Tre mogna mixar sex och vänskap

Anna blev som 20-åring tillsammans med Göran. Han hade just skilt sig efter ett tioårigt äktenskap och hade tre barn. Efter några år ville Anna öppna relationen för andra.

– Jag kände mig för ung för att låsas in i ett förhållande, även om kärleken till Göran var stark.

Anna och Göran turas om att berätta om hur de har levt det senaste decenniet. Ännu i livets mitt, hon är 40 och han 53, lever de i en fri relation. Men i början var Göran skeptisk. Han orkade inte med några påfrestningar efter skilsmässan med sin förra fru.

– Jag tänkte att det skulle vara lättare att hantera sexualiteten inom ett parförhållande, säger han.

Anna lät därför Göran börja träffa andra, innan hon själv gjorde samma sak.

– Då kändes det jättesvårt att på något sätt ha makten över hennes kropp, säger Göran.

Men ganska snabbt öppnades relationen även för henne. När Anna väl hade friheten i handen, blev flirtande inte längre intressant. Men när Göran för första gången kom hem och berättade att han haft sex med en annan kvinna slog Anna bakut.

– Jag blev jättesvartsjuk och hemsöktes av fantasier över vad de gjort tillsammans, säger hon.

Göran ville göra relationen exklusiv igen, men Anna ville trots allt fortsätta att ha den öppen. För henne handlade det om att lära sig att hantera känslan av konkurrens.

– Människor ser svartsjuka som en primalkänsla. Är man svartsjuk har man rätt att slå sönder möbler eller göra vad som helst, säger Anna.

Det såg hon som ett fel och lät i stället känslorna snurra några varv. Hon frågade sig om hon var sviken eller lurad, men väntade på att stormen skulle lägga sig.

– Först då visste jag vilka känslor som jag verkligen behövde ta hand om

Hon vill leva, jobba och utvecklas med svartsjukan. Efter hand blev det lugnare och lättare att prata om attraktion till andra människor.

– Vi kunde komma hem och berätta om vi sett nån snygg tjej och dela erotiska drömmar. Det var roligt och befriande, säger hon och ler.

Medan Göran haft flera parallella relationer har Anna inte haft någon egen partner vid sidan av honom.

– Det är inte så att jag gått och suktat, men inte fått komma till.

I sitt yrke träffar hon färre människor än vad Göran gör och har helt enkelt inte träffat någon som varit tillräckligt intressant.

– Jag har aldrig varit den raggiga typen, men rört mig mycket i kvinnliga miljöer, säger Göran.

Det viktigaste med friheten har inte varit att få en massa nya sexpartners. Attityden är det som förändrats.

– Framför allt handlar det om att förhålla sig till varandra på ett nytt sätt. Att inte försöka äga eller hålla fast varandra, säger Anna.

Ibland drabbas hon av kärn­familjsnostalgi och vill se sig själv baka bullar i den ombonade familjelyckan.

– Fast jag bakar bullar ibland, säger hon och skrattar till.

Familjelivet saknar däremot inte Göran. Han slutade kommunicera i sitt förra äktenskap. Nu kräver den öppna relationen en ständig kommunikation. Han är skeptisk till det traditionella äktenskapet och där är förebilderna få.

–  Jag är själv född utomäktenskapligt och mina syskon är skilda. De har försökt men misslyckats, säger han.

För åtta år sedan inledde ­Göran en sexuell relation med Annelie, som i dag är 45 år. Redan tidigare var Anna, Annelie och Göran vänner. Efter första gången Göran haft sex med ­Annelie, ringde hon till Anna.

– Jag kommer ihåg att jag stod bland skottkärror på Coop och förklarade i mobilen att det inte alls var jobbigt att Annelie och Göran hade haft sex. Sen sa jag att jag ville vara med och så blev det också, säger Anna.

Kvinnorna fick dels en egen sexuell relation, dels en gemensam med Göran och dels varsin med honom.

– Jag visste inte ens att jag tände på tjejer innan jag träffade Anna, berättar Annelie.

De har känt varandra i 15 år och under halva den tiden har de även haft sex.

– Sex blir ytterligare ett sätt att fördjupa kontakten och är bara en av många trådar i vår vänskap.

I början var Annelie rädd för att känna sig som en älskarinna. Men så har det inte blivit. Göran och Anna har i stället varit som en extrafamilj. Den intima kärleksrelationen med dem har gjort att Annelie inte känt sig motiverad att träffa en ny partner. Hon har sina två tonårsbarn från ett tidigare äktenskap. Livet i kärn­familj har hon lagt bakom sig. Om hon inte haft egna barn skulle läget kunna vara annorlunda. Hon har inget behov av att ha ensamrätt på en partner. Polyamorin skapar mindre förväntningar och gör att hon njuter mer av stunden tillsammans med en annan människa. Men att dela på någons kärlek kan också skapa svartsjuka och osäkerhet.

– Jag har min nisch och det är att jag är med både Anna och Göran. Även om de har flera partners, vet jag om min betydelse, säger Annelie.

Hon berättar att hon ändå skulle bli svag om en tredje partner åkte på långsemester med Göran och Anna utan henne.

– Då får jag uttrycka vad jag känner och jag får tala om att jag också vill göra något ihop med dem, säger hon.

I relationen har Annelie, Göran och Anna därför satt upp en regel att man ska kunna säga ifrån om något känns olustigt.

– Vi måste vara öppna för att någon av oss kan vilja avsluta den sexuella relationen. I så fall hoppas jag att vi ändå kan fortsätta vara nära vänner, säger Annelie.

Hon tar upp att svartsjuka även finns i relationer som bara bygger på vänskap.

– Det kan till och med vara värre om ens partner suttit uppe och pratat med någon hela natten än om de haft sex.

För att undvika missförstånd pratar Anna och Göran ofta om relationen. Under de stunderna får man ställa vilka frågor som helst. Tankar och känslor stöts och blöts.

– Vi kan säga nej till att älska eller diska, men ett öppet samtal får den andra inte säga nej till, berättar Anna.

För tre år sedan gifte sig Göran och Anna. Annelie var med under ceremonin och hon är även gudmor till deras dotter. Trots detta är deras treeniga relation okänd för många i deras omgivning.

– Folk reagerar jättestarkt och öser ut åsikter så fort polyamori kommer på tal. Det är mer utmanande än om jag skulle säga att jag var bisexuell eller lesbisk, ­ säger Annelie och försäkrar sig att dörren till hennes arbetsrum är stängd.

Att gifta sig var för Göran och Anna framförallt ett sätt att fira relationen. Det ledde också till en fungerande juridisk familjeform – arvsfrågan blev löst.

Skulle ni vilja att det var möjligt att leva ihop tre personer på samma villkor?

– Menar du om jag skulle vilja ha flera primärrelationer? frågar Anna.

Hon säger att hon fantiserar om det, men att det inte är ett mål i sig. De enas om att kärnfamiljen ofta blir en sluten enhet och att barn borde ha fler vuxna förebilder än sina egna föräldrar.

– Att kritisera tvåsamheten är bland det mest radikala som man kan göra just nu, säger Göran.

Att kärleksrelationer skulle innehålla fler än två personer är för många otänkbart. Så att vara öppen för hela sin omgivning är ännu inte aktuellt. Görans barn vet om hur han lever och några av vännerna, men långt ifrån alla. Det är en jobbig process att komma ut och den sker i etapper. Anna hoppas att vänskapliga ­eller sexuella nätverk kan bli ett alternativ till den traditionella familjen. Att våra umgängesformer sakta bryts upp. Då skulle hon också kunna vara helt öppen mot sin omgivning.

Fotnot: Anna, Göran och Annelie heter egentligen något annat.

Julia Wiræus

julia.wiraeus@svd.se

Fler artiklar