”Sista gången jag slog honom var jag 19 år”

SKULDKÄNSLOR. Ända tills Johan flyttade hemifrån kunde han håna sin fyra år yngre bror och brotta ned honom. Han vet inte varför men i efterhand tror han att föräldrarna borde ha satt tydligare gränser.
– Man höll sig mer i skinnet när de var närvarande, säger Johan som för första gången berättar om vad han utsatte sin lillebror för.

”Han kunde vara stå trög och jobbig”, säger Johan, som mobbade och slog sin bror under barndomen.

”Han kunde vara stå trög och jobbig”, säger Johan, som mobbade och slog sin bror under barndomen.

FOTO: DAVID MAGNUSSON

 

SYSKONVÅLD - En serie om övergreppen vi inte ser.

Del 3.

– Det känns egentligen helt sjukt att prata om det här på det här sättet, säger Johan och tittar ned i det slitna kafébordet.

Ämnet är någonting som han aldrig tidigare har behandlat med en utomstående. Vi pratar om hur han slog och retade sin fyra år yngre bror under långa perioder av deras barndom.

– När jag tänker tillbaka på det känner jag skuld och ångest.

Från början var allt frid och fröjd i medelklassfamiljen som precis fått sitt andra barn. Johan menar att han gladde sig över att ha fått en lillebror, att han längtade tills brorsan skulle bli äldre så att de kunde leka med varandra. Var det gick fel vet han inte. Han säger att han inte är en våldsam eller sadistisk typ, att han aldrig slagit eller mobbat någon annan.

– Jag tror inte ens att jag plågade insekter, tillägger han med ett litet skratt.

– Det är konstigt, för jag har aldrig haft några större problem med aggressioner.

 

Föräldrarna arbetade mycket, pappan var inte sällan utomlands med sitt jobb. Johan har svårt att säga om deras frånvaro var anledningen till att det blev som det blev. Han tycker att de gjorde det bra överlag, men i efterhand anser han att de kunde ha varit tydligare med gränssättandet.

– Dessutom säger det sig självt att man höll sig mer i skinnet när de var närvarande.

Men vad var det som drev honom? Tog den nya familjemedlemmen för mycket plats? Skämde föräldrarna bort lillebror? Han kan inte svara, det är ingenting som han kan minnas, men det är inte heller omöjligt.

– Han fick vad han pekade på, så var det, men jag tror inte att det var orsaken. Jag tyckte bara att han kunde vara så trög och jobbig. Dessutom stammade han.

 

Broderns talfel blev sedermera en outsinlig källa till förlöjligande nålstick. Stamningen tilltog när han blev arg eller ledsen, vilket Johan självklart uppmärksammade och utnyttjade. En vanlig episod kunde se ut på följande sätt: de lekte med varandra, byggde med lego eller spelade något spel. På grund av åldersskillnaden hade lillebrodern svårigheter att hänga med, vilket den unge Johan hade svårt att acceptera. Irritationen ökade. Broderns stamning blev starkare. Johan började härma honom med gråt som följd.

Ofta slutade det med att hans lillebror i frustration försökte tillrättavisa Johan fysiskt. Det gick aldrig. Johan var så mycket äldre och starkare att han enkelt kunde brotta ned brorsan, nypa honom i kinderna eller göra ”pickedöden”, det vill säga knacka honom hårt med pekfingrarna på bröstbenet, tills han lugnade sig. När de blev lite äldre kunde Johan i stället slå till honom hårt på axeln eller på låret. Han tror att han var i tioårsåldern när det började.

– Det är ju klart att jag kan se att det var mitt fel i dag, även om han slog första slaget. Han hade ju aldrig gjort det om inte jag provocerat honom först.

Om föräldrarna uppdagade vad som skett kom han ofta undan med en lättare reprimand, lillebrodern hade ju faktiskt också varit delaktig i bråket.

– Såklart spelade jag över och sa att han typ slagit mig utan anledning och att jag bara ”gett igen”.

 

I nästa mening tar han upp olika exempel på vad hans kompisar utsatt sina syskon för under barndomen. Någon tvingade sin syster att äta en daggmask, en annan drog ned byxorna på sin bror framför tjejgänget, en tredje brukade förstöra sin brors favoritleksaker. Johan har svårt att se huruvida det han själv höll på med var misshandel, syskonvåld, eller inte. Begreppen känns så främmande i sammanhanget, förklarar han.

– Samtidigt måste man ju fråga min bror hur han ser på saken. Han kanske har mått jättedåligt av det här. Det skulle vara för jävligt.

Det hela slutade när Johan åkte iväg för att studera vid ett universitet på en annan ort efter gymnasiet. Lillebror hade blivit en vältränad tonåring, talfelet hade försvunnit och han hade egna vänner som han umgicks med.

– Sista gången jag slog honom var nog när jag var 18 eller 19 år. Vi spelade kubb, han vann och hånade mig. Då drog jag på honom en smäll, riktigt hårt. Men han slog tillbaka, nästan lika hårt. Då insåg jag att det fick vara nog.

 

Johan tystnar en stund. Han tvekade länge innan han tackade ja till att vara med i den här intervjun, men säger att det har varit nyttigt för honom att tänka på sin barndom och hur han uppträdde mot sin yngre bror. Det har till stora delar varit en skamfylld vandring i minnenas dalgångar.

– Nu vet jag med säkerhet att jag inte betedde mig okej mot brorsan när vi växte upp. Jag tycker att vi har en ganska bra relation i dag. Vi träffas inte så ofta, men när vi gör det är det kul. Jag kan tycka att det är svårt att veta vad som beror på vad: skulle vi vara närmare varandra om jag inte mobbat och slagit honom, eller är det för att vi helt enkelt är så olika som personer?

Han har också tänkt på hur han vill vara som förälder, om han någon gång blir det.

– Jag hoppas att jag kan vara mer uppmärksam och tydligare i vad som är okej eller inte. Det kanske är lätt att säga, men så känner jag i alla fall.

Johan tar upp sin mobiltelefon och fingrar lite på den.

– Jag tänkte sms:a brorsan. Höra om han vill ta en fika.

Kommer du att ta upp barndomsvåldet?

– Nej, det tror jag inte. Någon gång i framtiden kanske. Jag tror att han skulle tycka att det var konstigt, men jag vill samtidigt att han ska veta att jag har dåligt samvete för vad som hänt.

Johan heter egentligen någonting annat.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Har du blivit slagen eller kränkt av ditt syskon? Eller tvärtom? Hur har du påverkats?

Hur har dina upplevelser påverkat dig? Har ni pratat om den tiden i vuxen ålder? Mejla oss eller kommentera på nätet. Idagredaktionen väljer ut bidrag som publiceras.

idag@svd.se

facebook.com/idagsidan

Syskonvåld - fler artiklar

  • Kopiera sidans adress

Så skiljer du på syskonrivalitet och syskonvåld

Experter delar in syskonvåldet i tre kategorier: fysiskt, psykiskt och sexuellt. Den här serien behandlar de två första.

Det fysiska syskonvåldet kan sträcka sig från kittlingar till misshandel med hjälp av tillhyggen. Det psykiska våldet är mer subtilt och ryms mellan alltifrån nedvärderande epitet (”fetto”, ”mongo”) till att tvinga ett syskon att lyssna på skräckberättelser.

Ofta förekommer fysiskt och psykiskt syskonvåld parallellt.

De två mest framträdande faktorerna som pekar mot att det handlar om syskonvåld är:

1. Ett av barnen är alltid offer och ett annat alltid förövare.

2. Det handlar inte om isolerade händelser utan inträffar ofta.

Tänkbara tecken på syskonvåld:

- ett barn undviker konstant sin syster eller bror.

- ett barn uppvisar beteendeförändringar, såsom sömn- eller ätstörningar.

- ett barn är våldsamt i sina lekar.

Forskning pekar på vissa riskfaktorer:

- Frånvarande föräldrar.

- Föräldrar som inte är involverade i sina barns liv, eller känslomässigt frånvarande.

- Föräldrar som accepterar våldet som en del av det vanliga familjelivet.

- Föräldrar som inte stoppar barnen när de är våldsamma (de tänker att det är en engångsföreteelse eller en konsekvens av att båda grälar).

- Föräldrar förstärker konkurrensen mellan barnen på olika sätt (favorisering, jämförelser, typisering).

- Barnen är exponerade för våld i familj, media eller bland kamraterna.

Källa: Vernon R Wiehe, What parents need to know about sibling abuse.

Visa mer fakta
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!
Visa kommentarer

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se

Toppnyheter just nu

perspektiv

”Ursäkta, kan vi få tillbaka 34 miljarder?”

Cervenka: Läge för bankerna att ge tillbaka till svenskarna.

Klarar du mattedelen på högskoleprovet?

3 dagar kvar

Kan du kvantitativa jämförelser?

Politiker nobbar kungens inbjudan

Många i ny regering skeptiska till monarkin.

Här är Kungens liv i bilder

Bildspecial

Så har du aldrig sett Carl XVI Gustaf.

Extra protein – behövs det verkligen?

Träning

Gudiol om det trendiga proteinet.

Sju ryska ubåtar
som just nu är i bruk

Uppges ha kostat flera miljarder att utveckla.

”EU bör inte släppa in
Lukasjenko i värmen”

BRÄNNPUNKT

Människorättsaktivister: Ett svek.

EU-parlamentet sade ja till kommissionen

SvD:s Teresa Küchler direktrapporterade.

Dreamlinern strular för fler än Norwegian

flyg

Bolag har rapporterat 318 fel på två år.

Trängselskatten kvar i Göteborg

västsvenska paketet

Anneli Hulthén: ”Avtalet gäller”.

National Geographics
bästa fotografier

Bildspel

Väljer själva klassiska bilder i ny bok.

Trots löftet – staden ratar Hillfons hem

unik konstnärsmiljö

”För höga kostnader”.

”Jag drabbades av svår kramp”

Löpning

Tobias om sitt svåra lopp.