Har du hört talas om klotterplank, gästbok och shake it? Inte? Detta är dock välkända begrepp för dejtningssajternas hundratusentals besökare och kallas för ”isbrytare”.
– Vi märker att de förskrivna komplimanger som man kan skicka till varandra är oerhört populära, säger Johan Sjögren, sajtansvarig på Mötesplatsen. Alla vet att det inte finns några andra alternativ än dessa. Därför känns det inte så utlämnande och det gör det enklare att skicka fraser som ”Ska vi träffas” eller ”Vad snygg du är”.
Isbrytarna utgör en viktig del av den dagliga kommunikationen bland alla som hoppas hitta sin nya kärlek på nätet. De är dessutom ett sätt för sajterna att locka till sig fler medlemmar. De, i sin tur, utgör underlaget för annonser som tillsammans med medlemsavgifter genererar pengar till verksamheten.
– Vi använder oss inte av beteendevetare för att utforma våra tjänster utan hämtar inspiration från det riktiga livet, säger Spray Dates mammalediga marknadschef Hanna Bergholm, som varit med från starten med att utforma specialeffekterna.
Sara Olofsdotter är den andra hjärnan bakom de olika aktiviteterna. Hon är sedan förra året driftansvarig på Spray Date som har aktiviteter i åtta länder.
Sverige var ett av de första länderna som satsade på och utvecklade nätdejtning. Kanske för att det passar oss i detta kyliga land att få hjälp av datorn med att vara spontana.
Både Hanna Bergholm och Sara Olofsdotter menar att dejtningssajterna ska vara som ett stort mingelparty, men med den fördel som internet ger. Det är bland annat att man kan söka likasinnade och på det sättet få vissa variabler uppfyllda redan före första dejten. Dessutom går ”samtalen” oftast djupare än ett samtal på krogen.
– Men självklart behöver människor hjälp med den första kontakten här också, därav dessa isbrytare som till exempel gästboken och kärleksmejlet. Det är egentligen samma process som när du kommer till en stor fest. Då vill du självklart bli introducerad och presenterad för intressanta människor. Det gäller även på nätet, säger Hanna Bergholm.
Och med tanke på att Mötesplatsen har 80 000 medlemmar och Spray Date 500 000 kan det förstås vara svårt att veta hur man ska börja kommunicera.
Ändå är det få av dem som var med och utvecklade nätdejtning som trodde att det skulle generera så många träffar i verkliga livet som det gör. Tanken från början var att folk skulle umgås on line. Men i dag bestämmer folk träff ganska snart efter första nätkontakten – för hur rätt det än kan verka och hur många kärlekspilar man än fått – så är det slutligen vibbarna i verkliga livet som avgör. Svenskarna är dessutom relativt bra på att inse nätets begränsning, menar de ansvariga för de olika virtuella dejtningsställena.
– Ja, i Sverige har vi faktiskt oftast en sund distans till nätflirter. Vår tio-i-topp-lista och ”reklamfilmer” om olika medlemmar tas inte på blodigt allvar utan ses med glimten i ögat, säger Hanna Bergholm och refererar till Sprays verksamhet i England. Där kan folk indignerat ringa till de ansvariga på sajten och ifrågasätta varför inte de kommit med på listan, trots att den uppdateras varje dag.
Och de virtuella rosorna och kyssarna används flitigt av besökarna, åtminstone om man får tro Johan Sjögren. Han ser ingen skillnad i uppförande och användande mellan könen. Något fler män än kvinnor är så kallade vip-medlemmar – det vill säga att de kan skicka brev till andra medlemmar. Killarna är över lag fler.
Hanna Bergholm är av en annan uppfattning. Hon menar att det gamla könsrollsmönstret delvis finns kvar. Som tjej behöver du inte göra lika mycket. Ibland kan det räcka med att bara lägga ut en bild och en kort beskrivning medan killarna måste vara aktiva, skriva meddelanden och visa upp sig i olika sammanhang för att det ska utmynna i en dejt.
– På ett sätt kan man säga att det är tjejerna som har makten. Det är i högre utsträckning kvinnorna som bestämmer vilka de vill träffa, samtidigt som de också kan surfa runt och vara flirtiga och snabba i repliken på ett annat sätt än på krogen, säger Sara Olofsdotter.
Kanske blir det så för att all information tar avstamp i könsidentiteten. Killar får information om tjejer och vice versa.
Att de så kallade isbrytarna utgörs av klassiska symboler – både rosor och kärlekspilar återfinns inom både konst- och litteraturhistorien – har att göra med att kommunikationen inte skiljer sig speciellt från det verkliga livet. Det här är symboler som redan finns och som alla förstår vad de betyder.
– Du är ju här i ett enda syfte och vår uppgift är att förenkla kontakten mellan medlemmar, säger Johan Sjögren.
Hur gör ni då när ni hittar på nya isbrytare?
– Vi jobbar mycket med fokusgrupper och undersökningar på nätet. Det är ju lätt för oss att nå vår målgrupp för att få veta vad de tycker. Vi testar det nya i ett land och ser om det faller väl ut. Blir det ett positivt bemötande läggs det ut i våra övriga länder också, säger Hanna Bergholm.
Johan Sjögren menar att alla tittar på alla och att andra communities och chattrum inspirerar. Bra idéer fångas sedan upp och anpassas till dejtning och testas.
Men på frågan om någon av dem träffat sin partner på nätet blir svaret nekande följt av ett skratt. Det beror på att de själva lever i fasta förhållanden sedan tiden innan dejtningssajterna fanns, hävdar alla tre. Hade de varit singlar i dag hade de säkerligen åtminstone dejtat någon de träffat i cyberspace.
– Det här är världens roligaste jobb eftersom det är så positivt, säger Hanna Bergholm entusiastiskt. Alla vi som jobbar får massor av respons från folk som träffat sitt livs kärlek via oss. De mejlar och berättar och är så glada. Så är det inte med krogen. Det är nog sällan som restaurangchefen på Riche ens får veta om den kärlek som började spira över en drink i baren.
