När Eva och Peter träffades var båda i 30-årsåldern och sugna på att bli föräldrar. Allt gick fort och Eva tvekade aldrig om att Peter var ”den rätte”.

– Vi hade väldigt roligt ihop och började prata om barn tidigt och jag blev snabbt gravid.

Visst var jag förvånad över att han inte, som min förra kille, ville ha sex varje dag när vi var på semester. Det var alltid jag som tog initiativet. Men det var lätt att bortse från, vi var småbarnsföräldrar och alla har olika mycket lust. Vår son sov ofta mellan oss också.

– Vi försökte få ett barn till. Det gick inte lika lätt. Först efter flera missfall kom vår dotter.

Hon beskriver den första tiden som mycket rolig och lycklig, fast nu minns hon att hans intresse för sex försvann nästan helt efter andra barnet.

– En dag sa jag: ”Nu tänker jag inte ta initiativ längre”. Då blev det ju ingenting. Men jag tänkte att när barnen blir större återupptäcker vi varandra.

Eva beskriver sin ex-man som väldigt social och trevlig, lätt att umgås med. De bråkade aldrig. Men Eva var lite förvånad när Peter tränade på gym allt flitigare och började undra om han var otrogen. Han nekade direkt när hon frågade.

När Peter fick hepatit B blev Eva kallad till infektionskliniken.

– Där satt jag och blev förhörd om mitt obefintliga sexliv. Ändå gick jag hem och godtog hans förklaring om att han gått barfota på gymmet och blivit smittad. Stackars honom, tänkte jag.

Eva säger att Peter har en fenomenal förmåga att hitta på förklaringar. I dag vet hon att hepatit B nästan enbart smittar via sex.

I den här vevan började Eva bli mer uppmärksam. Hon tappade självkänslan och började känna sig ful och undrade vad det var för fel på henne. Hon bantade utan att vara överviktig.

Ändå var det alltid en lättsam stämning hos familjen. Eva jobbade deltid för att hinna hämta barnen, Peter klättrade i karriären och fick snart en chefspost.

För att bättra på lusten i förhållandet skaffade Eva barnvakt och bokade en resa till Prag. Första kvällen tog hon initiativ till sex. Han deklarerade att han hellre ville fortsätta läsa sin bok.

– Tycker du inte om mig längre? sa hon. Men du läser ju också en bok på kvällen, svarade han. Fortfarande misstänkte jag ingenting, men jag var jätteolycklig efter resan.

Långt senare sa han till Eva: ”Jag trodde att jag var hiv-smittad då. Då hade jag ju smittat dig också. Det hade väl varit värre?”

– Men jag vet inte om det var så. Han är bra på efterhandskonstruktioner.

Hemma stängde han alltid av datorn så fort Eva kom förbi.

– En gång såg jag att det var en gaysida han hade uppe. Då slog det mig ordentligt. Det knöt sig i magen.

Han är nog bara nyfiken, försökte Eva intala sig själv, detta kunde inte vara möjligt.

Efter den dagen kollade Eva datorn regelbundet. Peter hade sparat brev från en kille som skrev ”tråkigt att du ställer krav på mig”. Gissningsvis var det någon som inte gillade hans hemlighetsmakerier. Det fanns brev och bilder från homosexuella män sedan minst fyra år tillbaka.

Eva tyckte att hon behövde fler bevis, Peter förnekade fortfarande att han var otrogen med killar. Hon gick in på homosajten och anmälde sig som Lars.

– Där hittade jag Peters egen annons. Fast jag hade anat allt detta blev jag så chockad att jag skakade. Detta är min man, mina barns far, tänkte jag.

Han sökte inte bara sex utan en trevlig man med humor och intressen. Det gjorde ont.

– Ibland ringde Peter hem och sa ”jag ska bara åka och handla” och blev borta länge. När han väl kom hem såg jag att kvittot från matinköpen var stämplat med ett klockslag redan innan han ringde. Det blev allt mer och mer övertid och längre arbetsresor.

– Efteråt fattar jag inte allt det här. Det är så overkligt. Även om man har bevis är det overkligt. Och varför slängde jag inte ut honom direkt?

Eva kände sig ensammast i världen och visste inte vart hon skulle vända sig, Första psykologen hon kontaktade var otrevlig.

– ”Jag tror att min man är homosexuell”, sa jag. ”Är det vad du söker för?” frågade psykologen. ”Du får fundera över det och höra av dig igen”.

Nästa, en man, frågade: ”Har du pratat med din man? Prata med honom och kom tillsammans var rådet.

– Jag vet inte om jag kan prata med honom, svarade jag, och gick aldrig tillbaka till honom heller.

En dag konfronterade Eva sin make och sa: ”Vem är den här killen du träffar?”

Hon berättar en del om att vad hon sett på nätet. Då satte han sig, log och sa: ”Det är lika bra att du vet, men jag hoppas att det här stannar mellan oss”.

– För honom var det som om det var något jag inte har med att göra. Efter det här blev han extra vänlig och trevlig.

Eva sa att hon vill skiljas. Men bara efter en vecka började Peter prata om att ”nästa år ska vi renovera det här huset”. Som om allt var som vanligt. Som om ingenting hade hänt.

I huvudet malde tankarna på Eva: Vart ska jag ta vägen? Vart ska jag vända mig? Jag jobbar deltid, var ska jag ha råd att bo?

– Det var sommar då så jag sa till Peter: Kan du inte åka någonstans med barnen? Jag måste tänka. Visst, sa han. I massor med år har jag bett honom om en egen vecka utan att lyckas fast jag ofta gav honom egen tid. Dagen efter hade han fixat biljetter till Sri Lanka. Barnen blev glada.

Från Sri Lanka ringde Evas son och sade att ”Vi har fått en guide”.

Hon anade oråd. En guide?

– Jag skickade ett sms till Peter: ”Jag kommer och hämtar barnen omedelbart”. Han svarade: ”Hur har du mage att skriva så och antyda något som inte är sant?”

Och så fick Eva skuldkänslor. Igen. Och tvivlade på att hennes misstankar stämde. Senare visade det sig att barnen mycket väl förstod ”guidens” roll.

På hösten bestämde sig Eva för att försöka ragga upp sin egen man på homosajten. Vid det här laget visste hon ju vad han gillade. Hon satte in en kontaktannons. Peter svarade ganska snabbt och förklarade för Evas manliga alter ego att han gärna ville träffas.

– Jag nästan svimmade …

Eva hade fått ytterligare ett bevis, hon mådde uselt och knaprade Sobril.

Nu hade Eva fått nog. Hon bokade tid hos familjerådgivningen, Peter avbokade snabbt.

– Han sade att det här med gayvärlden inte var något för honom. Det var bara ett experiment. Han borde ha berättat tidigare för att rädda äktenskapet.

Eva och barnen flyttade trots allt. Hon fick stöd från hans släkt. Bland vännerna var många mycket förvånade att just de två skulle skiljas.

”Du som hade drömprinsen”, ”ni som var det perfekta paret”, ”vem som helst utom ni” fick Eva höra.

– Jag skyddade honom jättelänge, konstaterar Eva.

Än i dag har Peter inte pratat med barnen om hur han lever och varför föräldrarna skildes. Mot Eva är han hur trevlig som helst.

– Han ringer och bjuder på middag, vill ha med mig på musikaler eller erbjuder sig att snickra eller laga grejer hemma hos mig.

För Peter ser det bra ut att ha en kvinna vid sin sida i representationssammanhang. Han skulle gärna ha varit gift fortfarande.

– Ta med din pojkvän i stället, svarar jag då. Men det finns inte i hans värld. Han är ju inte homosexuell, säger Eva som önskar att han skulle komma ut och leva öppet med sin sexuella läggning.

Barnen har berättat för några av sina kompisar.

– Vi lever med den här lögnen som en alkoholistfamilj. Alla hemligheter tär hårt på oss, även hans släktingar lider.

Känslan av att vara ensammast i världen förstärktes av att de psykologer och terapeuter hon kontaktade helt verkade sakna kunskap om en livssituation som hennes. RFSL:s kuratorer lät meddela att de bara hjälpte de sina.

Tack vare radioprogrammet Freja fick Eva höra talas om Annika Sörnäs som berättade om när hennes man lämnade henne för en man. Hon hade startat en grupp för personer i samma livssituation (se faktaruta). Eva sökte upp dem och nu träffas de och stöttar varandra. De flesta har levt i 10–15 år med sin partner innan de gått skilda vägar.

– Våra historier liknar varandra, men de flesta har ju partner som har kommit ut och är öppna. Det blir så mycket lättare för dem.

Gruppen ansökte om att få ha ett stånd på Pridefestivalen, men ”det passade inte i planerna” fick de till svar.

Eva har svårt att förstå sin ex-makes ständiga ljugande. Att en intelligent, välutbildad, trevlig man som lever i ett samhälle som är så pass öppet som vårt inte vågar ta steget ut, icke minst för sina barns skull.

Fotnot: Eva och Peter heter i verkligheten något annat.