Felix började tidigt, redan på högstadiet. När han träffade sin första flickvän bedrog han henne med en annan och förlorade samtidigt oskulden. Tio år senare är vanan en del av Felix vardag i en mellanstor svensk stad och han har skaffat sig ett livsmotto.

– Det man inte vet, det har man inte ont av, konstaterar 26-årige Felix och beskriver sig själv som kroniskt otrogen.

Att ständigt träffa nya tjejer är hans sätt att bygga upp självförtroendet. Och det är bekräftelsen han är ute efter. Ändå säger han att han i grunden har en god självkänsla, att han glidit genom stora delar av livet och har en bra relation till sina föräldrar.

– När man reser sig upp på krogen, den sekunden då allt går i lås och vi ska åka hem tillsammans. Den känslan är helt oersättlig. Det går bara inte att jämföra den med ruset efter en träning eller under en fylla.

Men det är en dyrköpt känsla. ­Felix säger att han bara blivit avslöjad en gång men blivit ifrågasatt desto oftare. Jag ber om ett exempel och han går igenom minnena av de närmare hundra tjejer han varit med och väljer sedan ett.

– Det är några år sedan nu. Jag hade tjej men bodde kvar hemma i mina föräldrars villa. Så var jag ute en kväll och tog med mig en tjej hem i taxi. Nästa vecka var min flickvän på krogen men bestämde sig för att sova med mig och då tog även hon en taxi. Då händer det osannolika – taxichauffören börjar surra om att han släppt av en kille med en tjej på samma adress förra veckan.

Den gången drog Felix en lögn och sa att det var hans lillasyster som chauffören sett. Men det gick inte lång tid förrän flickvännen hittade ett kvarglömt örhänge mellan några soffkuddar.

– Örhängen, hårspännen, ja det händer ju att det dyker upp prylar vid fel tillfälle, konstaterar Felix lite uppgivet, nästan road, som om det vore en oundviklig del av projektet.

– Just den gången insåg jag att det var kört så snart jag hörde henne fråga vad det var för något.

Felix berättar om bråket som följde men verkar inte bli illa till mods. Han säger att det beror på att relationen ändå var på upphällningen.

Enligt honom är det den enda gången han har blivit påkommen. Att ingen någonsin ifrågasatt hans trohet säger han beror på en blandning av att han varit diskret och att han haft en del godtrogna flickvänner. Han är också en kille som ser bra ut och som uppfattas som svårflirtad och charmig bland många tjejer i hans hemstad.

Men han berättar att hans syster är föga imponerad.

– Det spelar ingen roll om hon gillar tjejen i fråga, hon tycker alltid att det är fel. Att jag beter mig svinaktigt.

Men det tycks inte störa Felix. Hans föräldrar vet vad han håller på med och har aldrig sagt något. Och bland vännerna vet Felix vid det här laget vilka som ser med blida ögon på hans beteende. Det har gått så långt att han har två kompisgäng, i det ena vet han att otrohet är lika vanligt som att byta underkläder. Han berättar att bland de killarna är det ingen som höjer på ögonbrynen eller ifrågasätter vad han gör. I det andra kompisgänget är det tvärtom.

– Med min senaste flickvän blev det komplicerat. Henne lärde kompisarna som inte gillar otrohet känna och då blir det lätt så att jag sätter dem i skiten om de vet vad jag håller på med.

Den moraliska aspekten av otroheten är inget som tycks störa Felix, det är snarare de praktiska detaljerna omkring som upptar hans tankar.

– Visst, enligt alla andra, eller de flesta, är det fel, men jag har ett behov av att göra det och faktiskt även av att få prata om det. Det är ju en del av bekräftelsen också, på något stört sätt.

För enkelhetens skull passar Felix dessutom gärna på att träffa nya tjejer när han lämnar sin hemstad.

– Chansen att åka dit är mindre då. Jag är väl helt enkelt bekväm. Det är inte samma oro och då kan jag njuta mer. Jag behöver inte se mig över axeln hela tiden och undra vem som ser oss lämna stället, vem som ser oss kliva in i en taxi ihop eller vem som kör taxin.

Men även de gånger han är otrogen med tjejer i andra städer kan det uppstå komplikationer. När jag ber om ett exempel kan han först inte ge mig något, det är vardagliga små detaljer som han ­löser utan att lägga på minnet. Men så minns han en lördagskväll i vintras då han satt hemma i tv-soffan med flickvännen och en polare.

– Så ringer en tjej jag varit med när jag festat i en annan stad. Hon skriker att hon är med barn och jag hör direkt att hon är packad. Kan du fatta – där sitter jag och måste för det första försöka sänka volymen, sedan försöka svara när de samtidigt kollar på mig och undrar vem det är. Det är bland det värsta jag varit med om när det gäller det här.

Efter ett par dagar ringde han upp och pratade med tjejen som senare gjort en abort. Jag undrar om det har hänt tidigare. Jo, en gång, men även då bestämde sig tjejen för att inte behålla barnet. Den gången var Felix med under aborten, men även då var det de praktiska detaljerna som etsade sig fast i hans minne,

Jag undrar om han aldrig funderat på att sluta.

– Inte egentligen. Jag vet att jag aldrig kan lova att jag inte ska göra det här igen. Och visst har jag ångest, framför allt dagen efter – då kan det kännas lite onödigt. Men det är inte förrän det börjar brännas som det blir riktigt jobbig.

Han berättar att en kompis tjej sa att så länge hennes kille inte tog hem tjejerna till deras gemensamma lägenhet var det okej att han var otrogen.

– Stackars den tjejen alltså. Hon måste ju ha gett upp. Och för killen, jag menar man är ju ihop med någon för att man gillar henne och då är det ju inget kul att veta att hon ligger hemma och är ledsen, säger Felix och blir tyst.

Jag frågar om han tror att han har sårat många tjejer. Då återanvänder han sitt motto och menar att i princip ingen har vetat att de blivit bedragna. Jag undrar om han har blivit sårad. Det var en svårare fråga.

– Klart att man har blivit besviken säger han, men på vad? Det vet jag inte så här på rak arm.

Han är säker på att ingen har bedragit honom. Och skulle någon göra det skulle han ta hänsyn till situationen, om det var ett misstag eller inte.

Jag undrar hur han ser på manlig respektive kvinnlig otrohet.

– Det är två helt olika saker, så klart. Även om det inte ska vara det så är tjejer mycket hårdare mot varandra och en tjej skulle inte kunna göra det jag gör utan att få ett rykte, konstaterar han krasst.

Samtidigt som Felix har insikt i att han är kroniskt otrogen och inte tror sig kunna sluta på ett bra tag vill han heller inte avstå från förhållanden helt.

– När jag blev ihop med min senaste tjej var jag så mätt på sex med nya tjejer. Jag var ute helg ­efter helg och levde som en hora, det var fruktansvärt.

När han nu ett och ett halvt år senare gör slut är det för att han är rädd att gå miste om chanser i livet.

– Mitt liv är så stabilt nu att jag hade lika gärna kunnat ta det här till nästa nivå, skaffa barn eller förlova mig. Och sedan hade jag gått där månad efter månad och malt på.

Jag kommer tillbaka till frågan om varför han gör det han gör.

– Det är en bra fråga. Det är svårt att rättfärdiga och jag har ju grubblat på det själv. Jag menar, det är ju inte sexet för det kan jag ju få hemma, säger han och tystnar igen.

Grubblandet har uppenbarligen inte gett honom några svar.

– Jag vet inte ens när jag bestämmer mig för att göra det. Jag vet bara att det är inget jag står och tänker på hemma när jag kammar mig framför spegeln.

Ändå finns tanken alltid i bakhuvudet, när han börjar prata med en tjej på krogen, när han bokar en resa med goda vänner. Och fick han välja mellan ett fortsatt liv i evig trohet och ett i stil med det han lever nu är valet självklart.

– Kickarna är för bra för att låta bli, i alla fall nu. Kanske vaknar jag en dag och är mätt på det här, men det är inget jag räknar med.

Fotnot: Felix i artikeln heter egentligen något annat.