Alla barn har inte tillgång till sina mor- eller farföräldrar. Kanske har de hunnit dö. Eller så bor de så långt bort att de bara kan träffa barnbarnen några få gånger per år. Så är det för tvååriga Alina.

Det är inte heller alla äldre som blir mor- och farföräldrar. Har man inga egna barn – vilket är fallet för tolv procent av kvinnorna födda på 1940-talet – blir det förstås inga egna barnbarn. Så är det för 62-åriga Madeleine Mesterton.

Men via internet knyts nya kontakter över generations- och familjegränserna. På extramormor.se kan föräldrar annonsera efter ställföreträdande mor- och farmödrar till sina barn.

– En riktig lyckträff! säger ”extramormor” Madeleine Mesterton om mötet med ”extrabarnbarnet” Alina. Det är förstås fantastiskt med egna barnbarn, men man kan också få en nära kontakt utan blodsband. På ett sätt känns vår relation extra speciell, eftersom Alina och hennes familj vill ha mig i sina liv – trots att jag inte har någon biologisk koppling till dem.

För Madeleine Mesterton har arbetet alltid varit en stor och viktig del av livet. Hon är gestaltterapeut med egen mottagning och under många år var hon också engagerad i Riksföreningen anorexi/bulimi-kontakt, som hon startade i början av 1980-talet.

När hon för några år sedan lämnade arbetet i föreningen, fick hon plötsligt tid över som hon inte visste vad hon skulle göra av. Madeleine har tre utflugna bonusbarn, men inget av dem har hunnit bilda familj. Eftersom hon tycker om att umgås med människor i olika åldrar, funderade hon på att börja göra hembesök hos ensamma äldre personer eller att läsa böcker för barn på sjukhus.

Men så hörde hon talas om extramormor.se. Hon registrerade sig och plöjde igenom sida efter sida med kontaktannonser. Behovet av äldre resurspersoner var uppenbarligen stort. De flesta var på jakt efter en barnvakt som kunde hämta på dagis ett par dagar i veckan eller rycka in under kvällar och helger.

– Men jag var inte i första hand intresserad av barnpassning. Min önskan var att få bygga upp en nära och långvarig relation till ett barn, säger Madeleine Mesterton, när vi träffas i hennes ombonade terapimottagning på Östermalm i Stockholm.

I en annan del av stan fanns Linda Berglund med dottern Alina. Varken hon eller hennes man Rowan Jamal har sin familj i Stockholm. Mormor bor i Åmål och farmor i Kurdistan i norra Irak. Eftersom Rowan dessutom mestadels arbetade utomlands, var Linda ofta ensam med dottern. När hon hörde talas om extramormor.se såg hon en chans att få in fler vuxna i Alinas liv.

– Mina morföräldrar var väldigt viktiga för mig. Jag ville att min dotter också skulle ha någon att baka pepparkakor och pyssla med. Även om jag hade behov av avlastning, ville jag främst få kontakt med en äldre person som hade ett genuint intresse för Alina, säger Linda Berglund.

Alinas pappa Rowan var dock mer tveksam till att annonsera efter en extramormor på nätet. Sådant sköter man inom den egna familjen och släkten, kände han spontant.

– Det finns ju ingen garanti för att familjemedlemmar är bra för ens barn, men man har ändå lite fler referenser till dem. Det finns ju en hel del knäppgökar där ute …, säger Rowan, som i dag skrattar åt hur misstänksam han var från början.

Men Linda stod på sig och lade ut en efterlysning på extramormor.se. Tre månader senare fick hon svar från Madeleine. De träffades, och efter att Rowan fått ventilera sin oro fick de alla förtroende för varandra och kände att personkemin stämde.

Det senaste året har Madeleine och Alina träffats ungefär en gång i veckan. Dagen efter intervjun deltog Madeleine i luciafirandet på Alinas förskola och lördagen innan var hela familjen hemma hos Madeleine och hennes man Oliver.

– Alinas föräldrar har varit så generösa som släppt in mig i hennes liv och jag har haft en sådan tur som fått ett så glatt och harmoniskt extrabarnbarn. Jag blir glad och känner kärlek varje gång jag ser henne, säger Madeleine entusiastiskt när vi träffas.

Nu kan hon också dela glädjen över barnbarn med de många väninnor, som blivit mor- och farmödrar på senare år. För även om hon inte skulle kalla det för ”besatthet av barnbarn”, som vissa gör, är det helt enkelt ”mycket snack om barnbarn”.

– Det verkar vara det som många äldre kvinnor helst vill prata om. Jag har ju tre bonusbarn som förhoppningsvis bildar familj så småningom, men precis som en ensamstående person lätt blir lite utanför om alla i umgängeskretsen har en partner, riskerar man att bli lite utanför utan barnbarn, säger Madeleine, som dock inte själv har känt det så.

– Nej, tidigare hade jag fullt upp med jobbet och nu har jag ju Alina. När mina väninnor visar bilder på sina barnbarn, visar jag bilder på henne. Det händer även att jag och Alina hittar på något tillsammans med en väninna och hennes barnbarn. Det blir ett nytt sätt att umgås.

Även Linda och Rowan är glada över hur relationen – eller relationerna – har utvecklats. Numera är det nämligen inte bara Madeleine och Alina som har nära kontakt. Hela familjerna umgås också och ibland träffas Linda och Madeleine eller Rowan och Oliver på tu man hand.

– Det känns som att vi har fått en större familj. Om jag har behov av att prata med någon, kan jag ringa Madeleine och Ollie. Och har jag vägarna förbi, slår jag kanske en signal för att kolla om de är hemma och om vi ska ta en kopp kaffe ihop, säger Rowan.

Samtidigt finns det förstås vissa skillnader mellan en biologisk mormor och en ”extramormor”. Med sina egna föräldrar delar man såväl gener som historia, vilket ofta ger en känsla av självklar samhörighet.

– Sina egna föräldrar kan man också ställa lite mer krav på och säga att ”nu får ni faktiskt ställa upp som barnvakter i helgen för vi är helt slut”. Det skulle jag ju aldrig säga till Madeleine. Hon träffar Alina när hon vill och har tid. Men det är också så vi vill ha det, säger Linda.

Att Alina redan har en riktig mormor och farmor ser Linda och Rowan inte som något problem. Det är tråkigt att den äldre och den yngre generationen inte kan träffas så ofta, men så är det och då är det bra att det finns fler vuxna som tycker om och vill engagera sig i Alina.

– Jag har också funderat lite på hur det känns för Lindas mamma att jag – en kvinna i hennes egen ålder – har en så nära relation till hennes barnbarn, säger Madeleine. Men vi har träffats en gång och då uppfattade jag henne som väldigt generös. Hon känner väl att det är bra för Alina med fler nära vuxna och nu har vi två blivit vänner på Facebook. Det är jag jätteglad över.