”I princip inget av det vi människor gör är naturligt. I så fall kan vi inte använda eld, medicin eller fortskaffningsmedel”, skriver signaturen Jasmine som svar på kommentarerna om att homosexualitet strider mot naturen.
Men signaturen Björn håller inte med: ”Jag tycker att det är onaturligt att ett barn ska ha två mammor eller två pappor. Kärnfamiljen är självklar som social bas i vårt samhälle”.
Signaturen Sebastian vänder sig mot argumentet att barn till homosexuella får sämre förutsättningar än barn till heterosexuella:
”Barn mår dåligt av vuxna som sviker. Vad det är för kön på dem som inte gör det spelar ingen som helst roll”, skriver han och signaturen Biståndshandläggare håller med:
”Det finns studier som visar att barn i samkönade relationer mår lika bra som andra barn. Enda skillnaden man möjligtvis kunde märka var att dessa barn var något mer socialt utvecklade och hade en mer flytande inställning till vad som var manligt och kvinnligt när det gäller könsroller”.
Här är fler läsarröster ur debatten på SvD.se:
Anders: ”Jag respekterar inte homosexuella för att de är homosexuella. Men jag kan respektera dem för vad de åstadkommer i livet”.
Ola: ”Det handlar inte om att respektera homosar för att de blir kära i eller sätter på någon av samma kön. Det handlar om att respektera sina medmänniskor. Jag respekterar heterosar trots att de gör något jag inte förstår mig på”.
Moralpredikarens antagonist: ”Alla har rätt att inte acceptera andra människors livsval. Det betyder dock inte att den ena ska pracka på den andres moraliska värderingar. Respektive part har dock all rätt att knyta näven i byxfickan”.
Tommy: ”Tröttsamt att höra om alla bögar som gillar paljetter, schlager och strass. Var finns alla manliga bögar, män som gillar män?”
Putte: ”Tröttsamt med denna massmediefixering på homokulturen”.
Några läsare delar också med sig av sina egna erfarenheter av att komma ut som homosexuell.
”Att växa upp i ett litet samhälle på 70-talet då normen var gjuten i betong och man inte talade om det som gick utanför denna norm är inte lätt. Hur ska man kunna komma underfund med sig själv i ett sånt läge?”, undrar Joakim och signaturen Heterobög skriver så här:
”Tack för att ni skrev så brett och djupt om denna fråga, att komma ut i vuxen ålder. Det har jag gjort. Det har varit omtumlande tre år med blossande kärlek, nya vänner, nytt sex, festande men också en jobbig skilsmässa, stor ensamhet, jobbiga erfarenheter och djup ångest. Ofta skrivs det mest om unga homosexuella. Tack för att ni skrev om mig och min situation. Det gav mig hopp och insikt i att jag inte är ensam”.
