Trots att de flesta sagt att de ville bryta sitt kriminella liv hade tre av fyra frigivna fångar dömts till nya fängelsestraff efter tre år. Det visar rapporten ”Inför frigivningen” som gjorts av Birgitta Rydén-Lodi, psykolog och doktorand vid Stockholms universitet.

Hon djupintervjuade hundra återfallsförbrytare strax före deras frigivning. Tre år senare följde hon upp dem.

Huvudfrågeställningen var vad som särskiljer de personer, som lyckas ta sig ur en tung kriminell karriär, från dem som fortsätter på den brottsliga banan.

70 procent svarade att de ville sluta leva kriminellt. Resten var antingen likgiltiga, tänkte fortsätta för spänningens skull eller ansåg sig inte kriminella – de menade att deras brott berodde på drogproblem eller arbetslöshet.

Vanligaste skälet bakom önskan att bli laglydig var att man tröttnat på kåklivet. Många tyckte att de gjort sina närmaste illa och ville försöka sona det. Själva friheten hägrade också. Några betonade att ett icke kriminellt liv är tryggare.

Med ökad ålder förändras ofta värderingar och prioriteringar. Samvetet hinner ikapp. Hos många växer en längtan efter nära relationer och ett ordnat liv.

Så här rangordnas återfallsriskerna av de intagna själva:

* Missbruk.

* Att sakna arbete eller sysselsättning.

* Dålig ekonomi.

* Olovliga körningar.

* Att sakna bostad.

* Slut med tjejen.

* Angrepp på familjen, som då måste försvaras.

Tre år efter frigivningen var det bara nio av hundra som varit helt brottsfria. Elva hade dömts för lindriga brott, men sluppit fängelse. 49 män hade dömts till fängelse 1-3 gånger under treårsperioden. 27 hade fått fyra eller fler nya fängelsedomar. Några av männen hade avlidit.

När de brottsfria jämförs med ”värstinggruppen” visar sig att missbruk är en stor riskfaktor, liksom bostadsproblem. Åtta av de nio män, som inte återfallit, hade bostad, men bara 30 procent i ”värstinggruppen”.

Beträffande arbete och ekonomisk situation finns ingen säkerställd skillnad.

Så här sammanfattar Birgitta Rydén-Lodi undersökningen:

– Individer som lyckas hantera missbruksproblem, skapa relationer till icke-belastade personer och som har ett socialt vardagsstöd kan klara att bryta sitt kriminella liv.

Rapporten är en del av hennes doktorsavhandling, som kommer att läggas fram i vår. Hon har tidigare arbetat som psykolog vid Österåkersanstalten och på Karsudden.