Deras granne säger hej då och går in på sin tomt i radhusområdet. Kvar på gräsmattan står ett kexätande barn och en föräldraledig mamma. Platsen de bor på var från början ett grustag på Ekerö men blev bostadsområde i början av 2000-talet. Då flyttade alla hit samtidigt, många unga par eftersom huspriserna var relativt låga. Området har sedan några år tillbaka gått under benämningen ”kaningropen” och platserna på dagis och skola har snabbt blivit överfyllda. Kristina Håkansson tror inte att kommunen räknade med det när området byggdes.

–Det är extremt många barnfamiljer här. Det är nog därför det blir så bra grannsämja, säger Kristina Håkansson som bor här tillsammans med sin sambo Daniel Blom och tre barn .

Hon definierar en god granne som någon som man lätt kan gå till om man behöver hjälp med barnen men som man också har lagom mycket kontakt med. Det får inte finnas något tvång och krav på att man måste umgås, men man ska kunna låna en kopp socker, tycker Kristina Håkansson.

Denna kopp socker är något som ständigt återkommer i samtalen i den här artikelserien. De flesta menar att en god granne är tolerant, hänsynsfull, trevlig och just villig att låna ut en kopp socker om det skulle behövas. Men det är få människor som rekryterar sina vänner bland grannarna. Däremot händer det att grannar blir nära vänner, men de har ofta först träffats på andra, mer neutrala platser. Först då kan det aktiva valet göras, och känslan av oberoende och självständighet kan stanna kvar. Att människorna som möts då råkar vara grannar är bara praktiskt.

–Ofta träffar man andra föräldrar på dagis och skolor. Då inser man att man bor ganska nära varandra och ofta börjar man umgås då, säger Kristina Håkansson.

Blir då kraven högre på grannarna i ett område som Sandudden? Överallt ser man ordentligt klippta häckar och välvårdade trädgårdar. Det verkar finnas en outtalad norm som de flesta följer.

–Man måste nog förstå att alla har olika syn på vad som är rent och snyggt. Det är klart att det inte skulle vara så kul om grannen ställer en skrotbil på gräsmattan, men jag kan inte göra så mycket åt det. Det är allas val. Men i det här området har det fungerat bra, trädgårdarna sköts snyggt och vi har inga synpunkter på hur de borde skötas, säger hon.

Tidigare har hon känt sig mer påpassad av grannarna än vad hon är i dag. I ett radhusområde i en annan del av staden insåg hon att en mer lagom kontakt med grannarna nog är bäst.

–Jag hade en granne som kunde ringa på klockan tre på natten och fråga om han fick sova över eftersom han hade glömt sin nyckel. Det tyckte jag blev för mycket, säger Kristina Håkansson.

Att flytta över till andra sidan vattnet, där Franco Egbe Ebai bor, tänker sig inte Kristina Håkanssons familj. De bodde tidigare i Fruängen, och hittade huset på Ekerö av en tillfällighet. Den goda grannkontakten och närheten till skolan gör att de trivs bra i det gamla grustaget.