Jag tror det är vanligt idag att tanka relationserfarenhet ur tv-serier, få en konstlad känsla av mättnad och att falla för illusionen att det bara är relationer i det yttre som kan fylla livet med mening. Har jag inte ständigt pågående relationer är jag så att säga tom och vilsen. Några kanske fyller tomrummet med religion, som jag själv har gjort en tid i livet. Andra tillbringar fritiden på olika dejtingsidor.

Jag tror att allt måste börja i mitt eget inre. Att där kunna ta emot livet som det är, som jag är, utan kostym och förklädnad, är nog nödvändigt för att verkligen kunna möta en annan person. Inte är det lätt att komma dit. Men jag tror det är den enda vägen. Att vårda relationer till andra måste börja med att vårda relationen till sig själv.

Apropå Idagsidans förra artikelserie om mörker, tror jag det är livsviktigt att också ta emot de mörka sidorna av personligheten. Att inte försköna sig på något sätt. Varken i relation till andra eller sig själv. I ett krackelerat glas kan just sprickan vara det som gnistrar starkast och vackrast.

GF

Jag greppar inte detta med att man bara kan älska en enda person åt gången. Enligt mig handlar det om gamla värderingar, då äktenskap även var ett grundläggande ekonomiskt avtal (och är i viss mån fortfarande). Svartsjuka handlar om ägande.

En person som slår ihjäl sin partner på grund av svartsjuka, kan den någonsin sägas ha älskat partnern? Om man älskar någon är man glad när den är lycklig - även om det är med någon annan än mig.

MCPAT

Att vara homosexuellt otrogen i ett hetero äktenskap känns helt naturligt för mig och belastar därför inte mitt samvete. Det är som om det inom mig fyller ett behov, ett tomt hål som inte kan fyllas av någonting annat. Bara några gånger per år räcker för att hålla hålet fyllt.

TREBARNSPAPPA 50+

Det fanns en gång ett annat samhälle, ett samhälle där kärnfamilj och ”heteronormativitet” inte var skällsord. Det var ett samhälle som byggde på gammal tyst kunskap. Kunskap om barns behov, och kunskap om att man måste sätta gränser och normer för drifterna, om man skulle kunna bygga långsiktiga och hållbara relationer, relationer som skulle resultera i att barn skulle kunna få växa upp i en trygg och stabil miljö.

Men nu är det 2007, sent på hösten, och på 30-40 år har vi lyckats rasera mycket. Hälften av dem som nu lovar varandra att leva livet tillsammans klarar inte av det. Och alla tecken talar för att många barn mår mycket, mycket sämre än tidigare generationer. Och det är inte så konstigt – hem och föräldrar är trots allt basen för livet, när man är barn.

BENGT

Jag dejtade en man som efter ett tag visade sig vara polyamorös. Sedan fem år tillbaka levde han med en gift kvinna, hennes man och barn. I början av vår dejting beskrev han henne och maken som ett kompispar han ibland hjälpte till att vakta barnen hos. De tre umgicks enligt ett veckoschema där en kväll i veckan var vikt åt älskaren.

När han träffade mig upplevdes jag som något av ett hot som skulle invigas i arrangemangen. Den gifta kvinnans önskemål var att hennes älskares nya partner i framtiden skulle bo med dem så att paren kunde leva nära varandra. Min fråga var vad som hände om hennes älskare gjorde både henne och mig med barn. Skulle jag bli extramamma åt hennes barn och hon åt mitt? Hon hade inget svar men ville inte avstå från det arrangemang hon skapat.

SINGEL

Jag tycker att vi tar allt för lättvindigt på våra relationer. Det är ju trots allt det enda som kan vara bestående, relationer människor emellan, inget annat är bestående. Jag är övertygad om att vårt samhälle skulle vara mer välmående om vi ansträngde oss mer i våra relationer. Speciellt inom familjerna, i våra hem. Det är den plats där vi kan vara exempel för våra barn.

FRIDA

Det bästa citatet ur artikelserien om kärleksrelationer var det som Andreas Lalantha Jansson sade: ”Sin plånbok och kontouppgifter skulle man aldrig ge bort till någon på krogen men sin kropp är det många som ger bort…” Jag tror tyvärr att många helt enkelt värderar pengar och materiella ägodelar högre än sina egna och sina medmänniskors kroppar. I detta samhälle där allt ska gå fort och allt helst ska ske på samma gång kanske vi glömmer bort att tålamod och självbehärskning kan ge större belöning än att följa alla sina impulser.

Ordet kärlek och vad det egentligen innebär har överskuggats av jakten på snabba kickar och bekräftelse i form av tillfälligt sex och omedelbar tillfredsställelse. Om man istället sparar den kicken och tillfredsställelsen och delar det tillfället med någon som man verkligen tycker om tror jag att man sparar en skatt som man sedan kan behålla mycket längre.

SARA

De siffror som presenteras speglar nog förekomsten av otrohet i större utsträckning än de polyförhållanden övriga artiklar i serien handlat om. Vuxna människor får leva sina liv som de vill men att ljuga för sin partner (otrohet) kan aldrig leda till nåt positivt. Om alla inblandade är överens om att inte vara trogna så har omgivningen inget med det att göra.

WERT

I detta samhälle slarvas det otroligt med kärleksrelationer, tycker jag. Det är ett materialistiskt konsumtionssamhälle vi lever i där det är så lätt att sticka iväg för nya sensationer och kickar och upplevelser. Det fysiska, kroppen har en enorm fokusering. Ett så vanligt fenomen i samhället är ju att fly ifrån det som är jobbigt och svårt, att bedöva sig på olika sätt med alkohol, piller, droger och nya kickar för att bli bekräftad. Tro att gräset är så mycket grönare på andra sidan, vilket det oftast inte är utan kanske mer än vidbränt.

CAMILLA STJERNSTRÖM FORSELL

Alla sina egenheter och lustar. Total tillfredsställelse är inte nödvändig. Livet kan vara nog så bra ändå och handlar inte bara om detta. Varför överhuvdtaget leva tillsammans med någon om man inte klarar av det, utan att snegla på andra?

MARGO