Som vuxna mår barn till skilda föräldrar lika bra som jämnåriga där mamma och pappa fort farande är tillsammans. De flesta är i dag till och med nöjda med hur det nya familjelivet har utvecklats, visar en avhandling i barn- och ungdomspsykiatri.

– Barn som fått en rimlig förklaring till skilsmässan och haft föräldrar som lyckats härbärgera sina svåra känslor mår ändå oftast bra, förklarar med dr Teresia Ängarne-Lindberg som intervjuat 76 vuxna skilsmässobarn 15-20 år efter att mamma och pappa separerat.

Men en del av dem är kvar i en besvikelse över att det blev som det blev. Den gemensamma nämnaren är då att de aldrig riktigt förstått skilsmässan fastän det var så länge sedan.

– De som mår dåligt fick för litet information om varför föräldrarna delade på sig och för litet stöd av den närmaste omgivningen. Särskilt tungt har det varit för dem vars föräldrar fortsatt att kriga: trots ett jobbigt uppbrott blev det ändå inte bra. Om det aldrig tar slut får ju såret aldrig läka.

När Teresia Ängarne-Lindberg bestämde sig för att följa upp hur det gått för barnen till ett antal par som begärde skilsmässa vid Linköpings tingsrätt 1987-1988 trodde hon att det skulle ha satt spår i deras mentala hälsa. Men jämfört med en kontrollgrupp med unga vuxna från hela familjer var det ingen statistiskt säker skillnad alls, vare sig psykiskt eller fysiskt. Barnen – som nu var mellan 22 och 33 år – mådde lika bra som andra.

Ändå visar deras berättelser som vuxna två tydliga mönster: Medan den största gruppen är tillfreds med utvecklingen, bär några ännu på en besvikelse över skilsmässan. De är arga på den ena föräldern – eller bägge – för att de tröstat sig hos barnen, skapat lojalitetskonflikter för dem eller fått dem att känna sig ensamma och övergivna.

I de här fallen saknade barnen information om skilsmässan och klagar på föräldrarnas oförmåga att tala om känslorna i samband med uppbrottet. Barnen kan också uppleva skuld för att de inte kunde stoppa separationen. ”Man undrar varför allt hände, om det berodde på en själv eller om man hade kunnat förhindra det” berättar en 23-åring kille som hör till de besvikna i studien.

– Det är viktigt att förstå att en skilsmässa inte är avgörande i sig, säger Teresia Ängarne-Lindberg. Allting handlar om hur föräldrarna har det före, under och efter. Var de inte överens under äktenskapet kan det bli fortsatt svårt efteråt. Och alla delar inte på sig för att de grälar så mycket, utan för att de tillsammans inte kan skapa de liv de vill leva. Om de inte ens bråkar har barnen ännu svårare att förstå varför de skiljer sig.

Barn som upplever att skilsmässan inte medfört någon skillnad för familjen kan ha svårt att förstå vad som egentligen hände. De ser hur föräldrarna ”inte var glada innan och inte blir glada efter”, som Teresia Ängarne-Lindberg beskriver det. Mamma eller pappa kanske till och med får det värre. Om någon av dem dessutom blir mindre närvarande i barnens liv är det ytterligare en förändring till det sämre.

– Däremot ska man inte tro att allt hade varit bra om de inte skilt sig, påpekar Teresia Ängarne-Lindberg. Föräldrarna hoppas att om de skiljer sig blir allt bra, och hittar ingen annan lösning. Men ibland skulle de kanske stanna upp och ta reda på vad de själva och barnen behöver, annars är det lätt att upprepa beteendet i nästa relation. Vuxna har ett val. Det har inte barn, som då kanske får vara med om fler separationer.

När de nöjda skilsmässobarnen förklarar vad föräldrarna gjort bra, handlar det om att mamma och pappa kunnat hantera sina känslor vuxet och inte lutat sig mot barnen när de känt sig ledsna och övergivna. De har valt andra vuxna som bollplank och låtit bli att prata skit om den andra föräldern.

I den besvikna gruppen fanns de som under skilsmässan kände sig svikna även av den närmaste omgivningen, som släktingar och andra vuxna kring barnet. Att ingen hade frågat om de behövde prata om föräldrarnas separation gjorde att de hade känt sig för sakade och oerhört ensamma.

Det allra mest fatala misstaget är dock, varnar Teresia Ängarne-Lindberg, att alltför snabbt dra in barnen i att flytta ihop med en ny partner.

– Föräldrarna kanske är igenom skilsmässan, men barnen är fortfarande i en sorgeprocess. De kan inte vara glada åt att det kommer en ny – som kanske tar mamma eller pappa ifrån dem.

Har de som är besvikna goda relationer till sina föräldrar i dag?

– I den gruppen har föräldrar försvunnit ur barnens liv något mer än i gruppen nöjda, så besvikelsen kan vara svår att reparera. Oftast handlar det om papporna, som var mer förtvivlade och på den tiden hade en tuffare kamp än mammorna för att få behålla kontakten med barnen. Så är det än i dag.

I den nöjda gruppen var det just omgivningens stöd under och efter föräldrarnas separation som var ett av skälen till att barnen kunnat acceptera skilsmässan. De hade fått möjlighet att bearbeta händelsen så länge de behövde, blivit lyssnade på och fått hjälp med att hantera en så pass svår erfarenhet. I efterhand tycker de att hela familjen fått det lika bra eller bättre.

”De var inte lyckliga ihop, och det var inte kul. Som jag ser det i dag var det en drömskilsmässa, för allt är så bra nu och de kommer så bra överens”, förklarar en 27-årig man i studien.

– Föräldrar som mår bra blir också bra för barnen. När de ser att bägge får det bättre efteråt kan de också förstå vad som gör att mamma och pappa inte kan leva ihop. Då kan de börja acceptera skilsmässan, förklarar Teresia Ängarne-Lindberg och talar om vikten av att ha en ”känsla av sammanhang”.

Händelser som är begripliga, hanterbara och meningsfulla ger denna känsla och människor har den i olika grad. Att förstå vad som sker gör det lättare att bearbeta kriser.

– En hög känsla av sammanhang ger bättre beredskap för många svårigheter i livet. Vettiga föräldrar har lagt grunden redan före skilsmässan genom att lära barnen hur händelser kan vara begripliga och hanterbara. Personer med låg känsla av sammanhang har det svårare i livet, även om föräldrarna inte skilt sig.