Vulva vestibulit är ett oerhört angeläget ämne, som det talas alldeles för lite om. Ibland kommer kvällstidningarna på att det finns - och smäller upp feta rubriker med skräckbeskrivningar. Det gör inte att det blir lättare att prata om.
Jag har lidit av samlagssmärtor i över tio år, är nu 28 år. Precis som tjejen ni intervjuade började det för mig med en rad svampinfektioner i samband med att jag började äta p-piller i tonåren. Det började klia och göra ont, helt enkelt. Jag fick flera behandlingar mot svamp och blev till och med medicinerad för klamydia några gånger trots att jag inte hade det.
Sex har jag inte haft på fem år, jag och min sambo lever utan det. För oss går det bra, det svåraste är egentligen att känna sig som ett missfoster för att man inte fungerar ”som man ska”. Folk runtomkring oss har börjat skaffa barn och det tas för självklart att vi också ska det. Jag brukar le och låtsas som ingenting, för folk blir så besvärade om jag säger rakt ut att ”nej, vi har inte planerat barn eftersom jag inte kan ha sex”.
Jag tror inte att det här problemet är något nytt, det är nog bara så att det har blivit uppmärksammat först nu. Det verkar som om kombinationen p-piller, svampinfektioner och att ha mycket press på sig är något gemensamt för många. Vad orsaken än är, är det viktigaste att vi börjar prata om det på ett avdramatiserat sätt.
Vi tjejer och kvinnor med vestibulit och liknande problem är många, men vi håller käft för att det är skamligt att inte kunna eller vilja ha sex. Dessutom krävs bättre kunskap hos sjukvården och att de inte låter oss ge upp.
Karin

Nu har jag läst Idagsidans artiklar om vestibulit och blivit mer och mer övertygad om att mina misstankar om p-piller som orsak till mina hemska smärtor är rätt. Jag började med p-piller efter att andra hade övertygat mig om dess förträfflighet, fast långt efter att jag hade fått mens och efter min sexdebut. Det är jag väldigt glad över idag. Jag hann lära känna min kropp, min menscykel, min sexualitet och min personlighet innan
p-pillren ändrade allt!
Med min första pojkvän hade jag aldrig ont, inte ens första gången. Vi använde kondom. Jag har alltid varit mycket intresserad av sex, haft mer lust än killarna och aldrig varit rädd. Sedan hände något när jag blev tillsammans med min nuvarande man. Jag fick helt plötsligt jätteont.
Först trodde jag att jag var ovan, men det gick inte över och det skar som knivar i underlivet! Lust hade jag ju. Jag vågade inte berätta heller. Det gick inte att begripa eftersom jag aldrig tidigare haft ont. Enda skillnaden var att jag en tid innan vi träffades hade börjat med p-piller.
Av min oförstående gynekolog fick jag en glidsalva som inte hjälpte. Tillsammans med min sambo läste vi om en annan preventivmetod som passade oss (Naturlig Familje-Planering, NFP och Billingsmetoden) och slutade med p-piller. All smärta försvann och den har aldrig kommit tillbaka! Tack och lov fick jag aldrig svamp. Jag har heller aldrig använt tampong.
Jag tror att p-pillret gjorde mina slemhinnor torra, kanske minskade lusten något, kanske påverkades slemhinnorna på något annat sätt. Om man inte blir tillräckligt upphetsad och våt, eller om man är torr i slemhinnorna så utsöndras inte tillräckligt med sekret i slidan som skyddar vid penetrering.
Som jag förstår det kan man få svamp och urinvägsinfektioner lättare om man äter p-piller. Infektioner och salvor med kortison gör också slemhinnorna skörare. P-piller stoppar ju ägglossningen och därigenom får man inte heller någon möjlighet att känna sig så där enormt kåt, upphetsad och jätteblöt i slidan med ett härligt, underbart sex.
Jag tycker att p-piller är världens största experiment med kvinnor som försökskaniner. Obegripligt att inte barnmorskor och gynekologer tar detta på allvar. De vågar kanske inte. Förresten är det inte konstigt att man spänner sig när det gör ont, men det är inte det som är huvudorsaken till vestibulit. Om man blir deppig till humöret av p-piller och därför får antidepressiva medel är det inte konstigt att sexlusten försvinner. Stå på
er tjejer och prata med varandra om det! Försök hitta alternativ till p-piller.
Gilda

Nu har jag inte smärtor längre, men i efterhand förstår jag att i mitt fall berodde vestibuliten till stor del på att jag undvek sex. De läkare som rekommenderar unga, fullt friska tjejer att dra ned på sex, framför allt om de har en fungerande sexpartner, gör dem en otjänst.
Mina smärtor började redan i 17-årsåldern och höll i sig till och från under 6 år. Som även andra tjejer verkar erfara, fick jag olika besked från läkare till läkare. De flesta gav rådet att inte ha penetration vid samlagen och att avvakta tills jag blir mer avslappnad och upphetsad.
Problemet är att ju mer man kommer ifrån sex, desto svårare blir det att slappna av i de avgörande ögonblicken. Till slut kom jag till en mycket kompetent gynekolog på Rosenlunds sjukhus i Stockholm, vars enda råd var att utnyttja mitt förhållande med en förstående pojkvän och ha så mycket sex som möjligt.
Eftersom det gjorde så ont var enda sättet att använda
smärtstillande medel, ha korta samlag och bara göra de få ställningar där inte det mest känsliga området i slidan berörs. Detta låter kanske konstigt, men efter ganska kort tid blev problemen bättre och samlagen gick av sig själva, och nu är smärtorna sedan flera år borta.
Jag tror problemet är att en smärtsam upplevelse i unga år utlöser en spänning. Smärtan kan vara på grund av en oerfaren sexpartner, eller upprepade svampinfektioner som gör samlag outhärdliga. I samband med att man spänner sig ytterligare och dessutom blir rädd för samlag, kan inte spänningarna kontrolleras även om kroppen är upphetsad. I och med att det har både fysisk och psykisk orsak, måste det behandlas på samma sätt. Smärtstillande medel som underlättar samlaget gjorde så att jag kunde slappna av tillräckligt och efter ett tag infann sig inte kramperna på samma sätt längre. Sedan har det bara gått bättre.
Lisa

Jag heter Sofia jag är 30 år och jag har haft kronisk vestibulit sedan jag var 15 år (1991). De första två åren sökte jag några gånger för att jag trodde det var urinvägsinfektion eller svamp men de såg inget, sedan läste jag en artikel i Vecko-Revyn om ”brinnande vulva” och kände igen mig direkt.
Efter drygt tre års celibat träffade jag en kille som jag återupptog mitt sexliv med igen och då började problemen på nytt. I ren desperation började jag använda xylocain-salva vilket underlättade lite men jag hade fortfarande svåra smärtor vilket påverkade hela mitt liv.
Hösten 1997 kom vändningen, efter att ha träffat säkert 20 gynekologer så fick jag tid på Lunds universitetssjukhus. Det första jag sa till läkaren var att jag ville ha en diagnos annars skulle jag inte gå därifrån. Efter undersökningen fick jag en remiss till operation och tre veckor senare så opererades jag av en specialist på kvinnokliniken. Återhämtningen var jobbig, ungefär som efter en förlossning, men resultatet blev över all förväntan. Jag har fortfarande ett område i slidöppningens främre del som är känsligt, men i och med att hela den bakre delen togs bort har jag blivit mer ”tålig”.
Jag tror att min vestibulit är medfödd, den kom samtidigt som jag började ha sex regelbundet, innan jag fick p-piller och innan jag hade haft min första svampinfektion. Jag kan fortfarande bara ha sex 2-3 gånger per cykel (i månaden alltså) och inte längre än 5-8 minuter penetration per tillfälle.
Mina tips är: Ha lagom med sex. Värm upp ordentligt innan sex, är du bättre på att onanera själv för att bli våt så ha det som en del av förspelet. Mycket glidmedel (en sort som du trivs med). Tala med din partner. Använd xylocain-salva när du har ont eller när du ska ha sex. Ta tabletter oralt mot svamp (använd inte salvor). Ha inte för tajta jeans och string- eller syntettrosor. Klä dig luftigt när det är varmt. Ta det försiktigt när du cyklar och undvik spinning. Undvik varma bad och bubbelpooler. Duscha inte rakt upp i underlivet. Ta hand om dig själv, ta det lugnt när du har ont, men glöm inte att ha roligt.
Till sist vill jag säga att vestibulit är ett problem som
både rör killar och tjejer, killars höga förväntningar vad gäller hur ofta och länge man ska ha sex förvärrar ofta en redan jobbig situation. Det är betydligt lättare som två heltidsarbetande småbarnsföräldrar att acceptera att men bara kan ha sex en eller två gånger i månaden.
Sofia

Jag är en kvinna på 32 år som drabbades av vestibulit för ett par år sedan. Jag tror att det kan finnas flera orsakerna till vestibulit - både fysiska och psykiska, men i mitt fall är orsakssambandet mycket klart fysiskt.
Det hela började när jag för första gången i livet vid 28 års ålder började äta p-piller. Knappt en månad efter jag börjat med p-pillren fick jag den första svampinfektionen. Hade tidigare i livet aldrig haft svamp.
Den följdes sedan av ytterligare svampinfektioner under cirka ett år. Behandlade på uppmaning av gynekolog flera gånger med receptfria svampmediciner, som inte riktigt kunde bekämpa svampen och som jag dessutom utvecklade överkänslighet mot. Kroppen hann aldrig riktigt läka ut mellan infektionerna och successivt blev det allt smärtsammare att genomföra ett samlag även då jag inte hade svamp.
Efter otaliga besök hos olika gynekologer fick jag till slut diagnosen vestibulit efter kontakt med specialist på Odenplans läkarmottagning. Där uppmanades jag också att prova hålla upp med p-pillren. Som ett under försvann svampinfektionerna.
Genom kontakten med specialisten fick jag också utskrivet xylocain gel som jag behandlade med i ett halvt år. Upprepade svampinfektioner kan leda till inväxt av nervtrådar runt slidöppningen som gör den känsligare. Xylocain gel bedövar de överaktiva nerverna och kan därmed ge lindring. För mig fungerade det och jag fick tillbaka mitt sexliv precis som det var innan p-pillren.
En stor hjälp under hela den här processen var min underbara pojkvän, nu man, som var oerhört förstående. Vi lyckades mot alla odds upprätthålla vårt kärleksliv även då jag inte kunde ha penetrerande sex, genom att göra andra saker för att vara nära varandra. Det är viktigt att komma ihåg att sex är så mycket mer än själva penetreringen.
Viktigt är att våga prata med sin partner om problemen även om det är jobbigt. Bit inte ihop och genomför samlag om det gör ont - det gör det bara värre! Som kvinna kan man känna sig otillräcklig för att man inte kan ha riktigt samlag, men det finns så många andra sätt att ge varandra njutning. Tills din kropp har läkt, använd tiden till att utforska det istället.
Min historia är bara en av många. Kanske finns det någon som känner igen sig. Jag uppmanar de kvinnor som har liknande problem som mina att se först och främst se till att de får behandling för sin svamp. Använd inte receptfria svampmedel för länge utan kräv att få utskrivet tabletter.
Nolina

RFSU-kliniken har sedan tio år arbetat med kvinnor med denna problematik. En av anledningarna till att vi började med detta arbete var att kvinnor beskrev att de hade svårt att få hjälp och att de inte upplevde sig bli tagna på allvar. Kvinnorna saknade just det som Nina beskrev i artikeln (SvD 6/9) att inte vården var mera ”uppsamlande”. Vi fann att behovet av kontinuitet var stort liksom behovet av tid för kvinnorna att få tala om sin situation och sina tankar kring sitt problem. Vi har utvecklat ett arbetssätt där både medicinsk personal (gynekolog, barnmorska) och psykoterapeut medverkar och som innebär kontinuitet, behandling för vestibuliten samt ett utrymme för kvinnan - och ibland hennes partner - att samtala om sin situation och sina problem.
RFSU Kliniken: Marianne Göthberg, socionom, Christina Rogala, barnmorska, Gullvi Sandin, leg. psykoterapeut.