdde så passivt. Deras sexualitet ansågs hotande och de gjordes till imbecilla våp – ständigt underordnade och samtidigt hotande tilldragande i sitt ljusa hår.

Marie Nordberg tar Madonna som ett exempel på kvinnorna som tar över stämpeln, utnyttjar den och tänjer på innebörden i kommersiellt syfte. Det fungerar utmärkt än i dag. Hon leker både med blondinen som ikon och med den religiösa symboliken. I dagens bildstinna kultur säljer ”blondinen” bättre än på länge.

Men fascinationen inför det ljusa håret är gammal. Ljust hår har alltid ansetts lite speciellt.

– Redan romare och greker satte det ljusare håret högt och jämförde det med sol och guld. Det har länge varit eftersträvansvärt.

Det ljusa skandinaviska håret har kopplats till såväl renhet och oskuld som sexualitet.

Ledarskapskonsulten och jämställdhetsexperten Klara Adolphson berättar att hon valde att färga håret mörkt när hon skulle söka nytt jobb. Efter att ha varit brunett på sitt nya jobb ett tag färgade hon håret i en nyans som låg närmare hennes egen ljusa.

– Chefen som hade anställt mig, och som jag gillar jättemycket, blev helt perplex. Hon hade ju anställt en brunett. Det var så himla tydligt.

Klara Adolphson gick i flera dagar och skojade och sa: ”Blondes have more fun”.

– Då hade jag ju satt mitt avtryck redan och de visste vad jag kunde.

Klara Adolphson är övertygad om att fördomarna påverkar hur kvinnor ser på sig själva. Bilden av blondinen påverkar kvinnors liv – hur andra ser på en påverkar vilka yrken vi väljer, hur vi uppför oss, både privat och i yrkeslivet.

– Att vara en klassisk blondin och chef är en ovanlig kombination. Blondiner kopplas inte samman med kompetens och makt. Men som blondin har du, inte alltid men ibland, sexuell makt. Blondinen bestraffas för den makt hon medvetet eller omedvetet utövar sexuellt genom att fråntas reell samhällsmakt, säger Klara Adolphson.

Redan som små ”vet” flickor att en Lucia ska ha långt ljust hår. Klara Adolphson hade det rätta luciautseendet som liten.

– Alla tjejer vet vad detta är. Som tjej med luciautseende ska man vara glad över att bli vald, men man ska också hantera avunden som projiceras på en.

I tonåren fick Klara Adolphson mycket uppmärksamhet som blondin, så mycket att hon utvecklade en strategi för att motverka sexuella trakasserier.

– När jag var 16 år hände det att min pojkväns kompisar pekade på de där sexannonserna i Aftonbladet där det står en blond tjej och säger ”Ring mig!”. Är det där du? sa de. Så höll de på.

Klaras strategi gick ut på att vara grövre än vad killarna hade förväntat sig.

– Jag såg till att förekomma dem med att skämta om mig själv som blond.

När hon som 20-åring kom ut i arbetslivet bemöttes hon fortfarande som ”blondinen” ibland. Då fungerade inte tonårsstrategin. Det var dags att formulera en ny. Under sin utbildning på Kaospiloterna jobbade Klara Adolphson och hennes kurskompisar mycket med vilket intryck de gav och funderade kring vad deras personliga varumärken var.

– Jag gör mig ibland till ett varumärke som den unga, blonda tjejen som är bra på jämställdhet och är ute och pratar som ledarskapskonsult. Då kan jag säga provocerande saker med glimten i ögat.

Klara Adolphson säger att hon räknar med att folk inte lyssnar eftersom de förutsätter att hon som blondin inte har något intressant att säga. När hon dessutom säger att hon jobbar med jämställdhet blir det dubbelfel.

Märker man verkligen att människor inte lyssnar?

– Absolut. Många gör inte det. Undantaget är de unga tjejerna som sitter och nickar. Ju mer lika mig de är desto mer delar vi erfarenheter. De som är mindre lika mig argumenterar oftare emot. Det är väldigt tydligt.

Sen finns det kvinnor som har valt en könsneutral strategi och som inte vill se problemen med jämställdhet. De kan bli väldigt provocerade eftersom de inte alls delar min problematisering, förklarar Klara Adolphson.

– Blondinfenomenet handlar om sexualitet och makt, konstaterar Klara Adolphson. Och är det någonting som är provocerande så är det sexualitet. Det är där man hamnar i konflikt med andra kvinnor, där försvinner systerskapet.

Men även blondiner kan bli osynliga och avsexualiserade. I alla fall i Italien. Att blonda svenska tjejer får mycket uppmärksamhet utomlands är ingen nyhet, men den kan försvinna fort också. Klara Adolphson berättar om hur det var när hon kom till Italien som nybliven mamma.

– Ingen på två veckor gjorde någon tillstymmelse till busvissling. Ingenting! Så mycket har jag väl inte gått upp i vikt, tänkte jag. Vad händer?

Svaret var: jag var morsa. Jag hade en bebis med mig. Det var det klassiska madonna-horafenomenet, säger Klara Adolphson.

– Det var helt vilt och satte sig nästan på självkänslan.

Nu är Klara Adolphson 33 år, tvåbarnsmamma, och har precis slingat håret ännu mer blont.

– Nu handlar det om att jag just har fått mitt andra barn, flyttat till radhus och inte vill bli sedd som en tråkig tant. Bara jag inte ser ut som tant, upprepade jag tills min frisör sa: Har du någonsin känt dig som en tant när du går härifrån? Det har jag ju inte.

Efter att ha kämpat mot bilden av att vara den ung blonda är det nu, med många plus på kompetenskontot, helt ok att vara blond och se lite yngre ut.

Efter intervjun sms-ar Klara Adolphson en tanke om vikten av att ha blonda förebilder. Hon berättar att hon grät av mer än ett skäl när Anna Lindh dog. Med henne försvann chansen att snart få en blondin som statsminister.