Bra att ni tar upp det här. Jag känner till stor del igen mig i ­Roger Nilsons berättelse, även om mitt beteende ter sig lite ­annorlunda då jag även kan ha sex med män, och faktiskt har en långvarig djup relation med en kvinna som vet om mitt problem och tar mig som jag är.

Att erkänna detta för henne var det svåraste jag gjort, alla ­kategorier. Jag hade inte väntat mig att relationen skulle bli djupare och bättre. Jag trodde att hon skulle bli äcklad av mig och döma ut mig. Alla har nog inte den turen att träffa någon med så mycket empati.

Tror att det svåraste med detta problem är att man känner att många inte tar det på allvar. Ungefär som man skulle mötas av kommentaren ”ja men det är väl kul att supa hela dagarna” om man var alkoholist.

Jag tror att det hela har att göra med hur mycket man har känt sig älskad som barn. Man kan ha fått en bra uppfostran och haft stadiga hemförhållanden. Men kanske är det väl så att utan mycket kärlek från sina föräldrar så spelar allt det där andra ingen roll.

Magnus


Jag växte upp i ett alkohol- och pornografimissbrukande hem, vilket inte lämnade mig oberörd. I vår kultur med rötter i protestantisk kristendom moraliserar vi gärna kring missbruk i allmänhet, och sexmissbruk i ­synnerhet.

Min erfarenhet är att alla ­former av missbruk drivs av en underliggande depression och bör behandlas därefter. Miss­bruket är symtom. Depressionen orsak. Missbruket stimulerar hjärnans belöningssystem kompensatoriskt.

Det är naturligt att vilja må bra. Ibland nästan till vilket pris som helst. Behandla orsaken så försvinner symtomet.

GF, Tyresö


Jag är en kvinna som är gift med en man med detta missbruk. Det är fruktansvärt svårt när man inser detta. Detta missbruk gör att dessa personer helt personlighetsförändras och blir mästare på att ljuga. När jag nu inser vad jag blivit utsatt för är det helt fruktansvärt.

Vi har ett långt, mycket långt, äktenskap, barn tillsammans och jag var helt inställd på att leva mitt liv med denna man, som jag älskade. När han gick in i sitt ­sista stadium av detta missbruk gled han i från mig, ljög mig och våra barn rakt i ansiktet. Han ­berättade om sitt nya behov av ensamhet och så vidare. Vi ­trodde honom. I dag vet jag att han aldrig var ensam utan jagade nya, mycket unga, flickor som han sedan förförde. Min man har levt ett dubbelliv, helt hemligt för oss i familjen.

Jag har försökt få ihop det igen och inse att det är en sjukdom, men för oss går det inte. Detta missbruk drabbar oss familjer. Det är många, många som är ­gifta och skadar inte bara de kvinnor de träffar utan fram­förallt en inte ont anande familj.

Jag ska nu gå vidare själv, utan min man, är snart skild.

Kränkt hustru


Sex som drog? Vad är nu detta för rappakalja? Som 60-åring får jag fortfarande ständiga sex­influenser och jag njuter av det. Oavsett hur det går till. Mina närmaste goda vänner är jag mycket rädd om – både män och kvinnor, dem lämnar jag aldrig och dem har jag inte sex med. I övrigt kör jag på, är rädd om mig själv, och njuter.

Bosse L


Min terapeut fick mig att gå till SLAA. Jag har förstått att det inte är vanligt att terapeuter har kunskap om vad dessa självhjälpsgrupper kan bidra med.

Mitt mönster att manipulera och utnyttja kvinnor skapade ett liv med massor av kickar men samtidigt en stor tomhet. Terapeuten synliggjorde mitt tvångsmässiga beteende och sa att jag är en sexmissbrukare. Vilken chock. Skulle jag som har ett bra liv på andra områden vara en sex- och kärleksmissbrukare?

Efter ett antal besök som ledde till ökad självinsikt, både vad gäller mig själv som människa samt min missbruksproblematik, kom förslaget att kontakta någon självhjälpsgrupp. Vilken ångest. Skulle jag vara en sån? Jaa, så var det. Efter några månaders tvekan med olika förevändningar kom jag iväg. Jag var en av dem även om alla inte har ­exakt samma problematik.

Min resa är påbörjad. Det är jobbigt, jag mår dåligt men jag är övertygad om att det är värt ­besväret. Målet är att bli en frisk och hel människa som lever i en sund relation.

Leif


Era artiklar har varit till stor hjälp för mig att förstå att det jag håller på med faktiskt är ett missbrukarbeteende om än ett milt. För mig var det frasen ur artikeln den 5/9:

”Medan man kan hålla på med flirt och svärmeri ett helt äktenskap...” som fick mig att hoppa till. Trots att jag älskar min man och aldrig skulle vilja leva utan honom, håller jag fortfarande på att flirta med och förälska mig i andra män, som gör att jag ständigt mår dåligt, är ”olyckligt kär”, precis som när jag var singel.

Hade någon berättat att de var olyckligt kära samtidigt som de lever i ett äktenskap där de vill vara skulle jag tycka att de var komplett galna. Men, beroendebeteenden är ju oftast ganska galna.

Lisa


Min hustru och jag har sex varje dag och vi är lika kåta båda två. Vi träffades 1971. För mig skulle det vara helt meningslöst att en gång göra ett försök att ha sex med en annan kvinna. Det kan aldrig bli bättre än vad jag redan har. När vi var yngre hade vi sex med alla möjliga andra men det blev tjatigt efter ett tag när de andra började ställa outtalade krav på än det ena än det andra.

Jag måste poängtera vikten av att ha en partner som tycker om eller ogillar sex lika mycket som man själv gör, annars finns det inte en chans att det håller eller att det blir ett lyckligt harmoniskt förhållande.

Svenne


Jag var under elva år tillsammans med en ”sexmissbrukare”. När jag var beredd att begå självmord av konsekvenserna från detta förhållande fick jag kraft att gå. Problemet för dessa människor är inte sex utan att de har ett för stort ego som kväver partnern, som de överhuvud­taget inte respekterar. Ni som ­sitter i denna situation – gå, ­annars tar det en ände med ­förskräckelse.

Reflekterande


Som så många andra kända människor har gett saker och ting ett ansikte gör nu Roger Nilson detta. Ibland måste det vara just någon känd för att budskapet ska gå fram och läsas. De som har problem med att klara av varaktiga relationer kanske kan få hjälp och förståelse hur de fungerar, det är ingen glädje att leva med en man som inte klarar att vara trogen eller att själv ständigt jaga nya kickar och fly från närhet.

Marie


Sjukdom innebär inte att man inte har något eget ansvar. Missbruk är i grunden en sjukdom som jag ser det, men det är helt upp till missbrukaren att ta ansvaret för att leva med den. Jag tycker att Roger Nilson inser att han inte har tagit sitt ansvar – inte bara mot kvinnorna utan även mot sig själv. Och det är ­säkert en lång väg att komma till den insikten.
Pernilla


Jag läser dagligen om hur ”översexualiserat” Sverige är, men min erfarenhet (cirka 20 år) ­säger mig att Sverige är ett riktigt torrbollsland. Jag går ut på krog efter krog, helg efter helg för att se och eventuellt deltaga i ”orgien”. Det enda jag ser är en ”spritorgie”. Sexuella händelser tar formen av myter jämnåriga emellan. Ibland undrar man om det är sant.
Victor