18 särbegåvade svenskar

18 svenskar – eller en på varje halv miljon – anses med IQ-test som utgångspunkt vara ”extremt särbegåvade”.

2–4 ­procent av alla människor är ”måttligt särbegåvade”. En minoritet av dessa har så kallad ”generell särbegåvning” och bemästrar nästan alla akademiska ämnen. De flesta har dock både starka och svaga sidor. Man kan till exempel vara särbegåvad inom matte, men ha inlärningssvårigheter i svenska.

IQ-test mäter emellertid främst fallenhet för språk och siffror. Man kan vara särbegåvad inom exempelvis musik, bild och idrott utan att ha särskilt hög IQ-nivå.

Högsta IQ-nivån över 200

228 är den högsta IQ som har mätts upp, tillskriven den 65­åriga amerikanska kolumnisten och författaren Marilyn vos Savant. Hennes IQ-nivå har dock ifrågasatts och vissa menar att den är resultatet av en felräkning.

I stället antas den 49-årige sydkoreanske ingen­jören Kim Ung-Yong vara den mest intelligenta nu levande människan med en IQ på 210, enligt Guinness rekordbok. Redan kort efter födseln visade han extraordinär intellektuell kapacitet. Han kunde samtala flytande vid sex månader och behärskade koreanska, japanska, tyska och engelska när han fyllde fyra. Vid den åldern löste han också komplicerade differential- och integralkalkylproblem.

Jakten på hjärnans genialitet

Bara timmar efter Albert Einsteins död 1955 plockades hans hjärna ut, skars upp i 240 mindre bitar och lades i säkert förvar. Sedan dess har forskare vägt, mätt och undersökt bitarna i hopp att hitta nyckeln till Einsteins genialitet.

Fortfarande vet vi ganska lite om vad som skiljer en särbegåvad hjärna från en normalbegåvad. Det tycks dock finnas vissa strukturella skillnader som gör att de kognitiva processerna sker snabbare hos särbegåvade. Men hjärnan är plastisk och förändras av yttre stimulans. Så frågan är: Föddes Einstein med fler gliaceller i hjärnan – eller var det ett resultat av hans omfattande mentala arbete?

Enbart IQ räcker inte

I början av 1920-talet inledde Stanfordpsykologen Lewis Terman begåvningsforskningens mest om­talade studie. Drygt 1 500 begåvade barn med en genomsnittlig IQ på 150 (jämfört med 100 för övriga befolkningen) följdes under hela sin livstid.

Terman förväntade sig att barnen – ”termites” som de kom att kallas – skulle göra stora vetenskapliga insatser, men det visade sig att hög IQ inte var tillräckligt för att nå exceptionell framgång. Ingen av de begåvade barnen fick till exempel nobelpriset, medan två nobelpristagare i fysik – William Shockley 1956 och Luis Alvarez 1968 – uteslöts ur studien eftersom de hade för lågt IQ.

Dum blondin? Knappast

Är män smartare än kvinnor? Nej. Men de tror det. Engelska forskare som gått igenom ett 30-tal internationella studier på området konstaterar att det inte finns några signifikanta könsskillnader när det gäller IQ. Ändå underskattar kvinnor både sin egen och andra kvinnors intelligens – medan män känner sig smartare än de i själva verket är.

Enligt forskare är detta oroväckande eftersom föräldrar kan signalera till sina döttrar att de inte är lika intelligenta som sönerna. Och ett gott självförtroende är ofta lika viktigt för att lyckas i yrkeslivet som en hög IQ-nivå.

Lagom smart chef är bäst

119 är den ideala IQ:n för att bli en framgångsrik ledare, enligt en amerikansk forskare. Visst är det bra att vara smart som chef – men inte för smart. Med IQ 119 är man tillräckligt begåvad för att kunna göra de analyser som krävs och tillräckligt intelligent för att kunna vinna både de medelbegåvade och de lite smartare medarbetarnas respekt. ­Samtidigt är ens idéer inte så komplicerade och ens resonemang inte så abstrakta att man talar över de mindre intelligenta medarbetarnas huvuden.

Förstfödda särbegåvningar

George Washington, Albert Einstein, Isaac Newton … Sär­begåvningar är ofta antingen äldst i en syskonskara eller enda barnet. Tänkbara anledningar: Förstfödda som får vara ensamma om föräldrarnas uppmärksamhet de första åren i livet får ofta mer vuxenstimulans och utvecklar därför sin begåvning. I samband med ett syskons födelse för­lorar de äldsta barnen sin centrala position i familjen, vilket också kan driva dem till att prestera mer för att försöka återta denna ställning.

Galna genier

Ända sedan medeltiden har geni och galenskap ofta kopplats ihop. Men särbegåvade individer är varken mer eller mindre hemsökta av psykiatriska diagnoser än någon annan del av befolkningen – med ett ­undantag: Bland poeter finns en förhöjd frekvens av bipolära syndrom och depression.

Barnbarnen är smartare

För varje generation blir världens befolkning smartare, i alla fall enligt resultaten på intel­ligenstesten. Varje ­decennium ökar det genomsnittliga IQ­värdet ungefär med tre poäng och skalorna justeras därefter. Det innebär att ett normalbegåvat resultat för 100 år sedan motsvarar vad vi i dag skulle kalla mental utvecklingsstörning.

Tendensen kallas för Flynneffekten efter den nyzeeländske statsvetaren James R Flynns upptäckt. Enligt en teori beror Flynneffekten delvis på att dagens samhälle har blivit mer komplext. Att under uppväxten möta större intellektuella utmaningar, fler komplicerade problem och högre krav på abstrakt tänkande antas höja intelligensnivån.

Däremot kan det finnas en tendens hos allmän­heten att förminska och sjukdomsförklara personer som man själv inte förstår sig på eller upplever som överlägsna och därför hotfulla.

Ställer högre krav på vänner

Lillgamla med tjocka glasögon och konstiga intressen – schablonbilden av särbegåvade barn är att de ofta är enstöringar eller besserwissrar som väcker de vuxnas beundran, men som har svårt med kompisrelationer.

De flesta särbegåvade barn har dock inte fler sociala problem än vad andra jämnåriga har. De kan ha färre vänner, men det beror främst på att de ställer högre krav på sina vänskapsrelationer, plus att de vill ha mer egen tid för att kunna utveckla sina intressen.

Väldigt högt särbegåvade barn blir dock ofta socialt isolerade, eftersom deras intressen och ­förmågor skiljer sig så mycket från de jämnåriga kompisarnas.

Asperger eller särbegåvning?

Särbegåvade personer riskerar att felaktigt få diagnosen Aspergers syndrom. Ett av symptomen för denna funktionsnedsättning är intensiv fokusering på specialintressen – något man även ser hos många särbegåvade personer.

Men det finns också tydliga skillnader. Exempelvis har personer med Asperger ofta svårt att leva sig in i andra människors situation, medan särbegåvade ofta uppvisar stor empati. Och medan barn med Asperger oftast är oförmögna att interagera med andra barn som delar deras specialintresse, umgås och samtalar särbegåvade barn gärna med andra som delar deras fascination för ett ämne.