”Mogen romantiker”, ”Vårgumma söker gubbe”, ”Man i sina bästa år”.
När nätdejtning var nytt drog det främst till sig en ung och teknikintresserad publik. Men i takt med att den äldre generationen blivit allt mer datorvan har fler gett sig ut på nätet på jakt efter nya partner och vänner.
En engelsk sociologiprofessor som studerat nätdejtning bland 65-åringar och äldre, tror att allt fler kommer att inleda nya parförhållanden på ålderns höst tack vare möjligheten att mötas på nätet.
En av dem som kopplat upp sig är 81-åriga Bruno Barkels.
– Så länge min fru levde hade vi massor med vänner, men när hon gick bort för fyra år sedan blev jag tvärt ensam. Eftersom jag inte är så framåt när det gäller att träffa folk, passar nätet utmärkt. Där kan man mejla under en tid och successivt bilda sig en uppfattning om varandra, säger han.
Sedan några år tillbaka är Bruno Barkels medlem på den svenska webbplatsen Seniorkontakten. Sajten vänder sig till personer från 50 år och uppåt och genomsnittsåldern ligger på 65 år. Sedan

Seniorkontakten startade för fem år sedan har ungefär 13 000 medlemmar registrerats. Av dem är mellan 1 400 och 1 700 aktiva i dagsläget. 65 procent är kvinnor.
Seniorkontakten består delvis av en kontaktförmedling där man kan söka efter partner eller vänner inom olika åldersspann och från olika delar av landet. Tycker man att någon verkar passande kan man gå in på den personens ”profil” för att se vad han eller hon har skrivit om sig själv.
– Seniorkontakten är toppen – och jäkligt seriöst. Man har ju mer gemensamt med personer i samma ålder. Jag har testat en annan kontaktförmedling på nätet också och där fick jag några svar från kvinnor i 50-årsåldern. Även om jag är pigg och fullt frisk, måste jag ju ha varit alldeles för gammal för dem, säger Bruno Barkels.

På frågan om han hoppas träffa en livskamrat via nätet skrattar han och svarar: I min ålder? Jag kanske bara lever ett eller två år till… Men jag försöker leva i nuet.
Nej, egentligen är han mest ute efter väninnor för gemensamma promenader, teater- och restaurangbesök. Han har inget emot manliga vänner, men har undvikit att kontakta män eftersom han är rädd att det ska misstolkas som en invit.
Men även om det inte främst är kärleken som Bruno Barkels söker på nätet, har han haft ett kortare förhållande med en kvinna som han träffade via Seniorkontakten. Hon var knappt 60 år och efter att de skrivit till varandra ett tag kom hon och bodde hos honom ett par veckor.
– Vi hade det jättetrevligt. Andra gången hon hälsade på mig hade jag oturen att hamna på sjukhus för en felbehandling av knäet och då hälsade hon på mig varje dag – samtidigt som hon skötte om huset och trädgården åt mig.
– Hon var fantastisk, men vad hon såg hos mig kan jag inte förstå. Hon påstod att åldern inte betydde något för henne, men det är klart att den gör. Jag är realist och skrev kort därefter ett brev där vi avslutade vår relation. Men vi är fortfarande nära vänner.

56-åriga Anna Jarås har också varit medlem i Seniorkontakten ett par år. I början kände hon sig lite för ung, men samtidigt uppskattar hon det lugnare tempot inne på sajten. Hon gillar också att det inte bara är en partnerförmedling, utan en mötesplats i vidare bemärkelse. Ofta kollar hon in både nya manliga och kvinnliga medlemmar.
– Jag har fått flera djupa vänskaper via nätet. En kvinna fick jag kontakt med för åtta år sedan via en annan sajt. Vissa dagar mejlar vi varandra flera gånger och det går aldrig mer än två veckor mellan kontakterna. Eftersom vi bor på olika håll i landet hade vi nog aldrig träffats om det inte vore för nätet.
Anna Jarås har även lagt upp en presentation av sig själv på Seniorkontaktens kontaktförmedling. Hittills har hon haft två, tre dejter per år. En har lett till ett flerårigt förhållande.

Fördelen med att söka nya kontakter på nätet är enligt Anna Jarås att man lättare kommer under ytan. Har man mejlat ett tag så framskymtar personligheten ofta ganska väl, åtminstone om personen i fråga har hyfsat lätt att uttrycka sig i skrift.
– Det är viktigt med en bra dialog. Det händer att jag fastnar i en konversation där jag ställer en massa frågor, medan mannen inte frågar mig om något – eller ställer en fråga som jag tydligt har besvarat i min presentation. Ibland frågar jag rakt ut varför han är så ointresserad och ibland låter jag bara konversationen rinna ut i sanden.
En hel del personbeskrivningar på Seniorkontakten har kompletterats med bilder. I de personliga fotoalbumen kryllar det av fotografier på gråhåriga mormödrar och farfäder som stolt visar upp sina barnbarn. Andra har lagt ut bilder på korsstygnsarbeten, bridgepriser eller husdjur.
– En del tycker att det är lite larvigt att lägga ut bilder på annat än sig själv, men jag tycker att det säger en hel del om personen. Samtidigt är det viktigaste för mig hur personen uttrycker sig. De som knappt berättar något om sig själva eller skriver att man kan mejla och fråga om man vill veta något, sorterar jag snabbt bort som ointressanta, säger Anna Jarås.

Även om en hel del medlemmar säkert hoppas möta kärleken på Seniorkontakten, är det många som i första hand ser det som en virtuell plats för umgänge. 72-åriga Britt-Liss Nilson är en av dem. Hon bor i Bastuträsk och när hon gick i pension hade hon
aldrig ens rört en dator. Men så åkte hon på en PRO-kurs i datorkunskap och sedan dess har hon varit fast. Hon slår på datorn så fort hon vaknar och låter den sedan stå på hela dagen.
– Det är ju lite beroendeskapande. Datorn har blivit det sällskap som tv:n var tidigare. Förr följde jag tv-serier, men det gör jag knappt längre. När jag går in på Seniorkontakten och ser någon som jag känner, skickar jag genast en liten hälsning och önskar en trevlig dag.

Tillsammans med en grupp andra medlemmar ägnar sig Britt-Liss Nilson också åt olika lekar via Seniorkontaktens chattforum. På helgerna händer det att hon drar igång ett slags virtuellt rollspel. Så här gick det till en kväll i våras: Britt-Liss frågade på chatten om någon fiskeintresserad ville åka med till Hornavan och pimpla röding. Snart ramlade det in ett antal inlägg från intresserade medlemmar. Någon skrev att han tänkte ta med sig chokladkask. En annan frågade mer erfarna pimplare om lämplig fiskeutrustning och bästa betet.
När chattkonversationen efter mycket om och men landat vid sjön Hornavan drog det virtuella fisket – och diverse sidoaktiviteter – igång. En beskrev på chatten hur han kom dit med husvagn. Efter en stund bad en frusen kvinnlig ”chattfiskare” att få komma in och värma sig. Och tydligen blev det mer än så för ”husvagnen gungade något förskräckligt”, enligt en annan chattare som hoppades att isen skulle hålla…
– Det händer att andra medlemmar på Seniorkontakten skickar sura mejl om att vuxna människor inte borde hålla på med sådana här barnsligheter. Men vi har så roligt och de andra behöver ju inte läsa om de inte vill, säger Britt-Liss Nilson.
– På nyårsafton drog jag igång en nyårsbal på liknande sätt. Vi höll säkert på fram till ett, två på natten och efteråt fick jag många mejl från personer som sade att jag räddat deras nyårsafton. En kvinna rörde mig faktiskt till tårar. Hon skrev att det här var första nyårsaftonen som hon inte suttit och stirrat på telefonen hela kvällen i väntan på att barnen skulle ringa.

För dem som är intresserade av mer ”seriösa” konversationer finns även fasta debattforum på Seniorkontakten där allt ifrån politik till hälsa diskuteras. Det finns också möjlighet att bilda slutna diskussionsgrupper. Anna Jarås är med i en sådan. De är ett tiotal kvinnor som kallar sig ”skribenterna” och som varje månad skriver utifrån ett gemensamt tema. Texterna skickas sedan in och läses och kommenteras av de andra medlemmarna.
– I sommar ska vi faktiskt träffas allihop och bo två dagar hemma hos en av kvinnorna och skriva tillsammans. Jag tillhör de yngre i gruppen, annars är de flesta i 65-årsåldern och uppåt, berättar hon.
Och det är fler än ”skribenterna” som låtit nätkontakterna övergå till verkliga möten IRL (in real life). Förra sommaren var Britt-Liss Nilson med på en Finlandskryssning som arrangerades av medlemmar på Seniorkontakten. Och Bruno Barkels träffar varje månad ett gäng medlemmar i Stockholm. Sist var de på teater och restaurang.
– Eftersom jag är dyslektiker törs jag inte skriva några längre brev på nätet och då är de här middagarna bra eftersom man har möjlighet att bekanta sig lite mer med folk. En kvinna i 70-årsåldern som jag lärde känna har blivit en riktigt nära kompis. Vi har så trevligt ihop när vi ses. Nu har hon tyvärr fått ryggproblem, men vi ringer varandra varje dag.