Stressreaktion på grund av ­anpassningssvårigheter, lät ­diagnosen för en patient som besökt en psykmottagning i norra Stockholm. Inte så konstigt när man är ny i Sverige och dessutom gått igenom en skilsmässa.

Men efter att ha reviderat fallet med frågor särskilt utformade för kulturaspekter kom några forskare fram till ett helt annat tillstånd: Bipolär sjukdom.

Fallet ingick i en studie där 20 av 23 diagnoser ändrades ­efter att patienterna intervjuats ­enligt den så kallade kulturformuleringen som finns i den amerikanska diagnoshandboken DSM–IV för psykisk sjukdom.

– Än så länge har vi bara analyserat resultatet och inte testat några hypoteser, ­säger Marco Scarpinati Rosso, överläkare på Transkulturellt Centrum i Stockholm och doktorand vid Karolinska institutet.

– Det är för ­tidigt att påstå att 80 procent av alla diagnoser för människor från andra kulturer skulle ändras om vi ställde särskilda kulturfrågor.

Däremot visar studien en tendens att både över- och under­diagnosticera posttraumatiskt stress syndrom – en klassisk slutsats för invandrare som varit med om svåra händelser. Trauma kan förändra personligheten och är därför i sig en komplicerande faktor i diagnoserna, ­enligt Marco Scarpinati Rosso.

Också i ett kanadensiskt projekt där tidigare diagnoser granskades utifrån kulturformuleringen, ändrades sjukdomsbestämningen i de flesta diagnosgrupper – mest beträffande personlighetsstörningar (där 15 procent fler fick diagnosen) och ­anpassningsstörningar (som ökade med 12 procent). ­Generellt sett var psykoser över- och depressioner ­underdiagnosticerade.

Marco Scarpinati Rosso ­påpekar att den röda tråden inom all psykiatri är problemet med hur vi ser på normalitet och sjukdom, ”vi” och ”dom”. Risken med den transkulturella psykiatrin är att vi projicerar våra stereotyper på andra och därmed inte förstår patienterna:

– Jag har aldrig träffat en ­typisk somalier, svensk eller arab – eller någon typisk ­deprimerad eller psykotisk person. Alla patienter är olika och så ska det vara.