”Här kan du möta ditt livs kärlek!” ”Flirta för stunden eller för livet.” ”Finn din tvillingsjäl.”

I sin marknadsföring är dejtningssajterna måna om att lyfta fram det positiva med att träffas på nätet. Ofta beskrivs webbportalerna som gigantiska mingelpartyn för glada singlar.

Och visst har en hel del människor hittat vänner för livet eller en partner som de kanske både gift sig och skaffat barn med. Men sajterna har även mörkare sidor. Det kan de flesta erfarna nätdejtare vittna om. I skydd av nätets anonymitet släpper vissa människor på spärrarna och överskrider gränser som de bara skulle fantisera om i vanliga livet.

– Sedan jag började gå in på dejtningssajterna i slutet av 1990-talet har stämningen blivit mycket råare. Då var folk artiga och trevliga, men i dag kan någon som läst ens profil skicka en fråga direkt: ”Vill du knulla?” Säger man nej kan man få till svar: ”Slipp då jävla fitta”, berättar 34-åriga småbarnsmamman Cecilia Beckroth.
Delvis tror hon att det handlar om tillgänglighet. De som tidigt sökte sig till nätet var ofta personer som hade tillgång till dator via jobbet. Eftersom de mestadels surfade på kontoret där risken för upptäckt var större, blev de försiktigare i sina kontakter.

I dag däremot är nästan alla ute på nätet. Den som inte har en egen dator stående hemma i arbetsrummet kan enkelt gå in på ett internetkafé. Det här gör att alla slags människor – med alla slags motiv – finns representerade på internet.

– Jag har träffat många trevliga personer via nätet, men man kan inte vara för romantisk eller blåögd. En gång satt jag och väntade på en dejt på ett kafé. Jag tänkte att vi skulle prata en stund över en kopp kaffe, men när han dök upp frågade han direkt om vi skulle gå till det hotellrum som han bokat. När jag förklarade att jag inte alls ville följa med, såg han väldigt förvånad ut.

Cecilia Beckroths intresse för datorer väcktes redan under högstadiet. När de första dejtningssajterna sedan började dyka upp i slutet av 90-talet sökte hon sig snabbt dit eftersom hon såg det som en chans att träffa människor som delade hennes passion för datorer. Under årens lopp har hon hunnit samla på sig en viss erfarenhet av nätrelationer och dejtning. Av de kontakter hon fått via nätet har hon träffat mellan 200 och 300 – både kvinnor och män – i ”verkligheten”. Många möten har varit positiva, men långt ifrån alla. När jag frågar henne om människor ljuger mycket på nätet, skrattar hon först bara till svar. Sedan börjar hon beskriva de typiska annonserna:

– Om det som människor skrev om sig själva skulle vara sant skulle exempelvis ett gym som SATS aldrig behöva göra reklam. 90 procent av alla människor tränar nämligen redan sju dagar i veckan… Alla har dessutom ”välordnad ekonomi”. Ingen uppger att han eller hon är arbetslös. I stället är man ”mellan två jobb” eller ”arbetar hemifrån”, säger Cecilia Beckroth.

Att man blivit dumpad av sin före detta är inte heller något man skyltar med. Tvärtom försöker de flesta genom olika formuleringar låta påskina att det minsann var de som tog initiativ till skilsmässan. ”Hon ville något annat än jag” är en vanlig beskrivning.

Många påstår också att de är nybörjare på nätet. Har de inte just blivit uppmanade av en kompis att gå in på dejtningssajten, så tittar de bara in som hastigast av ren nyfikenhet. Ingen vill framstå som ett hopplöst fall som trots att de kanske varit på ett par hundra dejter inte lyckats få någon på kroken och inleda en stadigare relation.

– Viss förståelse kan jag ha för att man vill sälja in sig på dejtningssajten så att de som läser ens profil ska bli intresserade. Men jag önskar också att flera kunde stå för att de faktiskt lever helt normala liv. Typ: ”Jag blev dumpad av frun, har stora amorteringar på huset och två skrikiga ungar som jag blir vansinnig på ibland.” säger Cecilia Beckroth.

Men försöken att putsa lite extra på den egna fasaden har hon ändå visst överseende med. Efter ett tag på nätet tar man med det i beräkningen när man läser folks profiler. De grövre lögner som vissa drar till med tycker hon dock inte är okej. Stadgade familjefäder som utger sig för att vara barnlösa singlar, till exempel.

– Jag brukar oftast träffa mina dejter på ett kafé. Då har det hänt att det har tittat fram små söta ungar ur plånboken när killen har öppnat den för att betala. En person försökte förklara bort fotografierna med att det var hans systers barn…

Att bli lurad av en person som i själva verket lever stadgat familjeliv, är förstås inte särskilt kul. Särskilt inte om man själv har hunnit investera en massa känslor i relationen. Cecilia Beckroth tycker dock inte att hon åkt på några riktiga smällar. Däremot har det några gånger hänt att hon stämt träff med personer som sänt ut väldigt obehagliga ”vibbar”. Nätet drar till sig alla slags personligheter och utifrån några få mejl kan det vara svårt att skilja de trevliga från de otrevliga – eller rent av farliga.

– En gång stämde jag träff med en man som sade sig arbeta som något slags terapeut. Usch, jag får lite ångest bara jag tänker på honom. Under hela mötet satt han och råstirrade på mig medan jag åt. Han sade att han var helt betagen av min skönhet och att han bara såg mig. Det var lite som en boaorm som skulle krama ihjäl sitt byte. Han var den mest ”creepy” person jag har träffat.

Cecilia svepte därför sitt te och ursäktade sig sedan artigt. Hon ville aldrig mer se honom, men inte heller provocera i onödan. Direkt efteråt slängde hon sim-kortet till den mobiltelefon som han fått numret till. Hon spärrade också mannens mejladress så att han inte skulle kunde skriva till henne igen på Spray Date.

– Som tur var träffades vi på ett kafé mitt på ljusan dan. Jag har många gånger fått förslag om att ses på mer avskilda ställen, men det går jag aldrig med på. De som inte kan visa upp sig med mig på stan, är jag inte intresserade av.

Cecilia väljer över huvud taget sina mötesplatser med stor omsorg. På det kafé där vi ses för intervjun har hon träffat ett antal nätdejter. Det är öppet och har fördelen av att ha två separata utgångar. Skulle stämningen bli obehaglig eller hotfull, kan hon ursäkta sig med att hon måste besöka toaletten och sedan snabbt smita ut bakvägen.

– Det har jag gjort ett antal gånger – även om det inte har varit några direkt farliga situationer. Om det känns helt fel under dejten försöker jag säga det till personen i fråga, men vissa vägrar att ta ett avvisande. I stället lutar de sig kanske fram och lägger handen på en samtidigt som de säger: ”Men du som verkar vara så snäll...” I det läget drar jag.

Under årens lopp har hon utvecklat en ganska stor känslighet för ”psykon”, som hon uttrycker det. Väldigt humörstyrda personer brukar hon exempelvis se upp för. Typiskt för dem är att de ena dagen skickar översvallande mejl där de deklarerar sin stora kärlek – trots att de knappt känner en. Sedan kan det vara helt tyst ifrån dem under flera veckor.

Personer som är för intensiva och angelägna får också Cecilia Beckroth att backa. Det har hänt att killar haft med sig presenter till hennes barn vid första mötet, trots att de inte ens träffat dem. Eller att hon knappt hunnit ut genom dörren efter dejten förrän de ringer på mobilen och vill stämma träff igen.

– På Spray Date finns det en diskussionslista med rubriken ”Spray Dates värsta pök.” Där går folk in och varnar varandra för obehagliga typer eller om de haft dåligt sex med någon. Ibland går jag in där och kollar.
För att skydda sig har Cecilia även en rad andra försiktighetsåtgärder. Hon är exempelvis ganska restriktiv med att lämna ut sitt telefonnummer. De gånger hon ändå gör det, uppger hon numret till en särskild mobil som hon bara använder för sina närkontakter. Skulle någon visa sig vara otrevlig och påhängsen, slänger hon sim-kortet och skaffar ett nytt mobilnummer. Hittills har hon gjort det ett 20-tal gånger.

Om det är möjligt brukar Cecilia Beckroth också kolla upp personerna som hon ska dejta i Skatteverkets folkbokföringsregister. Har de ett lite ovanligare namn eller om namnet kan kombineras med ålder eller bostadsadress, går det exempelvis att kontrollera om det finns fler personer skriva på den adressen.

– Det borde gå att hitta någon lösning där människor loggade in på dejtningssajten med sitt personnummer eller med sin e-legitimation, ungefär som när man gör bankaffärer på nätet. Jag vill absolut inte ha något storebrorssamhälle, men jag vill faktiskt veta vem det är som jag har kontakt med. Det skulle göra nätet till ett mycket tryggare ställe att träffa nya människor på.