”Syskon får tåla stryk tyckte våra föräldrar”

NY SERIE. Marias barndom var bra, om man bortser från att hon blev slagen dagligen av sin storebror. Våldet handlade inte om normal syskonrivalitet, hon beskriver det snarare som ett slags terror. Än i dag har de aldrig pratat om det. Som vuxen ser Maria det som föräldrarnas ansvar att hindra syskon från att bli våldsamma.

Maria önskar att hon hade ett barndomsminne där hon och storebror lekte färdigt, där det inte slutade med slag och tårar.

Maria önskar att hon hade ett barndomsminne där hon och storebror lekte färdigt, där det inte slutade med slag och tårar.

FOTO: David Magnusson

 

SYSKONVÅLD - En serie om övergreppen vi inte ser.

Del 1.

Barndomsminnen kan vara bedrägligt ärliga , starkt präglade av känslor snarare än detaljer. Maria minns inte heller alla detaljer. Men en sak är hon säker på: att hon under sin uppväxt blev slagen dagligen av sin fyra år äldre bror.

– Mina föräldrar sa att det var jag som kunde provocera honom, underförstått att jag fick skylla mig själv, säger hon när vi träffar varandra en dag då solens hetta får trottoarerna att svettas i Stockholm.

Slagen på armarna och knuffarna skickade henne inte till sjukhuset, men smärtan var skarp nog att framkalla tårar.

– Jag kunde aldrig slappna av, tillvaron var ofta ett slags terror, en obehaglig väntan.

Hon kommer ihåg att våldet inträdde tidigt i hennes liv, det kulminerade när hon var i sjuårsåldern (då brodern enligt föräldrarna var mobbad) och upphörde först när han flyttade hemifrån i 20-årsåldern. Maria har på omvägar hört att han har dåligt samvete för vad han gjorde mot henne under barndomen, men de har aldrig pratat om vad som hände och han har aldrig bett om ursäkt. Hon var under många år arg på honom i det tysta. I dag inser hon att ilskan var delvis missriktad.

– Man måste som förälder visa med alla till buds stående medel att våld inte är okej.

 

De som har varit i kontakt med Idagsidan inför den här serien har i sina redogörelser skildrat olika erfarenheter av fysisk och psykisk misshandel från ett syskon. De flesta delar samma mörka klangbotten; känslan av maktlöshet. Föräldrar och skolpersonal som ser mellan fingrarna och varken vill eller kan förstå att det inte längre handlar om vanlig syskonrivalitet utan snarare om syskonvåld.

– Mina föräldrar är snälla och kärleksfulla människor och har i mångt och mycket varit kloka i sitt föräldraskap. Men jag vet att de också var av den åsikten att småsyskon fick tåla lite stryk. Det förväntades man acceptera.

 

Mina föräldrar sa att det var jag som kunde provocera honom, underförstått att jag fick skylla mig själv.



Maria berättar att hon trevande har dryftat frågorna med sin mamma men att det är svårt att prata om det utan att samtalet förvandlas till en anklagelseakt, vilket hon inte är intresserad av med tanke på eventuella konsekvenser.

– Jag skulle kunna säga: ”mamma, först tolererade du upprepat våld i familjen, sedan skuldbelade du mig och lät mig förstå att det var mitt eget fel”.

– Jag tror inte att jag skulle må bättre av det och jag vet att min mamma inte skulle göra det.

Maria understryker emellertid att hon inte längre går omkring och är bitter över vad som hände. Under några år efter att storebrodern hade lämnat hemmet fortsatte han visserligen att vara godtyckligt otrevlig mot henne i form av nedsättande verbala påhopp men det gick inte längre till handgripligheter. Deras förhållande har sedermera stabiliserats, hon beskriver det som varmt och kärleksfullt, de har byggt upp vad hon kallar en ny förtroendebas. Maria tror att det bland annat har att göra med att båda har skaffat egna familjer, egna barn, egna liv.

– Vi har inte diskuterat våldet, men jag märker att vi är lika måna om att ha en bra relation till varandra nu. Någon dag kommer vi kanske att prata om det här. Det skulle vara intressant att höra hur han tänker.

Hon menar att det ibland kan vara behändigt att vara den utsatta, man har större valfrihet. Antingen kan man vara nobel, förlåta och gå vidare, eller fortsätta att förebrå förövaren och föräldrarna – båda är lika skäliga alternativ.

– Det är synd om min bror för han minns garanterat det här och jag tror att han har dåligt samvete. Vem har han pratat med, hur bearbetar han allting?

 

Hon har själv reflekterat över potentiella orsaker till varför han tidigare hade så lätt för att använda knytnävarna mot henne. Att hon provocerade honom är föräldrarnas förklaring. Att han kunde känna sig hotad av Maria en annan.

– Jag fick intrycket att han kände så trots att jag var mycket mindre. Om vi gjorde någonting tillsammans och det visade sig att jag var på samma nivå som han dröjde det inte länge förrän jag fick en smäll, ofta med tillhörande kommentarer för att trycka ned mig fullständigt.

Oavsett vilka bevekelsegrunder som låg bakom den omilda behandlingen återstår fortfarande ett faktum: de personer som hade kunnat stävja det dagliga våldet valde istället att norma­lisera det. Maria menar att det är märkligt att hon förväntades tolerera någonting som i samhället kunde ha resulterat i en polisanmälan.

– Det har varit extremt viktigt att få mina barn att lära sig från början att de ska vara snälla mot varandra.

 

Bortsett från att hon till följd av sin uppväxt tillämpar en nolltolerans mot våld mellan sina egna barn är det också rimligt att fråga på vilka andra sätt hon möjligtvis har påverkats av omständigheterna kring sin bror.

– Om man är van vid att alla konflikter i ens barndom slutade med att man fick stryk så söker man kanske inte konflikter i vuxen ålder heller. Man lär sig att hålla sig undan.

Maria mår överlag bra i dag, hon har ett arbete som hon trivs med och en familj som hon älskar. Hon vill poängtera detta, även om hon tycker att det är anmärkningsvärt att det i offentligheten inte pratas mer om den här typen av problem.

– Vi kan vända och vrida på vilka sorters nappflaskor man ska köpa eller i vilken ålder barnen bör lära sig att äta med bestick. Men vi diskuterar inte hur barn ska bete sig mot sina syskon, säger hon och fortsätter:

– Det räcker med att jag ser mig omkring bland dem jag känner. En del låter barnen hållas, de får behandla varandra lite hur som helst. Å andra sidan är det svårt att veta var gränsen går eftersom man aldrig pratar om det: vad är en normal syskonbråksnivå? Vad formar syskons beteende mot varandra? Vad kan man göra som förälder?

Luften utanför dallrar och skolavslutningar stundar. Snart kommer ungdomar att springa ut för att möta vuxenlivet. Maria vet en del om motgångarna som väntar, motgångarna som kan ha varit. Och hon hoppas att de som delar hennes erfarenheter förstår att det aldrig är ens lott i livet att vara slagpåse, även om det har varit en realitet i hemmet under många år.

– På det stora hela hade jag en bra uppväxt. Men det hade varit roligt att ha några barndomsminnen där brorsan och jag leker från start till slut, där det är kul hela vägen. Det hade varit skönt att ha något minne där han ber om ursäkt så att jag kan känna att det inte är mitt fel.

Fotnot: Maria heter egentligen någonting annat.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Har du blivit slagen eller kränkt av ditt syskon?

Hur har dina upplevelser påverkat dig? Har ni pratat om den tiden i vuxen ålder? Mejla oss eller kommentera på nätet. Idagredaktionen väljer ut bidrag som publiceras.

idag@svd.se

facebook.com/idagsidan

Syskonvåld - fler artiklar

  • Kopiera sidans adress

Vad är syskonvåld?

Man tittar på tre faktorer för att avgöra om det handlar om syskonvåld. Dessa faktorer kan förekomma inom en eller flera typer av syskonvåld såsom fysiskt, psykiskt eller sexuellt:

– Uppfattning: Om ett av syskonen, oavsett om de är offer eller förövare, uppfattar beteendet som ett övergrepp befinner man sig troligtvis bortom ”normal” syskonrivalitet.

– Avsikt: Om det rör sig om syskonvåld är det främsta syftet att skada den andre, fysiskt eller psykiskt – inte som vid ”normal” syskonrivalitet att få föräldrarnas uppmärksamhet.

– Stränghet: Generellt sett menar man att om strängheten i våldet ökar, om det är grövre, är risken högre att det rör sig om syskonvåld.

Källa: Sibling abuse av Vernon Wiehe.

Visa mer fakta
Obegränsad tillgång till SvD digital – Just nu 2 månader helt gratis!
Visa kommentarer

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se

Toppnyheter just nu

Christer Gardell, Kerstin Hessius och Susanna Campbell. Tycker till

Direktörerna: Gräv ner stridsyxan S och M

Näringslivstopparna vill se samarbete mellan blocken.

Hemligheten bakom SD:s stora framgång

Professor: Inte längre starka bland unga män.

Valus teknikansvarige förbryllad

Underskattning

Därför missades mätningarna SD-lyft.

De slåss om att få
bli nya ministrar

Nya regeringen

Juholt utlovad ”uppdrag”.

Här är Stockholms politiska tunnelbana

Se hur din station röstade – linje för linje.

M-kommunalråd röstade på MP

Hörby

”Det parti som stämmer bäst överens med det jag står för.”

”Uppenbart att S tar ansvar för Sverige”

BRÄNNPUNKT DIREKT

Läsardebatt – S nobbar V.

Sverige – om schweizarna får välja

kolumn

Vill bo granne med svenskarna.

Ny rekordnivå för Stockholms borätter

”Stark marknad”

Uppåt även i Göteborg.

Hanna Stjärne
blir ny vd för SVT

Ny chef

Upsala Nya Tidnings chefredaktör blir ny vd.

”Tidig diagnos hade gjort vägen lättare”

Tufft

Fick tips om stöd via bloggandet.

Här kan du göra must av dina äpplen

Säsong

Trenden med närodlat växer.

Ewerlöf guidar till de tuffa backarna

Löpning

Sista rycket inför Lidingöloppet.