Tahitivanilj, 72-procentig choklad och tryffelolja. Snart i var mans mun. De verkliga njutningsnördarna har galopperat ifrån dessa smakupplevelser för längesedan. Olivolja var intressant för dem för 5-10 år sedan. Nu snackar de konsistens, temperatur och luft i maten. Det ska vara knaprigt tillfredsställande eller mjukt som en smekning.
Matjournalisten Lisa Förare Winbladh ingår i ett gäng matälskare som gärna kallar sig njutningsnördar, men hon är noga med att de inte är njutningssnobbar. Deras växande krets är en salig blandning av bibliotekarier, kända matskribenter, kockar och antikhandlare. Några av dem hör till kretsen som skriver i mattidningen Gourmet.
- Vi är inte alls trendiga. De som läser tidningen är säkert mera trendiga än vi, säger Lisa Förare Winbladh.

Vad skiljer då en nörd från en snobb?
- Nörden är totalt oförstående inför snobben. Snobben gillar dyra saker som kaviar och champagne. Vi är mera inne på att hitta udda grejer i asiatiska affärer som torkade räkor eller att jämföra kranvatten från olika ställen. Eller att experimentera med brysselkål. Billiga saker. En matnörd äter sånt som du inte skulle våga ge din hund.
Hon berättar om sin kollega och kompis Dag Hermelin som leder matkaravaner i Hötorgshallen och för över sin gedigna smakkunskap till sina åhörare.
- Han kan bli överlycklig av smaken på ett russin, men framför allt är han en fettfreak som ständigt är på jakt efter köttets feta styckningsdetaljer.
Att ha fyra-fem olika slags russin är ett kännetecken på en njutningsnörd - i alla fall ibland dem som Lisa lyckats influera. Hon är en verklig russinnörd.
Gemensamt för dem är att de ständigt är på jakt efter nya matkickar. De träffas lite då och då för att laga mat, äta och - kanske viktigast av allt - för att prata om maten. Teman för sammankomsterna har varit Inälvor, Frön, Rått (”då blev alla gräsligt berusade för att det var så lite substans i maten”), Fett och Ett oväntat möte.
- Vi vill gärna tänja på gränserna, men använder sällan särskilt dyra råvaror.
Till mötena har alla med sig varsin förberedd rätt eller lagar den på plats. Säga vad man vill, men det framgår att det här matgänget är mansdominerat.
- Ja, man måste tänka till lite extra för att få in kvinnor. Det verkar som om de inte vill sticka ut hakan, särskilt när det handlar om att prata om maten, medan män fascineras över att erövra och kontrollera ett område genom att lära sig alla fakta om det. De är vana att ta poäng sinsemellan genom att kunna mycket om någonting.
Ändå är det, enligt Lisa Förare Winbladh, bland kvinnorna som ”supersmakarna” finns. Kvinnor har generellt ett bättre smak- och doftsinne.

En stor fördel med nörderiet är att det ger kontakt med andra kulturer.
- Maten ger starka band till människor som är olika en själv, säger Lisa Förare Winbladh. Det har jag inte minst märkt under mina år i Malmö där jag har blivit god vän med handlarna kring Möllevångstorget. Är man intresserad av mat har man alltid något att prata om.
En favorit för Lisa Förare Winbladh är den kinesiska
durianfrukten som ratas av många icke-asiater, men hon är också mycket förtjust i Egg McMuffin på McDonalds. Matsnobberi, konjaks- och cigarrprovningar har hon svårt för.
- Vi matnördar njuter av de små tingen i vardagen.
Lisa Förare Winbladh önskar sig att svensken, som kanske inte har någon stark matkultur att hämta inspiration ur, skulle våga lita mer till sig själva än på auktoriteter. Hon oroar sig en del för att maten har blivit en statusmarkör.
- Det finns en ängslighet i den här njutningsnördsvågen. Även njutningarna måste vara de rätta. Svensken har en tendens att vara trendkänslig och blir lätt så auktoritetstroende. Det märker man inte minst vid blindprovningar. Då är det minsann inte ofta den finaste 72-procentiga chokladen som anses godast.
Hon önskar att alla smakintresserade vågar lita på sina egna smaklökar. Själv har hon smakat sig fram till att de billiga kinesiska pinjenötterna är mycket godare än de dyra italienska.
- Visst blir det här ett slags inverterat matsnobberi men det ger
absolut en förhöjd livskänsla!

Mischa Billing är sommelier och lektor i måltidskunskap på Restauranghögskolan Grythyttan vid Örebro universitet där hon har hand om utbildningen i hur man kombinerar mat och vin.
Hon ser dagens stora mat- och vinintresse som en fortsättning på yuppieeran. Mischa Billing har varit med om många vinprovningar och hon skrattar gott åt frågan om den manliga dominansen i vinvärlden.
- Att kunna mycket om vin är ett sätt att visa att man har makt, säger Mischa Billing.
I vissa kretsar hör det till att kunna mycket om vin och mat. Då får nykomlingar försöka lära sig så fort det går.
- I det sociala spelet ingår att visa att man är en livsnjutare och inte någon som räknar pengar. Jag ser det som ett sätt att visa att man tillhör en viss socialgrupp, att man förstår vad det går ut på att leva ett gott liv. Det gäller att man är stadd vid kassa för det hör till att man bjuder generöst.
Man (män!) fostrar varandra i den goda smaken och det gäller mat, vin, whisky och andra
njutningar. Att lära sig mycket om till exempel single malt kan vara en möjlighet till social klassresa i det lilla.
- Han har inte läst på universitetet, men han kan allt om whisky, kan man höra.
Många av männen hon mött på vinprovningar är samlare. De bär på mycket kunskap om vin, men kan bli tröttsamma för andra åhörare när de börjar rabbla årgångar, druvsorter och exakt när och var de har druckit ett visst vin. Värsta sorten är den som inte kan låta bli att kommentera kompisens vinförråd genom att påpeka att ”det är ju synd att du inte har 93:an för den är ju lite bättre”.
- Men många är charmiga och hyser en stark kärlek till vinet, vill hon understryka.

Att samla är en viktig ingrediens i livet för många njutningsnördar. Biologen, kritikern och författaren Fredrik Sjöberg har skrivit om samlandets psykologi i boken Flugfällan (som enligt nomineringsjuryn till Augustpriset är ”en ren njutning” att läsa). Själv är han en njutningsnörd, men inte vad gäller det han stoppar i sig. Nej, för honom är
njutningarna två framför andra: naturen och själva samlandet. En tidig morgon på havet eller fyndet av en unik blomfluga är för honom optimal njutning.
- Vi män tillåter oss att ägna oss åt en sak i taget, vilket är en förutsättning för att bygga upp en samling, medan kvinnor försöker göra så mycket på en gång. Kanske är det därför ni blir stressade och utbrända? frågar sig Fredrik Sjöberg.
Samlande som återhämtning. Stunder då man är så uppe i det man gör att man glömmer både sig själv och omvärlden. Tänkvärt i dessa stressade tider. Den rätta samlingen gör en vanlig kille till herre på täppan och skänker status vare sig det gäller vin, whisky, cigarrer eller insekter. Han som kryssar en ovanlig fågel, vilket ju också är ett slags samlande, ökar också sitt ägande. Visst är det roligt att se en sällsynt fågel, men desto roligare om polaren missar. Att vara överlägsen andra män ingår i spelet.
- I grund och botten handlar nog allt samlande om att imponera på brudar.
Fredrik Sjöbergs blomflugesamling är unik. De som förstår värdet i hans lådor blir djupt imponerade. Få av dem är av motsatta könet.
- Män kan bli djupt imponerade medan kvinnor ler lite moderligt.
Han säger att inte ens kvinnliga entomologer, insektsforskare, samlar på det sätt som män gör.
- Kvinnliga forskare är i regel mera intresserade av vad insekterna gör och varför, ja av processer. Jag vill ju ha dem i mina lådor, säger Fredrik Sjöberg ärligt, om än en smula ironiskt, om det samlande som fyller honom med så mycket njutning.
Men han påminner också om att omåttlig njutning har en baksida. En del boksamlare han sett har offrat allt i jakten på Boken - privatekonomi, äktenskap och bostad har rykt på vägen mot Samlingen med stort S.
- Man ska sikta in sig på billigare njutning. Som blomflugor till exempel!