Bland skimrande snören och prasslande papper döljer sig mängder av känslor och relationer. Fast ingen vill tillstå det, är det vanligt att vi försöker köpa varandra för pengar när det är jul.

– Kapprustningen tar ofta extra fart i familjer med otydliga regler, speciellt när tiden för barnen har varit knapp, säger psykologen Dick Iggström.

Då kan det finnas ett behov hos föräldrar att visa att de är framgångsrika och kan försörja barnen. De slår på stort med många julklappar. Men risken är att också barnen vänjer sig vid att se värdet i gåvan på ett materiellt sätt och koppla det till dem själva.

– De kan uppfatta att dyrare presenter är bättre och ser sitt värde i hur många julklappar de får. Skulle de få en gåva mindre än sitt syskon är risken stor att de känner sig mindre värda, säger Dick Iggström.

I delade familjer tar ofta julklappsracet fart. Det finns flera olika mor- och farföräldrar inblandade, varav en del vill ge sina barnbarn många och fina julklappar. Reglerna blir otydliga eftersom det är minst två olika familjesystem som möts.

– Varje individ kommer från ett släktsystem där man levt med olika normer för vad julen är. De olika familjesystemen ”slipas” för att passa, något som inte är smärtfritt utan kan bli komplicerat, säger Dick Iggström.

Först är man tillmötesgående men efter ett par år böjar det ofta utkristallisera sig mönster från den egna kulturen.

Då är det lätt att en julklappstävling bryter ut när de vuxna börjar överträffa varandra i försöken att göra barnen glada, speciellt med adress till de egna, biologiska, barnen.

– Barn upplever det ofta som en oerhörd orättvisa när deras styvsyskon får finare leksaker än de själva. Det kan även få det mottagande barnet att känna skuld över gåvan.

Ett dilemma i ombildade familjer kan vara att barnen ur olika kullar behandlas olika av sina respektive släktingar, kanske främst mor- och farföräldrar. Vad ska mamma och pappa göra då?

– En bra tumregel är att inte bli föräldrar till sina föräldrar men att vara tydlig med gränserna om man ser att julklappstävlingen bryter ut, anser Dick Iggström.

Tävlandet sker oftast generationsvis, morföräldrar tävlar med farföräldar föräldrar med andra föräldrar, konstaterar psykologen Jan Wessman. Det är dock viktigt att se att de flesta som skämmer bort barnen gör det med goda avsikter.

– Julklapparna är också ett kärleksuttryck. Inte minst i Sverige, där många har svårt att visa känslor, kan den materiella omsorgen ibland ersätta fysiska och verbala kärleksbevis.

– Många föräldrar är extremt måna om att barnen ska ha det bra trots skilsmässan. Barnen uppfattar sig sällan som objekt för de vuxnas julklappstävling. De granskar inte givaren utan blir oftast glada över vad de får. Det är populärt att räkna upp sin julklappsskörd i långa listor i skolan och på chatten.

– Det som sårar är när andra inte bryr sig om ens önskelistor. Det uppfattas som brist på respekt, både när föräldrarna kommer med mjuka klappar fast barnet önskat sig ett Xbox-spel och när pojkvännen köper raffset fast tjejen önskade sig en ring, säger Jan Wassman.

När en släkt ”byter julklappar” sitter skuldkänslorna på axeln. Redan namnet indikerar att gåvorna kommer att jämföras. Det är inte ovanligt att det finns en känslomässig hake på julklapparna vilket innebär att gåvan kräver en motprestation, enligt Jan Wessman. Det kan komma i efterhand i kommentarer som ”du som fick så fina julklappar kan väl i alla fall bädda sängen”. Då försvinner lätt glädjen över gåvan.

– Den rena julgåvan är den som ges bara för att man vill ge och utan tanke på om någon tackar en eller ger något tillbaka. Därför ska man heller inte ge mer än man har råd, säger Jan Wessman.

På motsvarande sätt kan man förstöra för givaren om man hånar en gåva. Som när den vuxna sonhustrun som fick en kokbok av sina svärföräldrar räckte över den till sitt 12-åriga barn med komentaren ”Den här är väl lagom enkel för dig”. Numera får hon en klassisk CD-skiva varje jul för att svärföräldrarna inte vågar riskera att ge ”barnsliga” gåvor.

I bytessystemet ger vi gåvor i ganska förutsägbara mönster där det blir naturligt att ge julklappar till en släkting vi kanske bara träffar på julen och riskabelt att ge en kär vän en spontan julklapp.

– Att få en oväntad gåva kan framkalla tacksamhetsskuld, även om den kommer från en god vän eller kollega. Om man är trygg som person tar man emot den som ett bevis på uppskattning, utan att tro att man måste börja byta julklappar varje jul, säger Jan Wessman.
Precis som många har svårt att ta emot komplimanger har många svårt att ta emot en gåva. Ofta är det samma personer.