När Charlotte och hennes man väntade sitt första barn bodde de i London och Charlotte bjöd över svärföräldrarna för att de skulle lära känna varandra litet mer. Hon var mån om att bygga upp en bra relation till sina svärföräldrar nu när de själva skulle bli föräldrar.

Men svärföräldrarna tackade nej med motiveringen ”Vi kommer när du har något att visa upp.” Det tog Charlotte ganska hårt.

Ungefär så har relationen fortsatt de senaste tio åren. Svärmor älskar att träffa sina barnbarn, men går gärna till barnens rum och stänger dörren eller markerar på annat sätt att det inte precis är umgänge med svärdottern hon längtat efter.

– Jag tror att det bottnar i att vi är extremt olika. Vi kommer från olika bakgrund, uppfostran och utbildning, säger Charlotte.

I dag har hon resignerat, försöker att minimera umgänget med svärmor och att inte hetsa upp sig inför besöken.

Men den allra första gången svärföräldrarna var på besök storgrät hon på kvällen och bad sin man att skicka hem dem. Då var äldste sonen Erik bara tre veckor.

– När svärmor klev in så sade hon ”Nu har du barnvakt så nu kan du gå i väg och göra dina ärenden”. Jag kände henne inte så väl så jag lommade snällt iväg, trots att det absolut sista jag ville var att vara borta från min treveckas bebis. Jag minns hur jag vankade runt kvarteren, tittade på klockan hela tiden och undrade hur länge jag måste vara borta.

Den där helgen skrek Erik mycket mer än vanligt. Svärmor gick runt och sade ”Det är så konstigt att bebisen skriker så mycket och man inte vet varför”. Det upprepade hon flera gånger. Som nybliven och osäker förstagångsförälder blev Charlotte ledsen och förtvivlad. Inte blev det bättre av att svärmor kommenterade Charlottes vattendrickande med ”stackas Erik, det blir ju bara lättmjölk i brösten när din mamma dricker så mycket vatten”.

– Det händer ibland fortfarande att hon tar upp hur mycket Erik skrek när han var bebis och då har jag på tungan att säga att ”förstår du inte att det berodde på att jag blev så nervös av att ha er där”.

Barnen däremot har roligt med farmor. Hon leker med dem och läser för dem. I bland blir Charlotte sårad när svärmor stänger barnkammardörren och ibland blir hon arg. En gång när Erik hade födelsedagskalas stod Charlotte i köket och lade sista handen vid tårtan. När hon kom ut hade svärmor släppt in alla gästerna och börjat med presentöppningen utan att säga till Charlotte.

– Då blev jag otroligt ledsen över att bli degraderad till något slags kökstjänst, det är ju ändå mitt hus. Jag vill gärna vara med när min son tar emot sina gäster och packar upp sina paket. Det var nog inte medvetet som hon uteslöt mig, jag tror bara att hon tyckte det var så trevligt att ta hand om barnen och presentöppningen.

Charlotte och svärmor talas sällan vid i telefon. Hon hade en bättre relation med sin svärfar så länge han levde, de hade en ömsesidig respekt för varandra.

– Han var oerhört intressant att sitta och diskutera med. Sedan han dog för några år sedan har min relation till svärmor försämrats. Eftersom jag uppskattade honom så ansträngde jag mig förmodligen mer när det gäller svärmor, säger Charlotte.

Att Charlotte och svärmor inte har någon vidare kontakt tror hon beror på att svärmor ser henne som en främmande fågel. De kommer från olika samhällsklasser, har olika politisk uppfattning och skilda intressen. Om de har en diskussion om att det är hemskt med alla varsel i lågkonjunkturen och Charlotte påpekar att det ändå är bättre att företagen varslar nu för att kunna överleva, så tas inte det väl emot.

Men det är andra pilar som sårat mest. Som när Erik skulle börja dagis och svärmor sade till honom ”Stackars Erik som ska börja på dagis, farmor vet hur hemskt det är på dagis, stackars dig när mamma ska börja jobba”. Charlotte stod bredvid, men svärmor låtsades inte om henne utan vände sig till Erik. Eller när svärmor kommenterade deras sommarställe i skärgården med ”Här är så mycket branta berg och vatten att barnen inte kommer att överleva”. Och hon kommenterar bara hur lika barnen är sin pappa, aldrig mamma.

Charlottes man håller ganska låg profil vid släktträffarna. Han har aldrig sagt till sin mamma när hon sagt något dumt till Charlotte.

– När jag hör med mina kompisar som inte heller har en optimal relation med svärmor tror jag att det är litet typiskt, männen går inte emellan utan hukar. Det är kanske inte deras konflikt.

Charlotte tycker om sin mans syskon och ibland har de riktigt trevligt, men det är sällan samtal som berör.

– Det blir aldrig djupa eller animerade diskussioner när vi träffas. Jag märker tydligt på min man att han är en annan person när hans familj är här. Han sätter sig gärna i ett hörn och säger inte så mycket medan han är oerhört utåtriktad annars.

Då kan Charlotte surna till och efteråt påpeka att det inte är hennes sak att underhålla hans familj och det kan hennes man hålla med om.

– Det är klart att han märker att jag blir spänd och irriterad innan svärmor kommer och kan hetsa upp mig för saker när hon är hos oss. Han tycker att jag ska ligga lågt och inte bry mig om henne. Men jag har sagt att om det vore min mamma så skulle jag prata med henne. Men jag tror inte att man har den bakgrunden att diskutera i hans familj, man lägger hellre locket på i sådana här situationer. I min familj är vi väldigt raka, är det något som skaver i skon så säger man det.

Men hennes svärmor har aldrig försökt gå emellan sin son och svärdotter genom att klaga på Charlotte inför honom, vilket Charlotte sätter på hennes pluskonto. Charlotte har aldrig satt sig med svärmor och talat om problemen.

– Det är kanske en känsla att om inte min man kan prata med henne så är det frågan om jag kan. Men förmodligen borde jag ha gjort för länge sedan i stället för att samla på de här irritationsmomenten. Det är aldrig ens fel när det blir besvärligt, jag blir förmodligen lika osmidig som hon när jag blir arg.

Om svärmor skulle beskriva sin relation så tror Charlotte att hon skulle börja med att säga att hon träffar sonens familj för lite.

– Jag brukar alltid säga att hon ska höra av sig när hon vill komma, men samtidigt känner hon väl att det inte är jättehjärtligt.

Sedan barnen kom har de varannan jul bjudit hem hennes föräldrar och varannan jul hennes mans föräldrar. I år var det svärmors tur att komma, men hon har valt att fira på annat håll.

Charlotte tycker i sanningens namn att det är ganska skönt, men barnen har klagat lite på att det bara blir familjen i jul. Charlotte har varit noga med att inte tala illa om farmor inför barnen, men märker på äldsta sonens forskande blickar att han börjar förstå att mamma blir på dåligt humör när farmor ska komma.

Om Charlotte fick önska så skulle hon vilja ha en varm och nära svärmorsrelation där hon kunde fråga svärmor till exempel om hon ser likheter mellan hur barnen är och hur deras pappa var när han var liten.

– Det är viktigt för barnen att ha en kontakt med den äldre generationen, man ser hur mycket de uppskattar farmor, mormor och morfar. De får lite annorlunda uppmärksamhet än de får av sina föräldrar. Jag har vänner som har far- eller morföräldrar i närheten och det är en otrolig avlastning. Tänk att kunna ringa när det har kört ihop sig en eftermiddag, men det är rent själviskt. Det viktigaste är barnens relation med den äldre generationen.

Fotnot: Personerna i artikeln heter i verkligheten något annat.