Upplevelseteater i Pajala. Under föreställningen, som spelades förra året, togs publiken till de olika platserna i Mikael Niemis bok Populärmusik från Vittula. En guide berättade historik om Vittula. Här har publiken följt en stig upplyst av marschaller längs Torne älv, för att sedan dra sig uppför en backe till en teaterscen där en lestadianbegravning ska spelas upp.
I Pajala kommun räknas inte avstånden i kilometer utan i mil. Efter över tio sådana genom ett i medelstorstadsögon öde landskap kommer man till huvudorten Pajala med sina 2000 invånare, inte långt från gränsen mot Finland. Det är ett samhälle där ”allt finns”: storslagen natur, Ica, Konsum, mygg, norrsken, bio, teater, Frasses, midnattssol, bank, Systembolaget. Ändå ger sig folk iväg, varje år minskar kommunens redan blygsamma invånarantal med ungefär 110 personer. Många talar om risken för att de platser där man nu bor inte kommer att finnas om något eller några decennier.
– Det är liv och död nu, det är faktiskt så illa, vi måste skapa något för människor här, annars kommer de inte att stanna, säger Erling Fredriksson, mångkonstnär som återvänt för att bo i den näst största byn Tärendö.
Han har barn i den nedläggningshotade skolan och är en av de mest aktiva i kampen för bygdens framtid. Under vårt samtal syns solen gå ned över en sällsamt vacker plats, belägen just där Kalixälven och Tärenöälven flyter ihop.
För fyra år sedan tog Mikael Niemis Populärmusik från Vittula inte bara det tornedalska landskapet utan hela Sverige och sedermera också andra länder med storm. Boken vann Augustpris och förra hösten hade filmatiseringen världspremiär i Pajala.
Inför denna händelse började kommunalrådet Bengt Niiska titta på hur man skulle kunna använda berättelsen till att skapa upplevelser och sälja Pajalaområdet som turistort. Det genererade bland annat en stor mässa med tretton deltagande kommuner vid namn ”Vittula i Tornedalen” och en satsning på en mångkonstnärlig upplevelse kallad ”Vittula i Pajala”.
– Jag sa till de andra att gör vi inget nu så blir eftervärldens dom hård. Det reklamvärde en berättelse som den här ger oss skulle vi inte ha kunnat skapa om vi så satsade hela kommunbudgeten på det.
Och visst innebar Mikael Niemis roman och filmpremiären att hela Sveriges blickar riktades mot lilla Pajala. Erling Fredriksson som var konstnärlig ledare för ”Vittula i Pajala” skriver till och med i sin rapport inför framtiden att ortsnamnet Pajala ur varumärkessynpunkt borde bytas ut mot Vittula.
Men även om de flesta Pajalabor tycks vara stolta över att romanen rönte sådan framgång, upplevdes det inte enbart som positivt att kommunen satsade så mycket kraft och pengar på att marknadsföra Pajala med just Vittula. På finska betyder nämligen ordet fitta.
– På 70-talet kallades kvarteret helt oreflekterat Vittula i folkmun. Men jag kan absolut förstå att kvinnor, som än i dag fortfarande ges liten plats och har svårt att göra sig hörda, reagerar när man får en grabbig roman med en så laddad titel mot sig, säger Erling Fredriksson.
Men Vittula tycktes vara själva kvalitetslappen på allt som andades framtid. Elisabeth Perttu, rektor för gymnasieskolan i Pajala, fick från många olika håll höra att hon borde starta ett ”Vittulaprogram” på skolan.
– Till en rektor från en skola i en närliggande kommun svarade jag att visst, jag har bara ett villkor, och det är att ni startar ett program med fittinriktning på ert gymnasium.
Marit Puranen-Marjavaara, som just har gått ut gymnasiet, reagerar också mot att ordet Vittula och berättelsen med dess manliga perspektiv i så hög grad fått bli Pajalas bild utåt. Under satsningarna på ”Vittula i Tornedalen” skrev hon en insändare till den norrbottniska lokaltidningen där hon pekade på att ”fittprojektet” hämmade det viktiga jämställdhetsarbetet.
Knappast någon reagerade. Kanske var yran alltför stor över att lilla Pajala stod i centrum för allas blickar, kanske var viljan att diskutera inrotade strukturer inte tillräcklig.
Pia Sillanpää som är litteraturvetare vid Mittuniversitetet i Östersund har forskat på den roll som berättelser spelar för bilden av en plats. Hon har bland annat tittat på effekten av Populärmusik från Vittula och Guillos romaner om Arn.
Ju längre bort ett resmål ligger desto större genomslagskraft får berättelsen om platsen, är en av Sillanpääs slutsatser. Det var betydligt fler som spontant associerar Pajala med Populärmusik från Vittula än vad fallet är med Västergötland och historierna om Arn.
– Till Västergötland har många personliga relationer med släktbesök, varuhus och Skara sommarland. Tornedalen var för många en vit fläck på kartan innan boken kom ut.
I ett senare skede av forskningen kommer hon att undersöka hur människor på en plats påverkas av att en berättelse i så hög grad blir ortens ansikte utåt. I Pajala märks Vittuladiskussionerna till trots en stolthet över att ha lyckats genomföra ”Vittula i Pajala”, ett stort och professionellt projekt på en hög konstnärlig nivå.
Många talar om att självkänslan i bygden har höjts, att kreativiteten ökat, att Tornedalsfinskans värde har uppmärksammats och att satsningarna på kulturen har gjort Pajala till en trevligare plats att bo på.
Ella Lund, avhoppad kommunalpolitiker, konstaterar att även om turisttillströmningen inte helt och fullt nådde upp till förväntan, så kan vinsten i framtidstro och positiv anda hos den egna befolkningen vara minst lika mycket värd. Erling Fredriksson håller med:
– Vi har inte tyckt att vi har något att berätta, men nu börjar det lossna när man säger att man är från Tornedalen. Det viktiga är att vi lär oss vår historia.
Just detta att ta vara på berättelser och myter är något som Hugo Rantatalo, koordinator för ”Vittula i Tornedalen” också lyfter fram.
– Berättelsen kring en produkt gör den mer attraktiv. Historien kring torkat renkött förvandlar det till något spännande. Samma sak gäller turismevenemang. Att den stora berättelsen säljer, det är något man måste lära sig. Ofta kan saker vi inte tycker är speciella innebära en fascinerande berättelse för människor utifrån. Det gäller såväl traditionella som moderna fenomen. Tänk bara på snöskotrar, vad finns det inte för historia att skapa kring dem?
Men turister är ett otroget släkte och därför måste man ständigt se till att upprätthålla attraktionskraften med nya berättelser och myter. Ett år efter Vittulasatsningarna tycks Mikael Niemi, liksom hela Pajala, ha lagt boken åt handlingarna. En ny berättelse om Pajala krävs för att göra bygden attraktiv.
Erling Fredriksson menar att det är fortsatta konstnärliga satsningar på till exempel musikaler och teateruppsättningar som ska bevara bilden av Pajala som en kulturkommun där det alltid händer något. Andra blickar riktas mot den närliggande orten Korpilombolo, som i december anordnar en nattfestival, eller mot platser på den finska sidan som genom spektakulära upplevelseprojekt mitt ute i det storslagna landskapet lockar mängder av turister varje år.
Men Ella Lund tror att det finns en övertro på attraktionskraften i ”upplevelser”, som ofta inte blir mer än tillfälliga och dyra projekt. Det som finns att berätta är det som alltid funnits i det tornedalska landskapet, menar hon.
– Människor kommer att strömma till för det de alltid har gjort, den orörda naturen. Franska turister kommer på vintern och åker spark i norrskenet, pimplar, halstrar en harr och åker skidor. Det behövs inget mer.
Pajala skulle på så sätt vara den dröm om lugn och ro som stressade storstadsbor från när och fjärran söker. Samtidigt gäller det att inte producera en berättelse om Pajala som kontrasten till allt modernt. Ella Lund skrattar och säger att hon visserligen inte vill bli betraktad som en halvidiot, men att exotismen annars är något hon gärna bjuder på.
– Vi är ju redan så exotiska, så varför inte sälja oss som det? Vi har alltid stått utanför eller mittemellan, det är inget nytt. Jag kan stå ut med bilden av oss som omoderna icke-storstadsmänniskor, så länge den positiva sidan finns kvar, med lugn, lite gammaldags stämning och riskfritt vad det gäller till exempel våldtäkter.
Dagen på lågstadieskolan där hon undervisar är slut. Ella Lund tar bilen till Luleå för att hjälpa sin dotter att flytta. Kommunalrådet packar en väska för att över helgen åka till en ”lugnare” plats än Pajala och fiska. I byn rör sig människor mot Konsum för kvällshandlingen, medan Torneälvens vatten i sakta mak flyter vidare till dalen nedanför.
