”Samlagen är som de alltid varit. Detta gör jag tillsammans med min make som en naturlig del av livet”.
Paret var i 86-87-årsåldern och hade varit gifta i 68 år. Han var dement, men inte hon. Troligen hade de haft en god relation genom alla år och han var inte heller alls personlighetsförändrad, vilket kan vara en följd av demens. Kvinnan kunde hjälpa sin man på ett naturligt sätt och vänta ut hans behov i en ömsesidighet.
– Ett inkännande förhållningssätt är a och o tillsammans med dementa, säger Margareta Grafström som är professor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola och anställd av SPF, Sveriges pensionärsförbund, som sakkunnig i frågor som rör demens.
Alla som vårdar dementa talade inte om problem.
– Man kan ha en bra kommunikation trots sjukdomen. Demens måste inte innebära stora inskränkningar i livet.

Margareta Grafström skrev sin avhandling inom ramen för Kungsholmsprojektet, en långtidsstudie som på 1990-talet följde personer som var 75 år och äldre under 10 år. Som en del av denna gjorde hon djupintervjuer med makor och makar till dementa. Mot slutet av långa, förtroliga samtal ställde hon frågor om sexualiteten.
– Många har en viktoriansk syn på äldres sexualitet. Det finns fördomar i alla generationer, inte minst bland de äldre själva, säger Margareta Grafström.

Icke minst synen på kvinnans sexualitet i den här åldersgruppen är ofta mycket gammalmodig. Den säger att en kvinna inte får ha sexuella behov. Detta gör det svårt att prata om sex och de svårigheter man har på det sexuella området.
Attityden till sex förändras med nya generationer. Gamla människor pratar sällan öppet om sin sexualitet, men det innebär ju inte att den är oviktig för dem.
– Många män har potensen kvar länge. Det har icke minst visat sig en stor studie som gjordes, H70-studien, i vilken professor Ingemar Skoog djupintervjuade äldre personer om sexualitet. Hela 25 procent av 85-åringarna hade samlag som tidigare i livet, säger Margareta Grafström.

Äldre kvinnors sexuella lust är inte lika väl undersökt som männens. Många människor, inte minst äldre själva, förknippar åldrandet med avtagande lust. Man tror att sexualiteten ska upphöra i 70-80-årsåldern, men så är det inte alltid. Framför allt är det så att individen tar med sig sina sexuella vanor genom livet. Det är visserligen vanligare med sexuella problem bland äldre, men de beror snarare på sjukdom och medicinering än på åldrandet i sig.

Kombinationen av den beteende- och personlighetsförändring som det innebär att bli dement gör att den sjuka kan ha svårt att känna av de finstämda signalerna i den sensuella kommunikationen. För många innebär det att demensen stör sexualiteten, men inte för alla.
– Mina frågor till de anhöriga till dementa om sex var helt öppna. Deras berättelser var berikande, intressanta och överraskande. Hälften av kvinnorna berättade öppenhjärtigt om sexuella glädjeämnen och problem.
Männen, alla makar till dementa kvinnor, berättade däremot ingenting. Margareta Grafström har inte något säkert svar på varför, men kanske är det så att män känner det som om de utnyttjar sin kvinna när hon är dement om de fortsätter att ha samlag som förut.
– Kanske är han inte helt säker på om hon säger ja eller nej. Dementa kan ju ha svårt att uttrycka sin vilja.

Alla kvinnorna hade inte den inställningen. De kunde öppet delge hur de själva kände och såg på sex. Flera av dem berättade för Margareta Grafström att det gladde dem att kunna ge sina män njutning och att de själva tyckte mycket om att sexlivet mycket liknade det de hade haft tidigare i äktenskapet. De som berättade detta hade haft en levande sexualitet under hela äktenskapet. Den sexuella kommunikationen kan i vissa fall vara lättare att upprätthålla än den verbala.
Några av fruarna som vårdade sina dementa män berättade om att samlagen var ”som förr i tiden”. De underströk hur viktigt det var för dem att vara nära sin partner. ”Den närhet vi har haft har vi kvar”.

Några av de intervjuade sa att de uppskattade att ha fått prata öppet om sexualiteten. De hade saknat frågor om detta i andra sammanhang. Inom vård och omsorg finns det många tillfällen att samtala om sexuella problem, framhåller Margareta Grafström. Då är det särskilt viktigt att ha en fördomsfri syn på äldres sexualitet.
Alla äldre talar dock inte om sex som en glädjekälla. Hälften av kvinnorna talade om att sexualiteten absolut inte fanns, inte sensualiteten heller.
– Men visst kunde de ha ett gott vårdande förhållande med en ömhet, närhet och viss kroppskontakt ändå.

Närhet och beröring är uttryck som kan ersätta sexuella handlingar.
Några tyckte att det kan vara svårt att både vårda och vara sexualpartner. Att hjälpa en person som är inkontinent, sköta hans intimhygien och sedan tända till som förr är inte givet. En del kvinnor upplevde mannens lockande och pockande som jobbigt. Det väckte snarast olust.
– En dement man kände inte igen sin hustru, men famlade ändå efter henne.
Genomgående var det en lättnad för kvinnorna att berätta om detta, enligt Margareta Grafström. Det är starka krafter in i det sista.

En kvinna låste helt sonika in sin man emellanåt. När Margareta Grafströms intervjuade henne berättade hon:
”Under hela vårt gemensamma liv har han varit kravfull och elak. Han har krävt sex när jag inte alls har haft någon lust. Nu låser jag in honom när han blir påträngande!”
Den intellektuella nedsättning som följer med demens innebär ibland att det normala sexuella beteendet glöms bort. Ömsesidigheten, förmågan att läsa av den andra i det sexuella närmandet finns inte med, vilket förstås kan vara direkt frånstötande.

Troligen kan sexuella känslor bevaras långt in i demenssjukdomens förlopp. Visst är impotens vanligt bland äldre män, men alla dementa är inte impotenta. Och dementa kvinnor har också kvar sin förmåga att känna sexuell lust, även om många lider av sköra slidväggar. Den sexuella funktionen är bäst om det inte skett något längre avbrott.
– Jag tror att behovet att uttrycka sin sexualitet, ligga nära, ta i varandra, borsta varandras hår är så starkt. Behovet att beröra och beröras finns kvar.

En intressant aspekt som kom fram vid intervjuerna var maktförhållandena inom äktenskapet.
– Det färgar av sig i sexualiteten. Har förhållandet varit bra tidigare kan kvinnan ”ge honom det han behöver”.
Ett sexuellt provocerande utspel från en dement person kan vara besvärligt för både anhöriga och vårdpersonal. Bäst gör man i att avstyra det hela med värdighet, menar Margareta Grafström.
– Det är svårt att hantera. Kanske är runda ord uttryck för en längtan efter närhet och kroppskontakt. Det behöver inte vara uttryck för sexualitet. Att avleda, ge andra ord eller helt enkelt styra händerna till ett varmt handslag eller att följa upp handen som söker brösten och låta den ge en smekning över armen kan vara ett sätt att avleda.

Det är viktigt att de gamla dementa inte blir betraktade som snuskgubbar och snusktanter.
Förälskelse pratade många äldre gärna om under Margareta Grafströms intervjuer. Den lågan kan tändas lika starkt livet igenom. Ett nygift par hon mötte var närmare 95.

En kvinna berättade att hon var intresserad av sin granne. Hon hade tänkt ut att hon skulle kunna närma sig honom genom att fråga om hon kunde hjälpa honom att handla. Han var lite handikappad.
– Några månader senare ringde hon upp mig och sa: Jag måste få berätta att jag har varit på bio och sett en så bra film ... och jag var där med min granne.
Ett år senare fick Margareta Grafström ett kort från Paris. En livgivande förälskelse var på gång.

Margareta Grafströms lästips:
Boken om E av Ulla Isaksson