De senaste decennierna har antalet singlar ökat kontinuerligt och när det gäller andelen ensamhushåll ligger Sverige i dag i världstopp. Men trots att levnadsmönstren har förändrats för väldigt många människor, så är singelskapet inte någon riktigt accepterad livsform. Att gifta sig och bilda familj väger fortfarande tyngst i lyckans vågskål - i filmer, böcker, reklam och mångas drömmar.

Singellivet uppfattas därför sällan som något man valt själv, utan som ett beklagligt resultat av att inte ha blivit vald: "Inte konstigt att Maria lever ensam, så självupptagen som hon är. Och Jakob, han har ju alltid varit lite knepig. Eller så är han kanske bög"
- Det finns ett glapp mellan verklighet och ideal. Trots att människors relationer faktiskt ser ut på en mängd olika sätt i dag - vilket det ökande antalet singlar är ett exempel på - så lever idealet om den traditionella parrelationen kvar i samhället. Alla förväntas fortfarande sträva mot tvåsamhetsmodellen och vi är inte riktigt lyckade som människor
förrän vi klarar av att ha en långvarig parrelation, säger Ursula Kaliszewska.

Tillsammans med Terese Petersson har hon genomfört en studie av singlars förhållande till tvåsamhetsnormen, det vill säga föreställningen om det heterosexuella paret som den normala och ideala mänskliga enheten. Sex ensamstående kvinnor i åldern 26 till 33 år deltog i undersökningen, som genomfördes som ett examensarbete på psykologprogrammet vid Lunds universitet förra året.
- När vi gick till biblioteket för att leta litteratur upptäckte vi att det fanns en hel del skrivet om singlar, men nästan bara självhjälpsböcker med olika råd och tips. Det underliggande budskapet var hela tiden att singeln är en person som behöver hjälp med att ta sig ur sin otillräckliga livssituation. Aldrig framställdes singelkvinnan som en mogen individ som trivs med sitt liv, säger Terese Petersson.

Alla singlarna i studien hade haft kortare eller längre förhållanden, men levde vid intervjutillfället utan fast partner. Under gruppdiskussioner
pratade de om olika teman som rörde singelliv kontra tvåsamhet.
Och till skillnad från den vanligen förekommande uppfattningen, var de inte alls några olyckliga panelhönor som deppade över att ha hamnat på glasberget. Tvärtom. De var nöjda med sina liv som ensamstående. Alla hade läst på universitetet och satsade mycket på sina karriärer. De hade kreativa fritidsintressen och stora sociala nätverk med många nära vänskapsrelationer.
- Kvinnorna beskrev det som att människor har en viss mängd livsenergi och att den tenderar att riktas inåt i en traditionell parrelation. Som singlar däremot hade de mer energi över som de kunde rikta utåt mot jobb, intressen och vänner, säger Ursula Kaliszewska.
Men trots att singlarna alltså personligen var nöjda med sina livssituationer, påverkades de av den starka tvåsamhetsnormen. Och det är ju inte så konstigt. Redan som barn får vi frågan om vem vi ska gifta oss med när vi blir stora och i varannan corn flakes-reklam framställs villa-vovve-volvo som meningen med
livet.
När omgivningen betraktade de ensamstående kvinnorna var det också nästan alltid genom "tvåsamhetsglasögonen" - vilket förstås fick deras livssituationer att framstå som tomma och torftiga.
- Eftersom tvåsamhetsnormen är så värderande, fick singlarna kämpa för att se sina liv som värdefulla. Även om de på ett intellektuellt plan kunde inse att det handlade om förlegade ideal, så påverkades de känslomässigt av den osynliga norm som säger att en traditionell parrelation är den bästa livsformen, säger Terese Petersson.

En av kvinnorna berättade att det på hennes mansdominerade arbetsplats sågs som suspekt att hon som 33-årig kvinna inte levde i en fast parrelation. En annan singel hade blivit ifrågasatt när hon ville renovera sin lägenhet. Vad var det för mening med att satsa tid och pengar på en bostad som hon ändå bara bodde ensam i, undrade väninnan.
- Även om man själv känner sig nöjd med att vara singel och tycker att man har ett rikt liv, så kan det vara svårt att hävda det eftersom
omgivningen uppfattar ens livsform som ett andrahandsalternativ. Eller som en av deltagarna uttryckte det: "Jag vantrivs inte så mycket, men det gör mina vänner, åt mig", säger Ursula Kaliszewska.
De kvinnliga singlarna i studien bröt inte heller bara mot tvåsamhetsnormen. Genom sitt singelskap utmanade de också genussystemet. För samtidigt som frihet, oberoende och självständighet är honnörsord i vårt senmoderna samhälle, så förväntas fortfarande den mest hårdnackade feminist innerst inne nära en dröm om att få klä sig i vit prinsessklänning och knäböja intill sin älskade. Ja, en "riktig" kvinna ska helt enkelt längta efter djupa känslomässiga engagemang (medan en "riktig" man istället antas vara livrädd för det).
- Genom sitt singelskap hade de kvinnliga singlarna erövrat frihet, oberoende och självständighet - egenskaper som traditionellt förknippas med den manliga könsrollen. Nästan alla var oroliga för att förlora detta om de gick in i en traditionell parrelation, säger Terese Petersson.

Parrelationen är också en viktig vuxenmarkör. Två amerikanska familjeterapeuter som arbetat mycket med ensamstående, menar att det inom den västerländska kulturen är vanligt att betrakta giftermål och familjebildning som det enda legitima steget in i vuxenvärlden. Oavsett ålder får därför singeln ofta rollen som den inte riktigt vuxna personen i familjen eller på arbetsplatsen - vilket även kvinnorna i den svenska studien kunde relatera till.
En av dem menade att parrelationen ses som ett tecken på psykisk mognad och jämförde äktenskapet med en ägodel som kunde visas upp för andra och verka meriterande. "Det är liksom något fint att leva i en relation och den ska helst vara lång. Det är på något vis ett tecken på att man är kompetent" förklarade hon.
Bristen på erkännande av singelskapet från övriga samhället gör det alltså svårare för ensamstående att se sina liv som fullvärdiga och rika. Samtidigt är det ju en livsstil som blivit allt mer synlig under senare år. När serien Ally McBeal var som
populärast bänkade sig en miljon svenskar varje vecka framför tv-skärmen för att följa hennes liv på advokatbyrån och Sex and the City rullade i höstas för fjärde säsongen. Har inte dessa framgångsrika mediasinglar skapat en större acceptans och raderat bilden av den misslyckade panelhönan?

- Visst har det dykt upp fler framgångsrika singlar, men mediernas bild av den ensamstående kvinnan är samtidigt dubbeltydig. Det dolda budskapet är fortfarande att parrelationen är det optimala som de desperata singlarna självklart strävar emot, säger Terese Petersson.
Singlarna på filmduken eller tv-skärmen kunde kvinnorna i undersökningen alltså inte identifiera sig med eller hämta inspiration från. Viktigare för självkänslan var då synen på singelskapet inom det egna sociala nätverket. De singlar som var mest nöjda med sina livssituationer var de som hade tillgång till "alternativa livsrum" där tvåsamhetsnormen inte var lika förhärskande. Kanske ett kompisgäng där de bekräftades för spännande saker de gjorde i
sina liv här och nu. Eller en väninna som inte heller tyckte att en äkta hälft var enda vägen till lycka.
- Kvinnorna kände sig olika mycket avvikande som singlar i olika sammanhang. En tjej skulle exempelvis gå på en klassträff och där visste hon att det fanns många som levde i traditionella parförhållanden. Trots att hon hade uppnått en massa saker i sitt liv som hon var stolt över, kände hon att hon skulle få svårt att hävda sin livssituation på ett positivt sätt inför de gamla klasskamraterna. Plötsligt såg hon på sig själv med deras "tvåsamhetsglasögon" och då fattades det ju något väsentligt i hennes liv, berättar Ursula Kaliszewska.

Avslutningsvis tillfrågades kvinnorna i singelstudien om vad de hoppades på inför framtiden. Flera svarade att de längtade efter den trygghet och närhet som en kärleksrelation kan innebära. Samtidigt var de måna om att bevara sin självständighet och förverkliga sin professionella potential.
- Kvinnorna var inte alls motståndare till nära relationer, men det fanns
en ambivalens när det gällde formen för det traditionella parförhållandet. Å ena sidan längtande de efter närhet, å andra sidan efter frihet. Lösningen som de hoppades på var ett förhållande där de varken blev slukade eller övergivna. En balanserad kärleksrelation inom vilken båda parter kunde utvecklas och behålla sin självständighet, säger Ursula Kaliszewska.

Anna Lagerblad