–De flesta kommer inte hit på eget initiativ. Ofta är det en arbetsgivare som upptäckt det men inte vill inte avskeda personen. Det kan också vara personens partner som kommer hit. Det är förenat med mycket skam att vara nätsexmissbrukare men det går att komma ur, säger Owe Sandberg.

Pornografin har aldrig varit lättare att få tag på än idag. Medierådet, en statlig kommitté som bland annat undersöker ungas mediekonsumtion, presenterade 2006 en undersökning som hette ”Koll på porr”. I den framgick att nästan 98 procent av killarna och 76 procent av tjejerna i tredje årskursen i gymnasiet någon gång läst en porrtidning, sett en porrfilm eller kommit i kontakt med liknande material på internet. I en liknande undersökning från 1996 var siffrorna 76 procent för männen och 35 procent för kvinnorna.

I 20 år var Owe Sandberg chefspsykolog på Kriminalvården. Tillsammans med en spelmissbrukare som han träffade på fängelset skrev han boken ”Spelfällan”. I början av 2000-talet var han med och startade ett behandlingshem för spelmissbrukare. Lite senare började oroliga föräldrar kontakta honom för att deras barn satt uppe på nätterna och spelade nätverksspel. För alla nätberoenden har samma karaktär, menar Owe Sandberg.

Först och främst handlar det om en dosökning. Nätet gör att många tappar tidsbegreppet och det som tidigare varit tillräckligt är inte gott nog. Man behöver då öka stimulansen. Owe Sandberg tycker inte att det finns skäl till moralpanik, men när beteendet med exempelvis porrsurfande börjar gå ut över relationer och vardagslivet, då bör man reagera.

Är allt bruk missbruk, eller finns det ett sunt sätt att förhålla sig till nätporren?

–Kanske, säger Owe Sandberg. Man kan aldrig säga vem som kommer halka dit. Man kan jämföra med dataspelen. Av 500 000 användare av spelet World of Warcraft i Sverige så räknar jag med att sex procent av dessa är beroende. Det är en liten grupp som löper stor risk att drabbas, säger han.

För de som trots allt söker behandling, använder sig Owe Sandberg av kognitiv beteendeterapi.

–Så fort man får ett infall ska det komma en stoppskylt då förnuftet kopplas in. Ett antal frågor ska då ställas. Vilken funktion fyller mitt beteende? Behöver jag verkligen det här? Kan jag ersätta det med något annat? Ofta finns något alternativt beteende att ta till och det måste man hitta, säger Owe Sandberg.