Det gäller att vara flexibel. Känns uttrycket igen? Det har nästan blivit ett mantra, det där ordet: flexibel. Det är mottot av i dag, och måttstocken. Är du flexibel, lille vän? Man ska vara "förändringsbenägen", ständigt beredd att anpassa sig, att hänga med i alla nymodigheter, eller förflytta sig. Inte minst i jobbet.
Och ingen vill ju vara "rigid"...
Christina Garsten, docent i socialantropologi, talar om hur samhället skräddas om, för de "nya nomaderna". Bland annat i en kommande bok med arbetsnamnet "Moderna människor " - Christina Garsten är en av två redaktörer för antologin (som ges ut av Liber förlag).
- Det blir exempelvis allt lättare att kliva i och ur olika sammanhang, säger hon.

Alf Hornborg, antropolog och professor i humanekologi vid universitetet i Lund, är en av medförfattarna i boken om moderna människor. Han säger som Christina Garsten: att det är marknadstänkandet som har vunnit terräng, spritt sig från marknadsplatser och arbetsplatser in i våra kök och vardagsrum. Ja, alltså ända in i våra personligheter.
Alf Hornborg är bland annat intresserad av människosyn, och hur den ser ut i olika kulturer: hur vår självbild växer fram, hur vi ser på varandra.
- Den typ av människa som formas i en viss kultur, är skräddarsydd för den kulturen, säger han.
Han har själv tidigare gjort fältarbeten hos en urbefolkning på Tonga-öarna, i Peru och hos mi'kmaq-indianerna i Kanada. Och fältstudierna har lett till reflektioner kring vad modernitet är, och vad modernisering innebär - till exempel för vårt sätt att tänka.
- Något som kännetecknar moderniteten är ju rörlighet, fart, uppbrott … och ett förlöjligande av det som står stilla, är långsamt. Det gjordes nog i och för sig redan för 100 år sen.
I våra dagar går allt bara så mycket snabbare. Fortare, fortare. Alf Hornborg hänvisar till den amerikanska kulturgeografen David Harvey, som talar om "tids- och rums-sammanpressningen" i samhället. Avstånd ska minskas, tiden krympas …

Alf Hornborg säger att det är "marknadsprincipen" som är grunden till alltihop, och som driver på utvecklingen. Marknadsprincipen - som numera inte bara gör sig påmind i utbytet mellan varor, tjänster och penningar. Den går igen överallt i vår vardag, har blivit en del av oss, som han ser det.
- En viktig aspekt i det här är uppbrottet. Ett exempel: marknaden begär att arbetskraften ska vara flexibel och flytta dit där arbetet finns, och kapitalet finns. Den vånda som det innebär att behöva lämna en plats, och sen kanske få problem med att bli hel igen, det är något som vi förtränger i dag. Det var mer uppmärksammat förr.
I dag är "förändring" något som anses naturligt. Att få lov att flytta på sig ses som en del av den naturliga föränderligheten.
- Dagens ungdomar är kanske mer programmerade för uppbrott. Samhället är liksom uppbyggt på det. Då blir det inte heller lika traumatiskt att bryta upp, flytta vidare, byta miljö.
Eller att byta klasskamrater eller kolleger: "utbytbarhet" är en annan av förutsättningarna för det moderna.

I sitt avsnitt i boken om "Moderna människor" skriver Alf Hornborg om "Självets gränser och fasor i olika kulturer" - och beskriver bland annat hur det moderna samhället ger oss motstridiga budskap. Moderna människor slits till exempel mellan krav på att vara både självständiga och anpassliga. Vi ska välja själva och vara flexibla. Det kan bli svårt att hålla balansen. De dubbla budskapen kanske till och med kan skapa kluvna personligheter, funderar Alf Hornborg. I vart fall kan det leda till splittring, fragmentisering, säger han:
- Alltså, vi kanske inte ens känner behov av integration, av att känna helhet, längre. Vi tycks ha resignerat inför att leva i ett fragmentiserat tillstånd.
Allting är ju ändå så föränderligt ...
Några av oss har kanhända blivit så avtrubbade av alla stimuli, alla nyheter och "möjligheter", att vi måste öka takten.
- Ja, ungefär som med hetsätning. Att man måste öka dosen hela tiden, för att få samma kick som förut - om man tidigare fått en kick av just förändring, att prova nytt …
Ja, säkert har några av oss blivit "förändringsneurotiker", svarar Alf Hornborg när jag frågar.
Precis som i andra kulturer avslöjar sig till sist våra djupaste problem i vår mytologi, skriver Alf Hornborg i boken om moderna människor. Våra myter, det som våra sagor, tv-serier och filmer handlar om:
- Ta den typiska Hollywood-filmen: den handlar om uppbrott, förlust, längtan efter sammanhang och helhet, sökande efter en förlorad idyll, en småstad, förlorade gemenskaper …
Kort sagt, om det vi en gång haft men tvingats skiljas ifrån, för att bli moderna och föränderliga, som Alf Hornborg ser det.

Christina Garsten är föreståndare för forskningsinstitutet Score, som drivs av universitetet och Handelshögskolan i Stockholm och sysslar med mångvetenskapliga studier om offentlig sektor och samhällsorganisation. Hon har bland annat studerat arbetslivets "moderna vagabonder": den flexibla arbetskraften, de växande skarorna av projektanställda, kringflackande konsulter och personal i de multinationella företagen.
Hon skriver om de nutida nomaderna i antologin om "Moderna människor": att vara modern är bland annat att vara förändringsbenägen, som hon säger.
- Som individ i dag uppmuntras man ju till att vara just formbar, anpassbar, lite böjlig. Flexibel.
Hon har sett det i sina studier av arbetsmarknaden. Men inte bara där. Flexibilitet har blivit en viktig ingrediens i vad som anses vara korrekt och kompetent, över huvud taget. Rätt.
- Det är klart att det är till nytta för människor att vara lyhörda, att fundera över hur omvärlden förändras och hur man kan förändras med den, hur man kan uppgradera sina färdigheter, och att vara rörlig intellektuellt och fysiskt, säger Christina Garsten.

- Men det är också en fara i det: om man är så flexibel så man naggar sin integritet i kanten, exempelvis. Om man känner att man inte kan säga nej till krav som ställs, för att man annars riskerar att betraktas som rigid, och inte tillmötesgående. Kanske har man svårt att veta var gränserna går - vad man själv prioriterar, tycker är viktigt. På jobbet kanske man gör uppgifter som egentligen inte ingår i ens arbetsområde, av rädsla för att anses oflexibel.
Känns bilden igen?
Christina Garsten säger att det bland annat är ett flitigt upprepande av budskap från managementgurus, finansanalytiker och andra "bedömare" av sakernas tillstånd i världen - till exempel i tidningarna - som gjort att "flexibel" blivit ett honnörsord.
- Det har sammantaget skapat en känsla av att världen är i gungning. Man tenderar att betona det riskabla, det föränderliga i världen - som ju gynnar det här budskapet om att man ska vara flexibel, så att man kan ta sig fram och hänga med!
Det handlar om träning i marknadstänkande, helt enkelt, säger Christina Garsten. Alltså att vi alla ska skolas in i det. Hon menar att bilden av världen som föränderlig, riskfylld och instabil till stor del är en myt; den allmänna känsla av osäkerhet som den för med sig är uppodlad, som hon säger. Är man bara flexibel, så klarar man sig ju ...
- Och vi är ju inne i en väldigt förändringsbenägen tid.
Några tjänar på det. Förstås.

Är det någonting vi kan förlora? Christina Garsten ser flera faror: krav på flexibilitet kan skapa kortsiktigt tänkande, exempelvis. Ständiga förändringar på arbetsplatser gör att man kanske inte engagerar sig i sina arbetskamrater: arbetslivsnomader som vet att de snart ska dra vidare koncentrerar sig på uppgiften. Och:
- Det blir också allt lättare att välja att gå, att bryta upp, i alla möjliga sammanhang. Att välja något annat: det där andra jobbet, den skolan, den partnern är bättre ... Det är ju bra till en viss gräns. Man reflekterar, blir medveten, tar ställning. Men det finns också en gräns för vad som är bra.
Ylva Herholz
Idag