När 48-åriga Agnetha Lundin började nätdejta för sex år sedan sågs det fortfarande som lite fult och pinsamt. En sista utväg för ”losers” som inte lyckats hitta någon partner på vanligt sätt. Inget man skyltade öppet med.
I dag däremot har nätets dejtningssajter blivit accepterade kontaktförmedlingar för människor i alla åldrar och livssituationer. Få höjer på ögonbrynen om de får höra att arbetskollegan eller kompisen träffat en partner via nätet.
– Det har verkligen skett en
attitydförändring. När jag i början berättade för äldre släktingar att jag nätdejtade ville de inte ens lyssna på mig, utan började genast prata om annat. Det var pinsamt. Så skulle man inte hålla på, berättar hon.
Agnetha var då relativt nyskild och bodde i Umeå tillsammans med sina döttrar på 9 respektive 11 år. Hon är utbildad förskollärare, men arbetade på ett dataföretag med att göra hemsidor.
Av en väninna fick hon tipset att surfa in på Spray som nyligen öppnat en sajt för nätdejtning. Hon registrerade sig och snart var mejlkonversationen med ett antal manliga medlemmar i full gång.
– Här hemma levde jag ett vanligt Svenssonliv. Eftersom jag ofta hade barnen var jag ganska bunden till hemmet. Men tack vare nätet kom jag i kontakt med jättespännande människor över hela landet som jag aldrig skulle ha träffat annars.
– Nätet var faktiskt lite mentalt förlösande för mig efter skilsmässan. Under äktenskapet hade jag vant mig vid att definiera mig som en del av ett ”vi”, men nu var jag tvungen att bygga upp en ny ”jag”-identitet. Nätet var då en stor hjälp. Där ute fanns en massa människor som sökte kontakt med just mig och som delade mina intressen.

På den tiden var det fortfarande ganska få som hittat till nätets dejtningstjänster, så de aktiva medlemmarna inne på Spray lärde snabbt känna varandra. Stämningen var väldigt personlig och Agnetha har fortfarande kontakt med flera av dem hon lärde känna då.
Sedan dess har hon fortsatt att besöka svenska och internationella dejtningssajter. Hon har haft mejlkontakt med ungefär 300 personer och ett hundratal av dem har hon sedan träffat för en dejt ”IRL” – in real life.
En kille skrev hon till under ett halvårs tid innan hon åkte över till England för att träffa honom. En annan man stämde hon träff med efter ett enda mejl och ett timslångt telefonsamtal. Han visade sig bo bara några kvarter bort, men utan nätet hade de antagligen aldrig fått upp ögonen för varandra.

Oftast försöker Agnetha träffa sina kontakter över en fika på stan. Om det visar sig att personkemin inte alls stämmer, går det lätt att få dejten överstökad snabbt och odramatiskt. En kram som tack för kaffet och lite senare ett mejl om att det inte kändes riktigt rätt.
– Även om man skickar bilder, pratar i telefon eller använder webbkamera, måste man träffas för att se om personkemin stämmer. Utifrån den information man fått tror man kanske att det är världens drömprins man ska möta, men sedan är det ändå något som saknas när man väl träffas. Det kan vara en doft eller sättet att röra sig som av någon anledning gör att attraktionen uteblir, säger Agnetha Lundin.
Av den anledningen har hon under årens lopp blivit allt snabbare med att föreslå en dejt. Det är ingen idé att slösa bort sin tid och energi på att mejla ett halvår med en kille som man efter fem minuter över en kopp kaffe inser att man aldrig kan falla för.

Att leta efter en partner på nätet tenderar annars lätt att bli ganska tidskrävande. En hel del nätdejtare klagar på att de tvingas sitta uppe halva nätterna för att hinna skriva intressanta svarsmejl till alla potentiella partner. De skulle förstås kunna sålla hårdare och bara välja ut några få personer som de håller kontakt med, men vem vet vem som döljer sig bakom det meddelande som flyttas över till papperskorgen. Tänk om det är HAN eller HON …
– Många som är nya på nätet skriver långa brev och mejlar väldigt länge innan de till slut bestämmer sig för att träffas. Det är nog en trygghetsgrej, säger
Agnetha Lundin.
– Men jag rekommenderar folk som har ont om tid att snabbt gå över till andra medium. Det som kan ta flera veckor att uttrycka via Spray, kan man säga på tio minuter via MSN. För att vara anonym kan man också skaffa sig ett telefonkort till mobilen eller telefonera via Skype på nätet. Köper man sedan ett head-set så kan man ju gå runt och pyssla med andra saker medan man pratar.
Något som är speciellt för nätet som kontaktförmedling är att man har större kontroll över hur man framställer sig själv än vid ett möte på exempelvis krogen. På dejtningssajten kan man lägga in ett välretuscherat självporträtt, dra ifrån några kilon på vikten och lägga till några centimetrar på längden.
Så länge man bara konverserar via text kan man dessutom väga sina ord på guldvåg innan man trycker på skicka-knappen. Konversationen rensas även från störande inslag som pipigt röstläge, enerverande ögontics eller flackande blick.
– Eftersom man bara uppfattar vissa aspekter av en person är det lätt att bygga upp väldigt stora förväntningar – och att bli besviken när man väl ses öga mot öga.
– I början gick jag omkring och fantiserade om att jag skulle träffa väldigt rika och snygga män. Då var det dessutom ännu vanligare att människor lade ut falska bilder av sig själva. Att gå in på vissa dejtningssajter blev därför lite som att kliva in i en gigantisk godisaffär. Man visste inte vad man skulle välja, utan ville ha allt, säger Agnetha Lundin och skrattar.

Numera tycker hon dock att den obegränsade tillgången på potentiella partner är en av nackdelarna med nätdejtning. I denna gigantiska elektroniska kontaktförmedling är det lätt att intala sig att det finns någon annan där ute som är ännu lite bättre än personen man just har träffat.
– Många blir nog lite skadade av det stora utbudet och har svårt att lämna nätet och satsa på en varaktig relation. En del som träffats via dejtningssajterna står säkert kvar som kontaktsökande fastän de nu lever i en relation, säger hon.

Att otrohet är väldigt vanligt på nätet, vittnar också många erfarna nätdejtare om. Det förekommer ofta att gifta personer och sambor söker sig till de elektroniska kontaktförmedlingarna för ett vänsterprassel. Vissa är öppna med sitt civilstånd, men många låtsas att de är singlar.
Enligt Agnetha Lundin är otrohet vanligast bland personer i 40-årsåldern och uppåt. Hennes tolkning är att de har hamnat i något slags medelålderskris och intalat sig att de kan blåsa liv i äktenskapet genom att ha en älskarinna eller älskare vid sidan av.
– Det är också uppenbart att många män på dejtningssajterna bara är ute efter sex. Som tjej måste man uttrycka sig väldigt tydligt i sin dejtningsprofil om man bara är intresserad av seriösa relationer. Skriver man det minsta kryptiskt får man genast svar från en massa män som bara är ute efter sex.

Har du råkat illa ut någon gång?
– Nej, faktiskt inte. Kanske har jag haft tur, men jag brukar känna snabbt om någon är lite för intensiv och för mycket ”på”. Då ringer mina varningsklockor. Jag brukar också se upp för nyskilda eftersom man då riskerar att bara bli ett ”övergångsobjekt”.
Under de år som Agnetha Lundin har varit ute på nätet har hon mest dejtat män som bott på andra håll i landet. Så här i efterhand tror hon att det har varit ett slags omedvetet skydd som hon satt upp för sig själv. Efter skilsmässan var hon ganska bränd och inte redo att inleda något fastare förhållande. Att mejla och sms:a i veckorna och sedan ses någon helg, var då en helt lagom nivå på en relation. Det stärkte självförtroendet och gav lite spänning i tillvaron.
– Nätet kan ge oerhört mycket bekräftelse. En gång lade jag upp min profil på en fransk dejtingsajt och snart hade jag fått över 600 svar. Även om det kanske aldrig hade kunnat bli något av de kontakterna, var det verkligen en kick, säger Agnetha Lundin.
Nu känner hon sig dock redo för ett stabilare förhållande. Hon vill verkligen hitta en man att dela vardagen med. Och han behöver inte alls vara så där fantastiskt snygg eller rik som hon drömde om i början.
– Nej, nu vill jag helst ha en helt vanlig man. Och jag har faktiskt en dejt med en kille nu i helgen. Vem vet, kanske är det han…