Ibland dyker en oväntad känsloimpuls upp vid helt fel tillfälle. När brudgummen ska repetera äktenskapslöftena snubblar han på orden och bruden börjar gapskratta okontrollerat. Det är lätt att känna igen sig i situationen. När jag var yngre gick jag på balett. Min iskalla lärarinna var hårt skolad vid den ryska baletten och tålde inget flams. Redan första lektionen blev jag så nervös att jag började fnissa hysteriskt. Trots envetna försök att kväva mitt asgarv fick jag slutligen kapitulera för känsloutbrottet, och fly till omklädningsrummet.

I princip kan du ha alla möjliga sorters känslor inombords i en given situation. Du kan exempelvis vara oerhört nyfiken på hur det känns att hoppa bungyjump och samtidigt känna panisk skräck inför det hela. Har du någonsin blivit full i skratt i en djupt sorglig och högtidlig situation, exempelvis på en begravning? En lite förvånande känsla, kanske. Men även i det djupt tragiska kan vi uppleva humor och komik. En annan sak är förstås om vi bör visa det...